Sämsta skräcken sedan Hjälmaren brann
American Poltergeist
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Take One, 2015
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Bara titeln är en varningsklocka som heter duga. Filmer med prefixet "American" är i nio fall av tio antingen del av en franchise eller bara usla. Och vadå "American Poltergeist"? Jag förstår inte ens vad man vill säga med titeln. Som om spökerier inte är något amerikanskt fenomen. Vad fanken menar de? Det kan ju förstås vara så att den här filmen vill framstå som relaterad till tv-serien "American Horror Story" eller så kanske den panikkrystades fram för att ta rygg på storfilmen "Poltergeist", remaken på 80-talsklassikern vilka båda är amerikanska... Hur det än är med saken spelar det ingen roll vad filmen heter, den blir inte bättre för det.
Det här är ett ypperligt exempel på att även amatörer, eller i alla fall budgetmässigt begränsade människor, kan göra filmer som i alla fall ser hyfsat proffsiga ut. När det kommer till bildkvalitén alltså, i övrigt lämnar ALLT mycket att önska. Storyn är kass, skådespelarna horribla, dialogen platt, klippningen ologisk och framför allt bjuder filmen på exakt lika mycket rysningar som nya fräscha idéer. Det vill säga inga alls.
Fem collegestudenter blir hyresgäster i en rejäl villa i Fall River, Massachusetts, USA. Den robotaktiga kvinnan som bor där delar mer än gärna med sig av sitt hem och erbjuder tre rum, vilket passar bra då två av de fem är ett par, ytterligare två kan dela rum och den femte är kristen och sugen på att gå i kyrkan (information som har lika mycket värde i den här recensionen som i filmen faktiskt).
Givetvis börjar det spöka och ha sig i huset och den robotaktiga kvinnan ler i mjugg när hon är ensam. Hon är mycket väl medveten om att det finns något i huset och de fem ungdomarna har inte hamnat där av en slump. En av dem har ett personligt band till huset och dess historia. Rafflande värre.
Jag har redan listat allt som är dåligt så jag kanske ska säga något som är bra. Det lilla inslag av smink som finns i filmen är rätt bra, och historien grundar sig i den verkliga historien om Lizzie Borden. Ja, där har vi två positiva punkter som motvikt till de miljarder negativa saker jag kan ta upp. Tyvärr balanserar det inte upp någonting och den enda anledningen till att se "American Poltergeist" är om du kan rädda någons liv genom att kämpa dig igenom de 80 minuterna.
Det här är ett ypperligt exempel på att även amatörer, eller i alla fall budgetmässigt begränsade människor, kan göra filmer som i alla fall ser hyfsat proffsiga ut. När det kommer till bildkvalitén alltså, i övrigt lämnar ALLT mycket att önska. Storyn är kass, skådespelarna horribla, dialogen platt, klippningen ologisk och framför allt bjuder filmen på exakt lika mycket rysningar som nya fräscha idéer. Det vill säga inga alls.
Fem collegestudenter blir hyresgäster i en rejäl villa i Fall River, Massachusetts, USA. Den robotaktiga kvinnan som bor där delar mer än gärna med sig av sitt hem och erbjuder tre rum, vilket passar bra då två av de fem är ett par, ytterligare två kan dela rum och den femte är kristen och sugen på att gå i kyrkan (information som har lika mycket värde i den här recensionen som i filmen faktiskt).
Givetvis börjar det spöka och ha sig i huset och den robotaktiga kvinnan ler i mjugg när hon är ensam. Hon är mycket väl medveten om att det finns något i huset och de fem ungdomarna har inte hamnat där av en slump. En av dem har ett personligt band till huset och dess historia. Rafflande värre.
Jag har redan listat allt som är dåligt så jag kanske ska säga något som är bra. Det lilla inslag av smink som finns i filmen är rätt bra, och historien grundar sig i den verkliga historien om Lizzie Borden. Ja, där har vi två positiva punkter som motvikt till de miljarder negativa saker jag kan ta upp. Tyvärr balanserar det inte upp någonting och den enda anledningen till att se "American Poltergeist" är om du kan rädda någons liv genom att kämpa dig igenom de 80 minuterna.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Givetvis har omslagets framsida ingenting med filmen att göra. Det finns inga små flickor och huset ser inte ut så där. Lustigt nog är det amerikanska omslaget nästan identiskt med undantag för att den vänstra flickan är vuxen och ett par illavarslande ögon syns i himlen.
2. Regissören Mike Rutkowski har filmer som "True Grit", "The Dark Knight Rises", "Trancendence" och "The Hunger Games: Mockingjay Part 2" på meritlistan. Ja, inte som regissör förstås, utan som produktionsassistent. Denna film är hans långfilmsdebut som regissör.
3. Möjligen kan denna recensions rubrik vara märklig för de läsare som inte bor i Örebrotrakten eller i närheten av sjön Hjälmaren. "Sedan Hjälmaren brann" är uttryck här som förmodligen förklarar sig själv.
2. Regissören Mike Rutkowski har filmer som "True Grit", "The Dark Knight Rises", "Trancendence" och "The Hunger Games: Mockingjay Part 2" på meritlistan. Ja, inte som regissör förstås, utan som produktionsassistent. Denna film är hans långfilmsdebut som regissör.
3. Möjligen kan denna recensions rubrik vara märklig för de läsare som inte bor i Örebrotrakten eller i närheten av sjön Hjälmaren. "Sedan Hjälmaren brann" är uttryck här som förmodligen förklarar sig själv.
ANDERS JAKOBSON (2015-09-18)