Unik, komplex, sorglig och mycket bra
The Science of Sleep
Genre: DramaFormat: DVD, region 2 - inte svensk, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2007
Ljud: Dolby digitat 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85
Michel Gondry ("Eternal sunshine of the spotless mind") är en riktig visionär som filmskapare. I den här filmen, som verkligen tänjer på gränserna mellan verklighet, drömmar, fantasi och galenskap drar han allting till sin spets och blandar filmisk verklighet med animationer, verkliga scenografier med objekt skapade av kartong och tyg. Det är bildmässigt en helt unik film.
Det är också en komplex film tack vare att filmens huvudperson Stéphane existerar lika mycket i verkligheten som i sina drömmar, och det är också en mycket sorglig och ledsen film på temat "det blir aldrig som man tänkt sig".
Allt detta gör att det är väldigt svårt att försöka sammanfatta filmens handling. Stéphane återvänder hem till sin mamma i Frankrike efter att ha bott med sin mexikanska pappa tills denna dött i cancer. Mamman har ordnat ett jobb åt honom där han kan få användning för sin kreativitet. Ända sedan han varit liten har han uppfunnit och byggt maskiner, tecknat och skapat en egen liten värld i kombination med sina drömmar. Men jobbet hon ordnat är okreativt och trist och arbetskamraterna är rena pesten.
En ny granne - Stéphanie - flyttar in. Hon är också en kreativ person som blir Stéphans vän. Men i samband med att de träffas för första gången lyckas Stéphane på något sätt missa att förklara att han är hennes granne, och får smyga omkring och ta väldigt lång tid på sig när de ska träffas. Men den bluffen håller inte så länge.
De bådas vänskap står och väger på gränsen till att bli ett förhållande men på grund av Stéphanes förvridna verklighetsuppfattning blir det allt svårare för dem att vara vänner.
Skådespeleriet är så klart ypperligt. Det är svåra roller, speciellt för Gael García Bernal som Stéphane, men de funkar, och hela paketet är väldigt bra. Speciellt gillar jag hur filmen verkligen knyter an till hur fantasi och kreativitet kan få det mesta att bli verkligt. Det flitiga användadet av kartong för att skapa kameror, glasögon, bilar - ja, allt möjligt - kastar en tillbaka till barndomens fantasifyllda tid då man skapade det man behövde med hjälp av vad man hade till hands och sin egen fantasi.
Alltså: en mycket bra film, och Michel Gondry fortsätter att imponera som filmskapare.
Det är också en komplex film tack vare att filmens huvudperson Stéphane existerar lika mycket i verkligheten som i sina drömmar, och det är också en mycket sorglig och ledsen film på temat "det blir aldrig som man tänkt sig".
Allt detta gör att det är väldigt svårt att försöka sammanfatta filmens handling. Stéphane återvänder hem till sin mamma i Frankrike efter att ha bott med sin mexikanska pappa tills denna dött i cancer. Mamman har ordnat ett jobb åt honom där han kan få användning för sin kreativitet. Ända sedan han varit liten har han uppfunnit och byggt maskiner, tecknat och skapat en egen liten värld i kombination med sina drömmar. Men jobbet hon ordnat är okreativt och trist och arbetskamraterna är rena pesten.
En ny granne - Stéphanie - flyttar in. Hon är också en kreativ person som blir Stéphans vän. Men i samband med att de träffas för första gången lyckas Stéphane på något sätt missa att förklara att han är hennes granne, och får smyga omkring och ta väldigt lång tid på sig när de ska träffas. Men den bluffen håller inte så länge.
De bådas vänskap står och väger på gränsen till att bli ett förhållande men på grund av Stéphanes förvridna verklighetsuppfattning blir det allt svårare för dem att vara vänner.
Skådespeleriet är så klart ypperligt. Det är svåra roller, speciellt för Gael García Bernal som Stéphane, men de funkar, och hela paketet är väldigt bra. Speciellt gillar jag hur filmen verkligen knyter an till hur fantasi och kreativitet kan få det mesta att bli verkligt. Det flitiga användadet av kartong för att skapa kameror, glasögon, bilar - ja, allt möjligt - kastar en tillbaka till barndomens fantasifyllda tid då man skapade det man behövde med hjälp av vad man hade till hands och sin egen fantasi.
Alltså: en mycket bra film, och Michel Gondry fortsätter att imponera som filmskapare.
EXTRAMATERIALET
Filmens making of fokuserar väldigt mycket på hur de burit sig åt för att göra filmen. Så klart, med det menar jag mera tekniska lösningar på filmens relativt komplicerade scener. Det börjar i och för sig med en liten tillbakablick på hur Michel Gondry hamnade i filmbranschen, men sen är det fullt fokus på "The Science of Sleep".
Gondry föredrar att fuska så lite som möjligt, och bluescreen används egentligen enbart i ett scenbygge där det också är meningen att man ska se den. Istället projekteras alla bakgrundsanimationer på filmdukar och klassiska filmtrick som perspektivförskjutning, modeller, nylonlinor och allt möjligt används med lyckat resultat. Till skillnad från en Hollywoodfilm där specialeffekterna ska vara så verkliga som möjligt, så är det nästan som om Gondry vill att de här ska vara tydligt overkliga för att det passar in i historien.
Bra är det i alla fall, precis som resten av filmen som försöker förklara lite om poängen med historien.
Därefter får vi i en kortare film träffa Lauri Faggioni som skapade filmens alla små djur och saker i tyg. Hon är som en blandning av Stéphane och Stéphanie och så vacker att man blir alldeles skakig. Detta leder oss till en "musikvideo", ja, jag skriver det inom citattecken, till låten "Rescue me" som är med i filmen. Låten är uppblandad med information (och sång) om ett katthärberge i Los Angeles av Linda Serbu. Mycket skumt, och för att knyta ihop säcken får vi en liten delvis animerad kortfilm som heter "Adopt some love", som handlar om just katthärberget som är gjord av just Lauri Faggioni... Lite snurrigt.
Slutligen finns det en trailer och så kommentarspår till filmen av Gondry och några av skådespelarna.
Gondry föredrar att fuska så lite som möjligt, och bluescreen används egentligen enbart i ett scenbygge där det också är meningen att man ska se den. Istället projekteras alla bakgrundsanimationer på filmdukar och klassiska filmtrick som perspektivförskjutning, modeller, nylonlinor och allt möjligt används med lyckat resultat. Till skillnad från en Hollywoodfilm där specialeffekterna ska vara så verkliga som möjligt, så är det nästan som om Gondry vill att de här ska vara tydligt overkliga för att det passar in i historien.
Bra är det i alla fall, precis som resten av filmen som försöker förklara lite om poängen med historien.
Därefter får vi i en kortare film träffa Lauri Faggioni som skapade filmens alla små djur och saker i tyg. Hon är som en blandning av Stéphane och Stéphanie och så vacker att man blir alldeles skakig. Detta leder oss till en "musikvideo", ja, jag skriver det inom citattecken, till låten "Rescue me" som är med i filmen. Låten är uppblandad med information (och sång) om ett katthärberge i Los Angeles av Linda Serbu. Mycket skumt, och för att knyta ihop säcken får vi en liten delvis animerad kortfilm som heter "Adopt some love", som handlar om just katthärberget som är gjord av just Lauri Faggioni... Lite snurrigt.
Slutligen finns det en trailer och så kommentarspår till filmen av Gondry och några av skådespelarna.
TRE SAKER
1. Michel Gondrys huvudsakliga sysselsättning verkar vara att göra musikvideor (vilket förklarar hans visionära stil). Bland artister han jobbat med finns Björk, The White Stripes, Queens of the Stone Age, Foo Fighters, The Rolling Stones och Paul McCartney. Här finns en komplett lista.
2. I början av filmen tillagar Stéphane en dröm likt en tv-kock. Ingredienserna han slänger i grytan är: Slumpmässiga tankar, dagens händelser, minnen från det förflutna, kärlek, vänskap, förhållanden, musik man hört under dagen, saker man sett och något personligt.
3. Jag kan säga att det inte är direkt rekommenderat att se den här filmen precis innan man går och lägger sig - man får rätt mystiska drömmar då. Eller så rekommenderar jag verkligen det!
2. I början av filmen tillagar Stéphane en dröm likt en tv-kock. Ingredienserna han slänger i grytan är: Slumpmässiga tankar, dagens händelser, minnen från det förflutna, kärlek, vänskap, förhållanden, musik man hört under dagen, saker man sett och något personligt.
3. Jag kan säga att det inte är direkt rekommenderat att se den här filmen precis innan man går och lägger sig - man får rätt mystiska drömmar då. Eller så rekommenderar jag verkligen det!
ANDERS JAKOBSON (2007-06-25)