Exorcisten med polisbrickan
Deliver us from Evil
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2014
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Kombinationen krigsfilm, polisfilm och skräckfilm är ju inte direkt supervanlig, men i "Deliver us from Evil" används, även om krigsfilmsbiten bara är en liten prolog, men ändå viktig för historiens kärna. Ett litet militärkompani hittar under en insats i Irak 2010 något mystiskt i en grotta. Vad det än påverkar det alla levande varelser, och även de tre soldater som utgör kompaniet.
Spola fram några år till nutid och vi lär känna New York-polisen Ralph Sarchie (Eric Bana) som har något av ett sjätte sinne när det gäller att hitta brott som är något alldeles extra. Hans kollega Butler (Joel McHale) kallar det för "radar", och under ett nattpass sätter radarn igång när de först blir kallade till en lägenhet där en pensionerad militär pucklat på sin fru, och senare kallas till en djurpark där en kvinna försökt mörda sitt barn tidigare under dagen. Då vet de inte att dessa två fall är relaterade, och det bindande länken är en mystisk man som dyker upp i djurparken. Denna mystiska man är en av de tre soldater från inledningen och den misshandlande mannen är en annan. Men det är djurparksmannen som är den centrala gestalten.
Sarchies vägar korsas med en annorlunda präst (Édgar Ramírez) som menar att en primär ondska är inblandad, vilket Sarchie avfärdar som en saga, men ju fler ledtrådar han stöter på, ju mer övertygad blir han - speciellt när hans egen familj hamnar i farozonen.
Jag brukar inte roas av filmer där karaktärer är besatta av någon demon. Det som brukar vara avgörande är hur väl den besatta karaktären agerar och i det här fallet är Sean Harris otroligt bra i rollen som djurparksmannen. Han är både skrämmande och övertygande, och det räcker långt. En annan typ av besatthet får Eric Bana visa upp som sin nattarbetande polis som sett mycket skit, vilket distanserat honom från sin egen familj. Kemin med den coola Ramírez är bra.
Det vilar någon sorts "Seven"-känsla över filmen. Det är något i den som påminner mig om David Finchers finfina thriller, och det är ingen dum association att få. Dock får "Deliver us from Evil" bara ett godkänt betyg. Ganska spännande, men ingen film som kommer att bli historisk på samma sätt som den nyss nämnda "Seven".
Spola fram några år till nutid och vi lär känna New York-polisen Ralph Sarchie (Eric Bana) som har något av ett sjätte sinne när det gäller att hitta brott som är något alldeles extra. Hans kollega Butler (Joel McHale) kallar det för "radar", och under ett nattpass sätter radarn igång när de först blir kallade till en lägenhet där en pensionerad militär pucklat på sin fru, och senare kallas till en djurpark där en kvinna försökt mörda sitt barn tidigare under dagen. Då vet de inte att dessa två fall är relaterade, och det bindande länken är en mystisk man som dyker upp i djurparken. Denna mystiska man är en av de tre soldater från inledningen och den misshandlande mannen är en annan. Men det är djurparksmannen som är den centrala gestalten.
Sarchies vägar korsas med en annorlunda präst (Édgar Ramírez) som menar att en primär ondska är inblandad, vilket Sarchie avfärdar som en saga, men ju fler ledtrådar han stöter på, ju mer övertygad blir han - speciellt när hans egen familj hamnar i farozonen.
Jag brukar inte roas av filmer där karaktärer är besatta av någon demon. Det som brukar vara avgörande är hur väl den besatta karaktären agerar och i det här fallet är Sean Harris otroligt bra i rollen som djurparksmannen. Han är både skrämmande och övertygande, och det räcker långt. En annan typ av besatthet får Eric Bana visa upp som sin nattarbetande polis som sett mycket skit, vilket distanserat honom från sin egen familj. Kemin med den coola Ramírez är bra.
Det vilar någon sorts "Seven"-känsla över filmen. Det är något i den som påminner mig om David Finchers finfina thriller, och det är ingen dum association att få. Dock får "Deliver us from Evil" bara ett godkänt betyg. Ganska spännande, men ingen film som kommer att bli historisk på samma sätt som den nyss nämnda "Seven".
EXTRAMATERIALET
Filmen är till viss del verklighetsbaserad, så till vida att det finns en Ralph Sarchie som varit New York-polis, men som sadlat om till demonutdrivare efter pensioneringen. Sarchie har skrivit en bok om sina erfarenheter, och filmens story är helt påhittad utifrån den. Väldigt mycket bland extramaterialet handlar om detta och den riktige Sarchie figurerar mycket och berättar om sitt demondriveri och lite allt möjligt man kan välja att tro på eller inte. Sarchie var även med under inspelningen och blev någon sorts teknisk expert.
Mest intressant bland extramaterialet är bitarna om Sean Harris och hans speciella make-up. Här är det tydligt att make-up:en hjälpte honom att hitta in i rollen. Bland annat valde han att sova i studion i full make-up för att slippa bli sminkad i sju timmar nästa dag. Han uttalar sig ingenting själv i inslaget. Oklart om det är med vilje eller inte.
För fördjupning finns ett kommentarspår med filmens regissör Scott Derrickson.
Mest intressant bland extramaterialet är bitarna om Sean Harris och hans speciella make-up. Här är det tydligt att make-up:en hjälpte honom att hitta in i rollen. Bland annat valde han att sova i studion i full make-up för att slippa bli sminkad i sju timmar nästa dag. Han uttalar sig ingenting själv i inslaget. Oklart om det är med vilje eller inte.
För fördjupning finns ett kommentarspår med filmens regissör Scott Derrickson.
TRE SAKER
1. Scott Derrickson har gjort mycket inom den här lite smått demoniska genren. "Sinister" och "Besatt" ("The Exorcism of Emily Rose") är två filmer han skrivit och regisserat. Mellan dem gjorde han "The Day the Earth Stood Still" och framöver kommer han att ge sig in i Marvel Cinematic Universe som regissör till "Doctor Strange".
2. Det är extremt många - tydliga - referenser till The Doors och deras låtar i filmen, vilket glädjer ett fan.
3. Lite "lagen om alltings djävlighet"-trivia som avslutning: Joel McHales karaktär använder sig av knivar i sina fajtscener. McHale övade i månader och klarade alla dessa månader och nästan hela inspelningsperioden utan att skada sig. Under en av de sista inspelningsdagarna skulle han skära en bit choklad till sin son mellan några tagningar och lyckades då skära sig ordentligt...
2. Det är extremt många - tydliga - referenser till The Doors och deras låtar i filmen, vilket glädjer ett fan.
3. Lite "lagen om alltings djävlighet"-trivia som avslutning: Joel McHales karaktär använder sig av knivar i sina fajtscener. McHale övade i månader och klarade alla dessa månader och nästan hela inspelningsperioden utan att skada sig. Under en av de sista inspelningsdagarna skulle han skära en bit choklad till sin son mellan några tagningar och lyckades då skära sig ordentligt...
ANDERS JAKOBSON (2015-01-05)