25 minuter och tio timmar mer att titta på
Hobbit: Smaugs ödemark 3D - Extended Edition
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 5 skivor
Bolag: SF, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Ett drygt halvår efter hemmasläppet av bioversionen av "Smaugs ödemark" och ungefär en månad innan biosläppet av finalen på Peter Jacksons "Hobbit"-trilogi kommer den förlängda versionen av mittenfilmen. Det här är ju en kär Jackson-tradition som jag spontant inte kan komma på att någon annan filmskapare gjort med någon annan filmsvit. Bara det är ju något att notera.
Den här gången har 25 minuter tillkommit vilket gör att filmen numera klockar in på strax över tre timmar inklusive tio minuter eftertexter. I den förlängda versionen av "En oväntad resa" var det "bara" 13 minuter nytt som jag inte kände tillförde så speciellt mycket, men den här gången är det helt klart annorlunda. Här anser jag att det mesta av det nya förbättrar filmen. Det börjar redan i öppningsscenen där samtalet mellan Gandalf och Thorin fläskats till lite med bland annat en del snack om Thorins far Thrain, vilket senare har stor betydelse för en annan scen som är helt annorlunda jämfört med hur den var i bioversionen.
Med våra svenska glasögon på kan vi glädja oss åt betydligt mer med Mikael Persbrandt då sekvensen med Beorn måste vara mer än dubbelt så lång. Bland annat figurerar Gandalfs försiktiga presentation av alla dvärgar, en rolig scen från boken, här. Något annat som jag minns från boken som återinstallerats i denna förlängda version är från den snurriga sekvensen i Mörkmården där ett visst farlig vattendrag numera är med i filmen. Hela den sekvensen är riktigt ruggig.
Det finns även ännu mer tydligt nytt i filmens andra hälft och helhetskänslan är att det faktiskt hänt något mer med filmen och det helt klart i positiv betydelse. För en mer ingående recension av filmens story hänvisar jag till min tidigare publicerade text.
Den här gången har 25 minuter tillkommit vilket gör att filmen numera klockar in på strax över tre timmar inklusive tio minuter eftertexter. I den förlängda versionen av "En oväntad resa" var det "bara" 13 minuter nytt som jag inte kände tillförde så speciellt mycket, men den här gången är det helt klart annorlunda. Här anser jag att det mesta av det nya förbättrar filmen. Det börjar redan i öppningsscenen där samtalet mellan Gandalf och Thorin fläskats till lite med bland annat en del snack om Thorins far Thrain, vilket senare har stor betydelse för en annan scen som är helt annorlunda jämfört med hur den var i bioversionen.
Med våra svenska glasögon på kan vi glädja oss åt betydligt mer med Mikael Persbrandt då sekvensen med Beorn måste vara mer än dubbelt så lång. Bland annat figurerar Gandalfs försiktiga presentation av alla dvärgar, en rolig scen från boken, här. Något annat som jag minns från boken som återinstallerats i denna förlängda version är från den snurriga sekvensen i Mörkmården där ett visst farlig vattendrag numera är med i filmen. Hela den sekvensen är riktigt ruggig.
Det finns även ännu mer tydligt nytt i filmens andra hälft och helhetskänslan är att det faktiskt hänt något mer med filmen och det helt klart i positiv betydelse. För en mer ingående recension av filmens story hänvisar jag till min tidigare publicerade text.
EXTRAMATERIALET
Det är inte bara de nya scenerna i "Smaugs ödemark" som är längre än det tillagda materialet i "En oväntad resa", extramaterialet är längre också. De två bonusskivorna med Appendix 9 och 10 utgör sammanlagt över tio timmar (!) bakommaterial, vilket är sjukt mycket material att ta sig igenom. Det finns säsongsboxar av tv-serier som inte kommer upp i tio timmar...
Det är förstås oerhört givmilt att bjuda på så här mycket glimtar bakom kulisserna och det finns en hel del att snappa upp om man är intresserad av hur filmer görs, och speciellt effekttunga sådana som "Hobbit"-filmerna där det känns som man måste uppfinna nya tekniker och lösningar till var och varannan scen. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att det blir snudd på övermäktigt att suga i sig tio timmar under ett par sessioner. Speciellt Appendix 9 blir lite sömnig.
Den utgör del två av "The Chronicles Of The Hobbit" som helt enkelt dokumenterar inspelningen. Det är inte en kronologisk dokumentation, vare sig när det gäller inspelningsschemat eller ordningen scenerna kommer i filmen, men det finns något slags röd tråd i det hela i alla fall och det blir kronologiskt på något vis. Till exempel avslutas de fem timmarna med en snudd på febrig inblick i en jakt på klockan innan den slutgiltiga ljudmixen ska skickas över till USA, en leverans som tar musten ur de flesta. På sätt och vis är det kul att ta del av den här stressen då man av dokumentärens upplägg får intrycket av att allt annat i produktionen gått som en dans.
Även om större delen av dessa fem timmar är bilder från inspelningarna med gott om intervjuer nosas det även på andra bitar av produktionen och speciellt de tekniska lösningar som behövs för att få till slutresultatet. I den första filmen fanns den långa scenen i Bilbos hem där en lösning med parallellkopplade kameror som filmade två miljöer samtidigt kunde få Gandalf i en greenscreenstudio att agera tillsammans med dvärgarna i en dvärganpassad studio, en ny teknik för att få fram storleksskillnaderna på karaktärerna i 3D. Den lösningen används i ett par scener i film två och skådespelarna som får vara i det gröna rummet får känna på den uppgivenhet Ian McKellan så hjärtskärande visade upp i förra filmens extramaterial.
Två höjdpunkter är i övrigt inspelningarna av Bilbo i guldsalen och dvärgarnas rafflande flodfärd i tunnor. Två sekvenser där mängder av specialtrick fick plockas fram för att få till slutresultatet. Mycket kul och givande att se. Vi får även ta del av problemen som uppstod när denna mellanfilm skulle skapas av slutet på en film och början på en annan - vilket ju var grundförutsättningarna för "Hobbit" - och vad som behövde kompletteras för att få till en vettig film av ett slut och en början.
Minst sagt heltäckande med fem timmar, men tydligen bara "halvtäckande" då ytterligare fem timmar ryms i Appendix 10. Detta appendix är mer fokuserat på några få ämnen vilket gör att den presenterar fyra stycken delar som var och en allena skulle vara en dokumentär i ganska rejäl längd. Först ut är en nästan långfilmslång titt på draken Smaug ur alla tänkbara synvinklar - historiskt sett, det vill säga hur Tolkien fascinerades av drakar och plockade inspiration från olika legender och sagor, vidare till hur Jackson och hela designteamet tacklade den något knepiga uppgiften att ta fram en drake som lämnar avtryck och är originell utan att vara allt för konstig eller för långt bort från den traditionella draken. Utöver utseendet måste man säga att Benedict Cumberbatchs mästerliga gestaltning både röstmässigt och i motion-capture-dräkt är det som skapar den minnesvärda karaktären. Som en liten bonus får man även veta att brunstiga krokodiler användes för att skapa Smaugs röst...
Nästa del i appendixet handlar om de övriga nya karaktärerna och figurerna i filmen, med stort fokus på Mikael Persbrandts Beorn. Det är ju självklart kul att se en svensk figurera i den här världen - danskarna fick ju sitt med Viggo Mortensen för tio år sedan - men jag kan inte låta bli att skruva på mig när Persbrandt öppnar munnen och är jobbigt dålig på engelska, vilket han själv konstaterar i bakomfilmerna. Andra figurer och karaktärer i denna del är spindlarna i Mörkmården och de betydande karaktärerna i Sjöstad.
Del tre avhandlar rekvisitabyggen av modell större som följer platserna så som de presenteras i filmens narrativ. Med andra ord börjar vi även här med Beorns stuga och det är ju helt sjukt vad det finns detaljer och referenser till kulturer och historier från hela världen. Detaljrikedomen är bara en av många saker att imponeras av i alla dessa magiska miljöer där Nya Zeelands naturliga och egendomliga landskap ofta är basen. Den sista delen handlar om Howard Shores musik till filmen där mängder av nya teman tillkommit sedan sist.
Utöver dessa tio timmar finns ett kommentarspår till 2D-filmen och en reprisering av turistfilmen om Nya Zeelands miljöer som är det enda extramaterial som går igen från den tidigare hemmautgåvan.
Det ska poängteras att inget av extramaterialet går att se med svensk text. Engelsk text finns dock för de som vill ha lite stöd.
Det är förstås oerhört givmilt att bjuda på så här mycket glimtar bakom kulisserna och det finns en hel del att snappa upp om man är intresserad av hur filmer görs, och speciellt effekttunga sådana som "Hobbit"-filmerna där det känns som man måste uppfinna nya tekniker och lösningar till var och varannan scen. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att det blir snudd på övermäktigt att suga i sig tio timmar under ett par sessioner. Speciellt Appendix 9 blir lite sömnig.
Den utgör del två av "The Chronicles Of The Hobbit" som helt enkelt dokumenterar inspelningen. Det är inte en kronologisk dokumentation, vare sig när det gäller inspelningsschemat eller ordningen scenerna kommer i filmen, men det finns något slags röd tråd i det hela i alla fall och det blir kronologiskt på något vis. Till exempel avslutas de fem timmarna med en snudd på febrig inblick i en jakt på klockan innan den slutgiltiga ljudmixen ska skickas över till USA, en leverans som tar musten ur de flesta. På sätt och vis är det kul att ta del av den här stressen då man av dokumentärens upplägg får intrycket av att allt annat i produktionen gått som en dans.
Även om större delen av dessa fem timmar är bilder från inspelningarna med gott om intervjuer nosas det även på andra bitar av produktionen och speciellt de tekniska lösningar som behövs för att få till slutresultatet. I den första filmen fanns den långa scenen i Bilbos hem där en lösning med parallellkopplade kameror som filmade två miljöer samtidigt kunde få Gandalf i en greenscreenstudio att agera tillsammans med dvärgarna i en dvärganpassad studio, en ny teknik för att få fram storleksskillnaderna på karaktärerna i 3D. Den lösningen används i ett par scener i film två och skådespelarna som får vara i det gröna rummet får känna på den uppgivenhet Ian McKellan så hjärtskärande visade upp i förra filmens extramaterial.
Två höjdpunkter är i övrigt inspelningarna av Bilbo i guldsalen och dvärgarnas rafflande flodfärd i tunnor. Två sekvenser där mängder av specialtrick fick plockas fram för att få till slutresultatet. Mycket kul och givande att se. Vi får även ta del av problemen som uppstod när denna mellanfilm skulle skapas av slutet på en film och början på en annan - vilket ju var grundförutsättningarna för "Hobbit" - och vad som behövde kompletteras för att få till en vettig film av ett slut och en början.
Minst sagt heltäckande med fem timmar, men tydligen bara "halvtäckande" då ytterligare fem timmar ryms i Appendix 10. Detta appendix är mer fokuserat på några få ämnen vilket gör att den presenterar fyra stycken delar som var och en allena skulle vara en dokumentär i ganska rejäl längd. Först ut är en nästan långfilmslång titt på draken Smaug ur alla tänkbara synvinklar - historiskt sett, det vill säga hur Tolkien fascinerades av drakar och plockade inspiration från olika legender och sagor, vidare till hur Jackson och hela designteamet tacklade den något knepiga uppgiften att ta fram en drake som lämnar avtryck och är originell utan att vara allt för konstig eller för långt bort från den traditionella draken. Utöver utseendet måste man säga att Benedict Cumberbatchs mästerliga gestaltning både röstmässigt och i motion-capture-dräkt är det som skapar den minnesvärda karaktären. Som en liten bonus får man även veta att brunstiga krokodiler användes för att skapa Smaugs röst...
Nästa del i appendixet handlar om de övriga nya karaktärerna och figurerna i filmen, med stort fokus på Mikael Persbrandts Beorn. Det är ju självklart kul att se en svensk figurera i den här världen - danskarna fick ju sitt med Viggo Mortensen för tio år sedan - men jag kan inte låta bli att skruva på mig när Persbrandt öppnar munnen och är jobbigt dålig på engelska, vilket han själv konstaterar i bakomfilmerna. Andra figurer och karaktärer i denna del är spindlarna i Mörkmården och de betydande karaktärerna i Sjöstad.
Del tre avhandlar rekvisitabyggen av modell större som följer platserna så som de presenteras i filmens narrativ. Med andra ord börjar vi även här med Beorns stuga och det är ju helt sjukt vad det finns detaljer och referenser till kulturer och historier från hela världen. Detaljrikedomen är bara en av många saker att imponeras av i alla dessa magiska miljöer där Nya Zeelands naturliga och egendomliga landskap ofta är basen. Den sista delen handlar om Howard Shores musik till filmen där mängder av nya teman tillkommit sedan sist.
Utöver dessa tio timmar finns ett kommentarspår till 2D-filmen och en reprisering av turistfilmen om Nya Zeelands miljöer som är det enda extramaterial som går igen från den tidigare hemmautgåvan.
Det ska poängteras att inget av extramaterialet går att se med svensk text. Engelsk text finns dock för de som vill ha lite stöd.
TRE SAKER
1. Nog är det lite lustigt att Peter Jackson inte riktigt verkar kunna uttala namnet på sin egen film... Gång efter gång säger han "Schmaug" eller "Schmåg" i stället för "Smaug" precis som de flesta andra säger... Dock är han inte ensam om att uttala namnet på ett annorlunda vis.
2. Lika lustigt är det att dvärgkaraktären Bombur inte har en enda replik i denna film, fast desto fler roliga scener.
3. Lustigt på ett annat sätt är att under alla år som Jackson befunnit sig i Tolkiens värld så har man aldrig sett hans fru och manuskollega Fran Walsh i rörlig bild. Jag vet att det var ett medvetet val att låta Jackson och den andra manuskollegan Philippa Boyens vara ansiktena utåt, men det är ändå fantastiskt hur osynlig hon faktiskt blivit. Man kan dock höra hennes röst vid flera tillfällen bland extramaterialet.
2. Lika lustigt är det att dvärgkaraktären Bombur inte har en enda replik i denna film, fast desto fler roliga scener.
3. Lustigt på ett annat sätt är att under alla år som Jackson befunnit sig i Tolkiens värld så har man aldrig sett hans fru och manuskollega Fran Walsh i rörlig bild. Jag vet att det var ett medvetet val att låta Jackson och den andra manuskollegan Philippa Boyens vara ansiktena utåt, men det är ändå fantastiskt hur osynlig hon faktiskt blivit. Man kan dock höra hennes röst vid flera tillfällen bland extramaterialet.
ANDERS JAKOBSON (2014-11-07)