Apbra science fiction
Apornas planet
Genre: Science fictionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2000
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
"Apornas planet" var en stor framgång på sin tid, både hos publik och kritiker, och åtnjuter idag kultstatus. Till största del beror framgången på att filmen är ett gediget hantverk inom science fiction- och äventyrsgenren, såväl som ett skickligt användande av specialeffekter, men icke att förglömma är den skarpa och smarta samtidsskildring som genomsyrar hela filmen. "Apornas planet" var science fiction som talade direkt till hjärtat hos anhängare av "conter culture" och etablissemangsstörtande tankegångar.
Charlton Heston spelar Taylor, en amerikansk astronaut som tillsammans med några kollegor skickas ut i rymden för att finna och kolonisera hittils oupptäckta planeter. Något går fel och deras skepp kraschlandar 2000 år senare (detta görs möjligt av för filmen påhittade naturlagar relaterade till rymdfärder) på en ödslig planet där intelligenta apor styr och människor är stumma vildar. Han måste fly undan aplagens långa arm, och med hjälp av två vänligt sinnade schimpanser söka sanningen bakom applaneten.
Styrkan hos "Apornas planet" är att den fungerar på så många olika sätt. Den kan framgångsrikt ses som såväl allegori, politisk satir, science fiction och renodlad äventyrsfilm. Genom sitt skildrande av ett slags upp-och-nervänd värld, kan den ta upp en mängd samhällsrelevanta frågor utan att på något sätt avvika från berättelsens kurs. Det politiska innehållet är starkt färgat av sin samtid och det sena 60-talets USA. Unders sin vistelse på applaneten stöter Taylor på paralleller till Vietnam, kalla kriget, McCarthyism, kärnvapen och klassamhället, för att nämna några vid den tiden heta ämnen. Många av frågorna är relevanta än idag, varför filmens budskap inte känns så daterat som det skulle kunna göra. Allt detta gör "Apornas planet" till en mycket detaljrik och tematiskt mångbottnad film, som jag ofta återvänder till och fortfarande lyckas upptäcka nya innebörder i.
Skådespeleriet håller hög klass, inte minst från Hestons sida, men det är ändå aporna man minns bäst. Det är fascinerande hur bra insatser Roddy McDowal (Cornelius), Kim Hunter (Zira) och Maurice Evans (Dr. Zaius) lyckas göra trots ett antal kilo apmask och smink över sina ansikten. Detta är förstås även ett mycket gott betyg för filmens make-up-ansvariga, och apmaskerna ser nästan 40 år senare förvånansvärt bra ut.
Berättelsen följer ett klassiskt äventyrsupplägg, men huvudkaraktären gör även en inre resa. Han startar som cyniker, en misantrop vars högsta önskan är att någonstans i universum finna en utopi långt bort ifrån jordens mänskliga förfall. Men när han finner sig ensam på en främmande och fientlig planet visar det sig att hans mänsklighet är det sista han har att hålla fast vid. Han förvandlas på så vis till ett symbol för ungdomsgenerationen, en rebell med en personlig vendetta mot det auktoritära samhället där kyrka och militär styr med järnhand. Slutet är dock en bister verklighetspåminnelse, hjälten förvägras sin triumf, och "Apornas planet" är i slutänden en ganska nihilistisk och deprimerande film.
Slutet ja, det hör till filmvärldens mest igenkända, refererade och parodierade, och jag är oändligt tacksam att jag på något vis hade lyckats undvika att känna till det när jag såg "Apornas planet" för första gången cirka tio år sedan. Jag kan bara ana hur publiken måste ha reagerat när det först visades 1968, men det bör ha varit en speciell upplevelse. Genomslagskraften hos filmen kan omöjligen vara densamma när man från början vet hur allt ligger till. Men även om du vet vad som kommer att hända rekommenderar jag dig ändå att se "Apornas planet". Det är en smart, underhållande och förbannat bra film, om än med en nedslående upplösning.
Charlton Heston spelar Taylor, en amerikansk astronaut som tillsammans med några kollegor skickas ut i rymden för att finna och kolonisera hittils oupptäckta planeter. Något går fel och deras skepp kraschlandar 2000 år senare (detta görs möjligt av för filmen påhittade naturlagar relaterade till rymdfärder) på en ödslig planet där intelligenta apor styr och människor är stumma vildar. Han måste fly undan aplagens långa arm, och med hjälp av två vänligt sinnade schimpanser söka sanningen bakom applaneten.
Styrkan hos "Apornas planet" är att den fungerar på så många olika sätt. Den kan framgångsrikt ses som såväl allegori, politisk satir, science fiction och renodlad äventyrsfilm. Genom sitt skildrande av ett slags upp-och-nervänd värld, kan den ta upp en mängd samhällsrelevanta frågor utan att på något sätt avvika från berättelsens kurs. Det politiska innehållet är starkt färgat av sin samtid och det sena 60-talets USA. Unders sin vistelse på applaneten stöter Taylor på paralleller till Vietnam, kalla kriget, McCarthyism, kärnvapen och klassamhället, för att nämna några vid den tiden heta ämnen. Många av frågorna är relevanta än idag, varför filmens budskap inte känns så daterat som det skulle kunna göra. Allt detta gör "Apornas planet" till en mycket detaljrik och tematiskt mångbottnad film, som jag ofta återvänder till och fortfarande lyckas upptäcka nya innebörder i.
Skådespeleriet håller hög klass, inte minst från Hestons sida, men det är ändå aporna man minns bäst. Det är fascinerande hur bra insatser Roddy McDowal (Cornelius), Kim Hunter (Zira) och Maurice Evans (Dr. Zaius) lyckas göra trots ett antal kilo apmask och smink över sina ansikten. Detta är förstås även ett mycket gott betyg för filmens make-up-ansvariga, och apmaskerna ser nästan 40 år senare förvånansvärt bra ut.
Berättelsen följer ett klassiskt äventyrsupplägg, men huvudkaraktären gör även en inre resa. Han startar som cyniker, en misantrop vars högsta önskan är att någonstans i universum finna en utopi långt bort ifrån jordens mänskliga förfall. Men när han finner sig ensam på en främmande och fientlig planet visar det sig att hans mänsklighet är det sista han har att hålla fast vid. Han förvandlas på så vis till ett symbol för ungdomsgenerationen, en rebell med en personlig vendetta mot det auktoritära samhället där kyrka och militär styr med järnhand. Slutet är dock en bister verklighetspåminnelse, hjälten förvägras sin triumf, och "Apornas planet" är i slutänden en ganska nihilistisk och deprimerande film.
Slutet ja, det hör till filmvärldens mest igenkända, refererade och parodierade, och jag är oändligt tacksam att jag på något vis hade lyckats undvika att känna till det när jag såg "Apornas planet" för första gången cirka tio år sedan. Jag kan bara ana hur publiken måste ha reagerat när det först visades 1968, men det bör ha varit en speciell upplevelse. Genomslagskraften hos filmen kan omöjligen vara densamma när man från början vet hur allt ligger till. Men även om du vet vad som kommer att hända rekommenderar jag dig ändå att se "Apornas planet". Det är en smart, underhållande och förbannat bra film, om än med en nedslående upplösning.
EXTRAMATERIALET
Den utgåva jag äger har ett ganska magert extramaterial, ett stillbildsgalleri och trailrar för filmens många uppföljare. Biffigare utgåvor finns dock, och det ska bli intressant att stifta ny bekantskap med "Apornas planet" när jag lagt vantarna på någon av dessa.
TRE SAKER
1. Filmen är ett utmärkt exempel på hur stor tilltro man faktiskt hade till rymdforskningen på 60-talet. Trots att den utspelas bara några år in i framtiden skildrar den bemannade expedtioner till andra solsystem.
2. Denna DVD-utgåva avslöjar filmens stora twist direkt på omslaget. Jag antar att scenen blivit så känd genom populärkulturen att man inte behöver ha sett "Apornas planet" för att känna till den, men det måste ändå finnas en del folk som förnekas överraskningen av ett av filmvärldens bästa slut genom denna klumpiga framsida.
3. Fick inte mindre än fyra uppföljare plus en tv-serie och även en animerad dito.
2. Denna DVD-utgåva avslöjar filmens stora twist direkt på omslaget. Jag antar att scenen blivit så känd genom populärkulturen att man inte behöver ha sett "Apornas planet" för att känna till den, men det måste ändå finnas en del folk som förnekas överraskningen av ett av filmvärldens bästa slut genom denna klumpiga framsida.
3. Fick inte mindre än fyra uppföljare plus en tv-serie och även en animerad dito.
JOEL FORNBRANT (2007-08-04)