Bättre än sin titel
The Wedding Ringer
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2015
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Det är modigt att ta ett namn som nästan direkt får gemene man och kvinna därute att tänka på succékomedin "The Wedding Singer". Modigt eller kalkylerande. Är det det sistnämnda betyder det att man inte tror så starkt på sin film och det är synd, för den här udda historien är faktiskt förvånansvärt bra.
Doug Harris (Josh Gad) är en ganska vanlig kille med hyfsad framgång i arbetslivet och på väg att gifta sig med den fantastiska Gretchen Palmer (Kaley Cuoco-Sweeting). Problemet är bara att Dougs svaga sida i livet är att han inte har några vänner. Det ställer till det vid ett klassiskt amerikanskt bröllop där brudgummens bästa kompis förväntas sköta en hel del sysslor inför, och under, vigselakten. Så i ren panik uppfinner Doug bästa kompisen Bic Mitchum. Men bröllopsdagen närmar sig med stormsteg och snart börjar Gretchen undra var Bic håller hus.
In på arenan stiger då den snabbpratande och sociale Jimmy Callahan (spelad av en närmast Eddie Murphy-isk Kevin Hart). Jimmy driver ett företag där han hyr ut sig själv och sina medarbetare som vänner till de som behöver, oftast i samband med just bröllop. Hans enda regel är att aldrig bli riktig vän med klienterna. Trots små missöden här och där, inklusive Gretchens misstänksamma lillasyster så verkar Jimmy kunna ro det hela i land. Saker och ting kompliceras dock av att Doug får anledning att tvivla på att Gretchen verkligen älskar honom och Jimmy börjar tvivla på om hans enda regel håller på att göra honom lika ensam som sina klienter.
"The Wedding Ringer" överraskar mig positivt med genuint roliga scener och ett manus som på ytan verkar följa mönstret för romantiska komedier, men sedan visar sig vara en film om (manlig) vänskap. Det är förstås ingenting nytt men det känns som att de filmerna kommer alltför sällan. Josh Gad har verkligen inte fallit i god jord hos mig så här långt, mycket för att jag mest tyckte mig se honom göra gapiga, bortskämda snorvalpar som Skip Gilchrist i serien "1600 Penn". Det här är något helt annat och han lyckas faktiskt göra Doug Harris till en älskvärd och intressant personlighet.
Filmens stjärna är dock otvivelaktigt Kevin Hart. Jag såg honom nyligen tillsammans med Will Ferrell i "Get Hard" och anade en ny komedistjärna trots ett ganska visset manus. Här slipper han tampas med en storhet som Ferrell och visar då att han kan bära en sådan här komedi själv. Det bådar gott för framtiden.
Doug Harris (Josh Gad) är en ganska vanlig kille med hyfsad framgång i arbetslivet och på väg att gifta sig med den fantastiska Gretchen Palmer (Kaley Cuoco-Sweeting). Problemet är bara att Dougs svaga sida i livet är att han inte har några vänner. Det ställer till det vid ett klassiskt amerikanskt bröllop där brudgummens bästa kompis förväntas sköta en hel del sysslor inför, och under, vigselakten. Så i ren panik uppfinner Doug bästa kompisen Bic Mitchum. Men bröllopsdagen närmar sig med stormsteg och snart börjar Gretchen undra var Bic håller hus.
In på arenan stiger då den snabbpratande och sociale Jimmy Callahan (spelad av en närmast Eddie Murphy-isk Kevin Hart). Jimmy driver ett företag där han hyr ut sig själv och sina medarbetare som vänner till de som behöver, oftast i samband med just bröllop. Hans enda regel är att aldrig bli riktig vän med klienterna. Trots små missöden här och där, inklusive Gretchens misstänksamma lillasyster så verkar Jimmy kunna ro det hela i land. Saker och ting kompliceras dock av att Doug får anledning att tvivla på att Gretchen verkligen älskar honom och Jimmy börjar tvivla på om hans enda regel håller på att göra honom lika ensam som sina klienter.
"The Wedding Ringer" överraskar mig positivt med genuint roliga scener och ett manus som på ytan verkar följa mönstret för romantiska komedier, men sedan visar sig vara en film om (manlig) vänskap. Det är förstås ingenting nytt men det känns som att de filmerna kommer alltför sällan. Josh Gad har verkligen inte fallit i god jord hos mig så här långt, mycket för att jag mest tyckte mig se honom göra gapiga, bortskämda snorvalpar som Skip Gilchrist i serien "1600 Penn". Det här är något helt annat och han lyckas faktiskt göra Doug Harris till en älskvärd och intressant personlighet.
Filmens stjärna är dock otvivelaktigt Kevin Hart. Jag såg honom nyligen tillsammans med Will Ferrell i "Get Hard" och anade en ny komedistjärna trots ett ganska visset manus. Här slipper han tampas med en storhet som Ferrell och visar då att han kan bära en sådan här komedi själv. Det bådar gott för framtiden.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet sparkar igång med ett kommentarspår med regissör Jeremy Garelick och Josh Gad. De kommenterar inte hela filmen men återkommer då och då. Och där de flesta kommentarspår jag stött på antingen är intressanta eller ointressanta blir detta nästan lika roligt som vad filmen i sig är. Josh och Jeremy skrattar, skämtar och minns tillbaka till inspelningen om vartannat. Som lyssnare får jag verkligen känna mig som en del i gänget när de dra insider-skämt om de andra skådespelarna. Och de verkar så pratglada att de när eftertexterna börjar rulla försöker kommentera även dem. Så här roligt har jag inte haft med ett kommentarspår sedan "Ghostbusters"-utgåvan på DVD i slutet av 90-talet.
De bortklippta scenerna är 15 till antalet och som brukligt är, är de bortklippta av en anledning. Det som skiljer dem från många andra är att de utöver att inte tillföra något till filmen faktiskt är ganska misslyckade, både vad gäller regi och skådespelarinsatser. Därmed är de också ganska tråkiga att se. Tråkiga är också de två långa klippen med tabbar och missade repliker.
När intervjufilmen "Going to the Chapel of Love" går igång förväntar jag mig att de sedvanliga ryggdunkningarna ska komma, men se de lyser med sin frånvaro helt och hållet vilket känns som en frisk fläkt. I stället låter man skådespelare och crew återge sin roligaste bröllopsminnen vilket är väldigt underhållande, och en annorlunda grej.
Det här roliga paketet avrundas med musikvideon "Can you do this" med Aloe Blacc. Klart godkänt. Inget av extramaterialet är för övrigt svensktextat men kommentarspåret går att få textat på tyska, franska och portugisiska.
De bortklippta scenerna är 15 till antalet och som brukligt är, är de bortklippta av en anledning. Det som skiljer dem från många andra är att de utöver att inte tillföra något till filmen faktiskt är ganska misslyckade, både vad gäller regi och skådespelarinsatser. Därmed är de också ganska tråkiga att se. Tråkiga är också de två långa klippen med tabbar och missade repliker.
När intervjufilmen "Going to the Chapel of Love" går igång förväntar jag mig att de sedvanliga ryggdunkningarna ska komma, men se de lyser med sin frånvaro helt och hållet vilket känns som en frisk fläkt. I stället låter man skådespelare och crew återge sin roligaste bröllopsminnen vilket är väldigt underhållande, och en annorlunda grej.
Det här roliga paketet avrundas med musikvideon "Can you do this" med Aloe Blacc. Klart godkänt. Inget av extramaterialet är för övrigt svensktextat men kommentarspåret går att få textat på tyska, franska och portugisiska.
TRE SAKER
1. Sedan Eddie Murphy började göra familjefilmer med fisskämt har jag undrat vem som ska plocka upp hans fallna komedimantel. Det talades en del om Chris Rock när han kom fram men han visade sig vara mest skäll och mindre bett. Kanske är Kevin Hart den jag väntat på.
2. Det slår mig återigen under extramaterialet att när män pratar presenterar de sin manliga kollegor som roliga och/eller talangfulla. Kvinnorna presenteras i första hand som otroligt vackra. Och så brukar det se ut när Hollywood intervjuas.
3. Det framgår under extramaterialet att Kevin Hart improviserat fram hela scener i filmen. Det förstärker mina associationer till Eddie Murphy.
2. Det slår mig återigen under extramaterialet att när män pratar presenterar de sin manliga kollegor som roliga och/eller talangfulla. Kvinnorna presenteras i första hand som otroligt vackra. Och så brukar det se ut när Hollywood intervjuas.
3. Det framgår under extramaterialet att Kevin Hart improviserat fram hela scener i filmen. Det förstärker mina associationer till Eddie Murphy.
THOMAS HELSING (2015-09-09)