Förföljelsemani och panik
It Follows
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2015
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Det är väldigt få skräckfilmer nu för tiden som lyckas sätta skräck i mig som tittare. Det kan vara enstaka scener här och där, men i allt för många fall handlar modern skräck om att slafsa på med så mycket blod och klägg det bara går och tro att det räcker för att göra det otäckt. Den bästa skräcken är sällan blodbestänkt. Så är fallet med "It Follows". Grattis, filmens skapare David Robert Mitchell, du skrämde mig.
Vid en första anblick kan man tycka att "It Follows" har en tunn ursäkt för att klämma in sex i filmen då den handlar om en sorts förbannelse som förflyttas från person till person via samlag. Jag tycker dock inte att sexet är speciellt snaskigt i filmen och det skulle lika gärna kunna vara en metafor för sexuellt överförbara sjukdomar. Filmen är nämligen fylld av syftningar till ungdomsproblem så som självskador och droger. Den som smittas är huvudpersonen Jay (Maika Monroe). Hon har dejtat en hygglig kille (Jake Weary) ett tag och de har till slut sex. Akten slutar dock med att killen drogar och binder fast henne, men det är enbart för att han ska förklara vad som hänt.
Från och med nu kommer att hon att vara förföljd av en varelse som kan se ut som vem som helst, men som bara hon kan se. Hon får inte låta varelsen komma ikapp henne och det enda sättet att bli av med varelsen är att föra förbannelsen vidare så snart det går. Medan Jay är fastbunden ser hon hur en kvinna närmar sig, och hon förstår allvaret i situationen.
Tillsammans med sina närmaste vänner försöker hon hantera förbannelsen och komma på hur hon kan bli av med den, för om varelsen hinner upp den hon ger smittan till vänder varelsen tillbaka till den förra ägaren, så hur man än vrider och vänder på det är man aldrig fri från hotet och förföljelsemanin.
Upplägget känns originellt och den där mysrysiga känslan av panik som man ska få av en bra skräckfilm är givetvis på plats. "It Follows" kunde i händerna på fel folk blivit en "Jag vet vad du gjorde förra sommaren"-skräckis av traditionellt mainstreamsnitt. Men det är en indiefilm som hittat rätt spår till skräcken utan att behöva förlita sig på mängder av specialeffekter eller hinkvis med blod. Det fungerar mycket bra. Jag ryser i soffan och när filmen väl är slut stannar intrycken kvar.
Historien i sig lämnar kanske fler frågor än den ger svar. Hur började allting och varför? Förhoppningsvis är detta frågor som tittaren själv får fantisera ihop svaren till och förhoppningsvis blir "It Follows" inte nästa "Paranormal Activity" som ska mjölka ur ett koncept tills det inte finns något kvar. Den här originella skräckfilmen förtjänar inte att bli utkramad på allt som var bra.
Vid en första anblick kan man tycka att "It Follows" har en tunn ursäkt för att klämma in sex i filmen då den handlar om en sorts förbannelse som förflyttas från person till person via samlag. Jag tycker dock inte att sexet är speciellt snaskigt i filmen och det skulle lika gärna kunna vara en metafor för sexuellt överförbara sjukdomar. Filmen är nämligen fylld av syftningar till ungdomsproblem så som självskador och droger. Den som smittas är huvudpersonen Jay (Maika Monroe). Hon har dejtat en hygglig kille (Jake Weary) ett tag och de har till slut sex. Akten slutar dock med att killen drogar och binder fast henne, men det är enbart för att han ska förklara vad som hänt.
Från och med nu kommer att hon att vara förföljd av en varelse som kan se ut som vem som helst, men som bara hon kan se. Hon får inte låta varelsen komma ikapp henne och det enda sättet att bli av med varelsen är att föra förbannelsen vidare så snart det går. Medan Jay är fastbunden ser hon hur en kvinna närmar sig, och hon förstår allvaret i situationen.
Tillsammans med sina närmaste vänner försöker hon hantera förbannelsen och komma på hur hon kan bli av med den, för om varelsen hinner upp den hon ger smittan till vänder varelsen tillbaka till den förra ägaren, så hur man än vrider och vänder på det är man aldrig fri från hotet och förföljelsemanin.
Upplägget känns originellt och den där mysrysiga känslan av panik som man ska få av en bra skräckfilm är givetvis på plats. "It Follows" kunde i händerna på fel folk blivit en "Jag vet vad du gjorde förra sommaren"-skräckis av traditionellt mainstreamsnitt. Men det är en indiefilm som hittat rätt spår till skräcken utan att behöva förlita sig på mängder av specialeffekter eller hinkvis med blod. Det fungerar mycket bra. Jag ryser i soffan och när filmen väl är slut stannar intrycken kvar.
Historien i sig lämnar kanske fler frågor än den ger svar. Hur började allting och varför? Förhoppningsvis är detta frågor som tittaren själv får fantisera ihop svaren till och förhoppningsvis blir "It Follows" inte nästa "Paranormal Activity" som ska mjölka ur ett koncept tills det inte finns något kvar. Den här originella skräckfilmen förtjänar inte att bli utkramad på allt som var bra.
EXTRAMATERIALET
Lite småplock i form av trailer och bildspel.
TRE SAKER
1. Idén till filmen föddes ur en återkommande mardröm manusförfattaren och regissören David Robert Mitchell hade.
2. Det är väldigt oklart när filmen ska utspela sig. Den övergripande känslan är att den utspelar sig några generationer tillbaka i tiden, men samtidigt finns det en scen med en mobiltelefon och en karaktär har en snäckformad manick som man kan läsa e-böcker på, en teknologi som inte finns i dag.
3. Filmen är inspirerad, på ett detaljplan, av många olika skräckfilmer. Kameran rör sig följsamt nästan hela tiden, vilket känns igen från "The Shining" och musiken är väldigt inspirerad av John Carpenters filmer, för att nämna några exempel.
2. Det är väldigt oklart när filmen ska utspela sig. Den övergripande känslan är att den utspelar sig några generationer tillbaka i tiden, men samtidigt finns det en scen med en mobiltelefon och en karaktär har en snäckformad manick som man kan läsa e-böcker på, en teknologi som inte finns i dag.
3. Filmen är inspirerad, på ett detaljplan, av många olika skräckfilmer. Kameran rör sig följsamt nästan hela tiden, vilket känns igen från "The Shining" och musiken är väldigt inspirerad av John Carpenters filmer, för att nämna några exempel.
ANDERS JAKOBSON (2015-08-03)