Superhjältedoftande variant av mytologin
Hercules
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Bara ett par månader efter att "The Legend of Hercules" kom ut på den svenska marknaden kommer ytterligare en film om halvguden Hercules. Vem blev vinnaren och vem blev förloraren i detta olyckliga sammanträffande?
Tja, till att börja med ska man notera att filmerna inte berättar exakt samma historia, men båda handlar om att Hercules ska komma underfund med vem han är. Fast Hercules i den här filmen (Dwayne Johnson) lever redan gott på mytbilden som formats utifrån hans stordåd. Han har ett litet följe av kompanjoner i sin legosoldatsarmé. Alla med olika uppgifter, men hans egen brorson Iolaus (Reece Ritchie) fungerar som någon sorts legendberättare som använder ordets makt för att sätta skräck i motståndarna innan Hercules väl dyker upp. Visst, halvguden har dödat lejon och hydror och andra sagomonster, fast i själva verket har det inte varit något konstigt alls med dessa monster. Men legenden har ändå en effekt.
Mitt emellan uppdragen blir Hercules uppsökt av Ergenia (Rebecca Ferguson) som på den thrakiska lorden Cotys (John Hurt) önskan vill anlita legosoldaterna för att bli av med en våldsam stridsherre för att sedan kunna ena Thrakien. Legosoldaterna ska bli generöst belönade, och Hercules och hans kompanjoner tränar upp de thrakiska bönderna till fullfjädrade soldater, men det är något som är väldigt lurt i hela situationen. Vem strider Hercules för egentligen?
Som film sett är "Hercules" en ganska vanlig (super)hjältehistoria enligt ett numera inarbetat mönster. Just den här versionen av den grekiska mytologin är en adaptation av en tecknad serie av Steve Moore, "Hercules: The Thracian Wars", vilket gör den till lite mer superhjälteaktig än vad vanliga äventyrsfilmer brukar vara. Dessutom är den lite komisk med skämt som bland annat syftar på sex och droger. Lite oväntat.
Bildmässigt klarar regissören Brett Ratner sig bra från att ramla ned i "300"-hålet och håller sig till en klassisk stil med lite lagom blodskvättande i bataljerna. Vad jag uppskattar extra mycket är att berättelsen slirar lite runt de mytologiska inslagen. Vi ser en siluett av en äkta kentaur (hälften människa, hälften häst) men när kameran passerar den ser vi att det är en vanlig ryttare i alla fall. Det är flera sådana små underhållande detaljer som lyfter filmen lite grann.
Det är en fullt godkänd äventyrsfilm. Storyn är inte så komplicerad och med en spellängd på drägliga 96 minuter är det en utmärkt underhållningsfilm. Huruvida "Hercules" är bättre eller sämre än "The Legend of Hercules" är helt klart en smaksak, men trots att filmerna har uppenbara likheter är de egentligen inte speciellt lika. Man kan se båda utan att det blir tjatigt alltså.
Tja, till att börja med ska man notera att filmerna inte berättar exakt samma historia, men båda handlar om att Hercules ska komma underfund med vem han är. Fast Hercules i den här filmen (Dwayne Johnson) lever redan gott på mytbilden som formats utifrån hans stordåd. Han har ett litet följe av kompanjoner i sin legosoldatsarmé. Alla med olika uppgifter, men hans egen brorson Iolaus (Reece Ritchie) fungerar som någon sorts legendberättare som använder ordets makt för att sätta skräck i motståndarna innan Hercules väl dyker upp. Visst, halvguden har dödat lejon och hydror och andra sagomonster, fast i själva verket har det inte varit något konstigt alls med dessa monster. Men legenden har ändå en effekt.
Mitt emellan uppdragen blir Hercules uppsökt av Ergenia (Rebecca Ferguson) som på den thrakiska lorden Cotys (John Hurt) önskan vill anlita legosoldaterna för att bli av med en våldsam stridsherre för att sedan kunna ena Thrakien. Legosoldaterna ska bli generöst belönade, och Hercules och hans kompanjoner tränar upp de thrakiska bönderna till fullfjädrade soldater, men det är något som är väldigt lurt i hela situationen. Vem strider Hercules för egentligen?
Som film sett är "Hercules" en ganska vanlig (super)hjältehistoria enligt ett numera inarbetat mönster. Just den här versionen av den grekiska mytologin är en adaptation av en tecknad serie av Steve Moore, "Hercules: The Thracian Wars", vilket gör den till lite mer superhjälteaktig än vad vanliga äventyrsfilmer brukar vara. Dessutom är den lite komisk med skämt som bland annat syftar på sex och droger. Lite oväntat.
Bildmässigt klarar regissören Brett Ratner sig bra från att ramla ned i "300"-hålet och håller sig till en klassisk stil med lite lagom blodskvättande i bataljerna. Vad jag uppskattar extra mycket är att berättelsen slirar lite runt de mytologiska inslagen. Vi ser en siluett av en äkta kentaur (hälften människa, hälften häst) men när kameran passerar den ser vi att det är en vanlig ryttare i alla fall. Det är flera sådana små underhållande detaljer som lyfter filmen lite grann.
Det är en fullt godkänd äventyrsfilm. Storyn är inte så komplicerad och med en spellängd på drägliga 96 minuter är det en utmärkt underhållningsfilm. Huruvida "Hercules" är bättre eller sämre än "The Legend of Hercules" är helt klart en smaksak, men trots att filmerna har uppenbara likheter är de egentligen inte speciellt lika. Man kan se båda utan att det blir tjatigt alltså.
EXTRAMATERIALET
Det digitala recensionsex DVDKritik.se tagit del av saknar extramaterialet redovisat i faktarutan till höger.
TRE SAKER
1. Omslaget är lite märkligt. Kvinnan i lila som står och sexar sig till vänster om jätte-Hercules är hans fru som figurerar ytterst lite i filmen. Utöver att hon inte känns som en karaktär värd att lyfta fram på framsidan blir montaget i sin helhet rätt fult.
2. Kvinnan med pilbågen mitt i gänget i botten är amasonen Atalanta spelad av norskan Ingrid Bolsø Berdal, vilket betyder att både svenska (Rebecca Ferguson) och norska skådespelare gör de största kvinnliga rollerna i filmen. Kul!
3. Blu-ray- och 3D-blu-ray-utgåvorna av filmen rymmer lite mer extramaterial samt en "director's cut" av filmen.
2. Kvinnan med pilbågen mitt i gänget i botten är amasonen Atalanta spelad av norskan Ingrid Bolsø Berdal, vilket betyder att både svenska (Rebecca Ferguson) och norska skådespelare gör de största kvinnliga rollerna i filmen. Kul!
3. Blu-ray- och 3D-blu-ray-utgåvorna av filmen rymmer lite mer extramaterial samt en "director's cut" av filmen.
ANDERS JAKOBSON (2014-12-08)