Underhåller trots stelopererad träbock
Hostages
Genre: Thriller, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2014
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Det hör inte till vanligheterna att amerikanska tv-kanaler med flit gör serier som bara visas under en säsong. Vanligtvis brukar kortlivade serier vara ett resultat av bristande tittarsiffor, och även om jag hittar en artikel om att "Hostages" lades ned efter första säsongen så tror jag inte att det var så. Den här serien tar slut efter femton avsnitt. Punkt slut.
Lustigt nog utspelar den sig också under femton rätt så bråda dagar, men skulle om vissa av karaktärerna fått bestämma bara ha pågått under en dag. Upplägget är att den amerikanska presidenten (James Naughton) ska opereras och som en politisk poäng väljer han att bli opererad på ett vanligt sjukhus av en vanlig, men visserligen mycket skicklig, kirurg - Ellen Sanders (Toni Collette). Men lagom till att operationen närmar sig tränger fyra maskerade personer in i Ellens hem och håller henne och resten av familjen som gisslan. Kidnapparna, under ledning av Duncan Carlisle (Dylan McDermott), har ett högst specifikt krav: Presidenten måste dö under operationen, annars dör familjen Sanders.
Detta blir starten på ett maktspel mellan framför allt Ellen och Duncan där hon inte riktigt går med på förutsättningarna och saboterar operationen redan innan den inletts, och allting skjuts upp fjorton dagar. Gott om tid för att reda ut saker och ting - eller göra dem ännu värre.
Efter det inledande pilotavsnittet känns det en smula tveksamt om man kan hålla intresset uppe i fjorton avsnitt till, men det går alldeles utmärkt. Till att börja med ger man samtliga medlemmar i familjen Sanders olika hemligheter. Pappa Brian (Tate Donovan) har en älskarinna, dottern Morgan (Quinn Shephard) är gravid och sonen Jake (Mateus Ward) säljer knark. Sedan fortsätter man med att pytsa in minst lika många hemligheter bland kidnapparen där ledaren Duncan i själva verket är FBI-agent. Vad som är hans motiv till det hela är inget vi får veta i första taget.
Men hela historien är större än man kan tro och det byggs upp en stor och komplicerad konspiration där allting hänger på att Ellen tar en annan persons liv, och inte vilket person som helst - den amerikanska presidenten. Men är Ellen kapabel att mörda och förtjänar presidenten att dö?
Jag ser boxen under några dagar tillsammans med min fru som tycker betydligt bättre om serien än vad jag gör. Det är något som känns lite B och en bidragande orsak är Dylan McDermott som jag upplever som en stelopererad träbockvariant av Clive Owen. Trots femton avsnitt blir vi inte kompisar, men det är inte enbart McDermotts fel. Man kan väl lugnt säga att man får köpa lite väl många plotthål och snurriga twister för att ta sig igenom serien, men på sätt och vis är det värt det. "Hostages" bjuder på spänning för stunden, men är ingen serie som kvalar in på någon sorts personlig topplista.
Lustigt nog utspelar den sig också under femton rätt så bråda dagar, men skulle om vissa av karaktärerna fått bestämma bara ha pågått under en dag. Upplägget är att den amerikanska presidenten (James Naughton) ska opereras och som en politisk poäng väljer han att bli opererad på ett vanligt sjukhus av en vanlig, men visserligen mycket skicklig, kirurg - Ellen Sanders (Toni Collette). Men lagom till att operationen närmar sig tränger fyra maskerade personer in i Ellens hem och håller henne och resten av familjen som gisslan. Kidnapparna, under ledning av Duncan Carlisle (Dylan McDermott), har ett högst specifikt krav: Presidenten måste dö under operationen, annars dör familjen Sanders.
Detta blir starten på ett maktspel mellan framför allt Ellen och Duncan där hon inte riktigt går med på förutsättningarna och saboterar operationen redan innan den inletts, och allting skjuts upp fjorton dagar. Gott om tid för att reda ut saker och ting - eller göra dem ännu värre.
Efter det inledande pilotavsnittet känns det en smula tveksamt om man kan hålla intresset uppe i fjorton avsnitt till, men det går alldeles utmärkt. Till att börja med ger man samtliga medlemmar i familjen Sanders olika hemligheter. Pappa Brian (Tate Donovan) har en älskarinna, dottern Morgan (Quinn Shephard) är gravid och sonen Jake (Mateus Ward) säljer knark. Sedan fortsätter man med att pytsa in minst lika många hemligheter bland kidnapparen där ledaren Duncan i själva verket är FBI-agent. Vad som är hans motiv till det hela är inget vi får veta i första taget.
Men hela historien är större än man kan tro och det byggs upp en stor och komplicerad konspiration där allting hänger på att Ellen tar en annan persons liv, och inte vilket person som helst - den amerikanska presidenten. Men är Ellen kapabel att mörda och förtjänar presidenten att dö?
Jag ser boxen under några dagar tillsammans med min fru som tycker betydligt bättre om serien än vad jag gör. Det är något som känns lite B och en bidragande orsak är Dylan McDermott som jag upplever som en stelopererad träbockvariant av Clive Owen. Trots femton avsnitt blir vi inte kompisar, men det är inte enbart McDermotts fel. Man kan väl lugnt säga att man får köpa lite väl många plotthål och snurriga twister för att ta sig igenom serien, men på sätt och vis är det värt det. "Hostages" bjuder på spänning för stunden, men är ingen serie som kvalar in på någon sorts personlig topplista.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien är en remake på en israelisk tv-serie med samma namn. Jerry Bruckheimer har varit med och producerat på något vis.
2. På klassiskt "Arkiv X"-manér kan man i denna tv-series värld färdas kors och tvärs genom olika delstater ett par gånger om och ändå vara hemma på kvällen.
3. Översättningen är stundtals riktigt usel. Stavfel och syftningsfel om vart annat. Värst är resuméfrasen "Previously on 'Hostages'" som blir "Tidigare på 'Hostages'". "På?!" - vad fanken...
2. På klassiskt "Arkiv X"-manér kan man i denna tv-series värld färdas kors och tvärs genom olika delstater ett par gånger om och ändå vara hemma på kvällen.
3. Översättningen är stundtals riktigt usel. Stavfel och syftningsfel om vart annat. Värst är resuméfrasen "Previously on 'Hostages'" som blir "Tidigare på 'Hostages'". "På?!" - vad fanken...
ANDERS JAKOBSON (2014-12-31)