Lätt retrodoftande med vissa bra poänger
Cop Car
Genre: ThrillerFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2015
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
En ganska ansenlig mängd av de filmer vi recenserar här på DVDKritik.se är sådana som kan sorteras in i "visste inte om att de existerade"-facket. Det kan ibland bli ganska intressanta filmupplevelser, i alla fall om filmen bjuder på någon sorts positiv överraskning. Hur som helst brukar det leda till att jag som recensent gör precis som konsumenten i videobutiken eller på näthandelssajten, det vill säga läser baksidetexten. I "Cop Cars" fall sammanfattas filmen på två långa rader och ger mig en tydlig indikation att det är en riktigt usel film jag har framför mig.
Det är det lyckligtvis inte så, men det är samtidigt ingen strålande film. Även om filmen är satt i nutid får jag en bestämd 80-talskänsla av den. Eller kanske tidigt 90-tal. Det är en thriller med begränsad budget (jag vill inte kalla det lågbudget men det är ganska tydligt att det inte krävts den stora plånboken för att finansiera filmen) med en viss kärvhet som jag minns från den tidsperiodens filmer. Jag får en association till "Liftaren", men det har mest att göra med att filmen utspelar sig på vägar eller längs vägar och att det finns en viss dos av psykopatvibb över vissa karaktärer.
Två tioåriga pojkar är på rymmen och har enligt egen uppfattning gått i åtta mil från där de startade när de hittar en övergiven polisbil mitt ute i den torra Texas-myllan. Först smyger de lite på bilen eftersom de inte vet var föraren är, men när de är medvetna om att de är ensamma blir lekarna allt mer vågade. Förardörren är inte låst och när de dessutom hittar bilnycklarna dröjer det inte länge innan de rullar iväg. De har stulit en polisbil.
Här kommer förstås min största invändning till storyn. Tioåringar som kör bil. Tioåringar, som inte vet hur växelspaken eller gaspedalen fungerar, kan oerhört snabbt obehindrat köra bil. Det håller inte riktigt. Om pojkarna hade varit runt 14 år gamla kanske jag hade köpt upplägget men nu känns det inte speciellt trovärdigt.
När pojkarna tuffar iväg får vi i en tillbakablick se hur den lokala sheriffen (Kevin Bacon) parkerar bilen, plockar av sig vapenbälte och uniform, öppnar bakluckan och drar ut en människokropp som han släpar ut i skogen och begraver i en hemlig, luckförsedd grop där det uppenbarligen ligger fler kroppar. Vad är det här för spännande? Genast blir filmen mer intressant, för när han sedan återvänder för att inte finna sin bil där han lämnade den inleds en desperat jakt för att dels återfinna bilen och dels hålla skenet uppe. Vad pojkarna inte vet är att de åkt iväg med en bil där det ligger en till kropp i bagageutrymmet - och den kroppen lever...
"Cop Car" har trots det icke trovärdiga inslaget en del poänger. Kevin Bacon är bra som psykopat, denna gång med en ansiktsbehåring som skulle vinna vilken Mustaschkamp som helst och mannen i bakluckan spelas av Shea Whigham som i vanlig ordning sätter en personlig prägel på sin roll. Delar av storyn är kittlande men helheten håller inte. Det här är en sådan där film där man skulle vilja plocka de bästa delarna och skriva om resten. Filmen är verkligen inte lika kalkonmässig som baksidestexten fick mig att tro, men den är som sagt inte perfekt heller.
Det är det lyckligtvis inte så, men det är samtidigt ingen strålande film. Även om filmen är satt i nutid får jag en bestämd 80-talskänsla av den. Eller kanske tidigt 90-tal. Det är en thriller med begränsad budget (jag vill inte kalla det lågbudget men det är ganska tydligt att det inte krävts den stora plånboken för att finansiera filmen) med en viss kärvhet som jag minns från den tidsperiodens filmer. Jag får en association till "Liftaren", men det har mest att göra med att filmen utspelar sig på vägar eller längs vägar och att det finns en viss dos av psykopatvibb över vissa karaktärer.
Två tioåriga pojkar är på rymmen och har enligt egen uppfattning gått i åtta mil från där de startade när de hittar en övergiven polisbil mitt ute i den torra Texas-myllan. Först smyger de lite på bilen eftersom de inte vet var föraren är, men när de är medvetna om att de är ensamma blir lekarna allt mer vågade. Förardörren är inte låst och när de dessutom hittar bilnycklarna dröjer det inte länge innan de rullar iväg. De har stulit en polisbil.
Här kommer förstås min största invändning till storyn. Tioåringar som kör bil. Tioåringar, som inte vet hur växelspaken eller gaspedalen fungerar, kan oerhört snabbt obehindrat köra bil. Det håller inte riktigt. Om pojkarna hade varit runt 14 år gamla kanske jag hade köpt upplägget men nu känns det inte speciellt trovärdigt.
När pojkarna tuffar iväg får vi i en tillbakablick se hur den lokala sheriffen (Kevin Bacon) parkerar bilen, plockar av sig vapenbälte och uniform, öppnar bakluckan och drar ut en människokropp som han släpar ut i skogen och begraver i en hemlig, luckförsedd grop där det uppenbarligen ligger fler kroppar. Vad är det här för spännande? Genast blir filmen mer intressant, för när han sedan återvänder för att inte finna sin bil där han lämnade den inleds en desperat jakt för att dels återfinna bilen och dels hålla skenet uppe. Vad pojkarna inte vet är att de åkt iväg med en bil där det ligger en till kropp i bagageutrymmet - och den kroppen lever...
"Cop Car" har trots det icke trovärdiga inslaget en del poänger. Kevin Bacon är bra som psykopat, denna gång med en ansiktsbehåring som skulle vinna vilken Mustaschkamp som helst och mannen i bakluckan spelas av Shea Whigham som i vanlig ordning sätter en personlig prägel på sin roll. Delar av storyn är kittlande men helheten håller inte. Det här är en sådan där film där man skulle vilja plocka de bästa delarna och skriva om resten. Filmen är verkligen inte lika kalkonmässig som baksidestexten fick mig att tro, men den är som sagt inte perfekt heller.
EXTRAMATERIALET
En 20 minuter lång film med rubriken "Cop Car Tour" bjuder på dels en bokstavlig genomgång av bilen/bilarna som används och dels en fluga på väggen-dokumentering av inspelningen. Det är filmat med vanliga kameror från valfritt hemelektronikvaruhus och har ljud som varierar i volym eller fladdras sönder av väder och vind. Ganska amatörmässigt med andra ord, men det verkar gå lite hand i hand med resten av produktionen som inte kan ha kostat allt för mycket.
Det andra bonusinslaget är nästan tre minuter långt och bjuder på klipp ur den längre bakomfilmen varvat med trailerliknande sekvenser ur spelfilmen och lite fräna textrutor. Inte överdrivet spännande eftersom det är samma material som upprepas.
Det andra bonusinslaget är nästan tre minuter långt och bjuder på klipp ur den längre bakomfilmen varvat med trailerliknande sekvenser ur spelfilmen och lite fräna textrutor. Inte överdrivet spännande eftersom det är samma material som upprepas.
TRE SAKER
1. Regissören Jon Watts har en del humor och satir i bakfickan kopplat till humorimperiet The Onion, och har även gjort clownslashern "Clown" med Eli Roth i huvudrollen. Trots det inte helt övertygande CV:t är han nu anlitad för att regissera den nya Spider-Man-rebooten vilket givetvis är en fjäder i hatten.
2. Manusförfattaren Christopher D. Ford som ofta samarbetat med Watts har även skrivit den lågmälda sci-fi-pärlan "Robot & Frank".
3. Jag vill poängtera att filmen ser bra ut och är välgjord, men har inte krävt så mycket i varken arvoden till filmstjärnor, specialeffekter eller dyra kulisser. Det är därför jag påstått att den inte kostat så mycket att göra.
2. Manusförfattaren Christopher D. Ford som ofta samarbetat med Watts har även skrivit den lågmälda sci-fi-pärlan "Robot & Frank".
3. Jag vill poängtera att filmen ser bra ut och är välgjord, men har inte krävt så mycket i varken arvoden till filmstjärnor, specialeffekter eller dyra kulisser. Det är därför jag påstått att den inte kostat så mycket att göra.
ANDERS JAKOBSON (2015-11-16)