Sista filmen som obemärkt blir den första
Insidious - Chapter 3
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2015
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Tredje kapitlet i "Insidious"-serien är en prequel som visar vad som händer innan den första filmen. Dock ska det sägas att det inte är helt solklart när man ser filmen. Faktum är att det var först när jag såg extramaterialet som jag insåg att det var så. Men då var det över ett år sedan jag såg andra filmen och ännu längre sedan jag såg den första.
I den här filmen får vi följa Quinn Brenner som försöker få kontakt med sin mamma och tar hjälp av Elise Rainer som vi känner igen från de tidigare filmerna. Det ska dock visa sig att i stället för sin mamma lyckas Quinn få kontakt med en annan ande som inte är lika vänlig. Efter många om och men bestämmer sig Elise för att hjälpa henne och det är nu hon träffar Tucker och Specs, de som i första filmen står för pajaskonsterna men sen i den andra blir lite mer uthärdliga.
Manuset i filmen är inte något exceptionellt eller unikt men man får ändå till det rätt bra. Anden som ger sig på Quinn är rätt obehaglig och man har fått in mängder med tillfällen då man skräms ordentligt. Man jobbar även med ljudet och det är många gånger man skräms av att ljudet höjs just när någon skriker till. Effektivt men lite jobbigt om man ser filmen när resten av familjen gått och lagt sig och man försöker att störa minimalt.
Skådespelarna funkar okej. Leigh Whannell och Angus Sampson spelar Specs och Tucker och då jag inte gillar de karaktärerna speciellt blir ju även skådespelarna lidande. Men Stefanie Scott som Quinn och Lin Shaye som Elise gör riktigt bra ifrån sig. Totalt är filmen medelmåttig men den har vissa inslag som gör att man hoppar till och anden är som sagt rätt obehaglig. Tar man det med i beräkningen så får den ändå godkänt.
I den här filmen får vi följa Quinn Brenner som försöker få kontakt med sin mamma och tar hjälp av Elise Rainer som vi känner igen från de tidigare filmerna. Det ska dock visa sig att i stället för sin mamma lyckas Quinn få kontakt med en annan ande som inte är lika vänlig. Efter många om och men bestämmer sig Elise för att hjälpa henne och det är nu hon träffar Tucker och Specs, de som i första filmen står för pajaskonsterna men sen i den andra blir lite mer uthärdliga.
Manuset i filmen är inte något exceptionellt eller unikt men man får ändå till det rätt bra. Anden som ger sig på Quinn är rätt obehaglig och man har fått in mängder med tillfällen då man skräms ordentligt. Man jobbar även med ljudet och det är många gånger man skräms av att ljudet höjs just när någon skriker till. Effektivt men lite jobbigt om man ser filmen när resten av familjen gått och lagt sig och man försöker att störa minimalt.
Skådespelarna funkar okej. Leigh Whannell och Angus Sampson spelar Specs och Tucker och då jag inte gillar de karaktärerna speciellt blir ju även skådespelarna lidande. Men Stefanie Scott som Quinn och Lin Shaye som Elise gör riktigt bra ifrån sig. Totalt är filmen medelmåttig men den har vissa inslag som gör att man hoppar till och anden är som sagt rätt obehaglig. Tar man det med i beräkningen så får den ändå godkänt.
EXTRAMATERIALET
Vi får ett gäng dokumentärer som berättar hur filmen gjordes, hur man gjorde specialeffekterna och så vidare. Tillsammans är de rätt långa så det slarvas inte igenom lite snabbt bara vilket är positivt. Vi får även några bortklippta scener som inte direkt tillför något. Helt okej extramaterial dock.
TRE SAKER
1. Filmen utspelar sig 2007 medan de två första utspelar sig 2010.
2. Håll koll på den cupcake som Tucker äter. Den ändrar sig lite och dyker även upp igen efter att han ätit upp den.
3. Känns lite pinsamt att jag inte uppfattade att det är en prequel förrän efteråt när jag hörde det i extramaterialet…
2. Håll koll på den cupcake som Tucker äter. Den ändrar sig lite och dyker även upp igen efter att han ätit upp den.
3. Känns lite pinsamt att jag inte uppfattade att det är en prequel förrän efteråt när jag hörde det i extramaterialet…
HANS-ÅKE LILJA (2015-10-30)