Succé för pappa Skarsgård
River - Säsong 1
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2015
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Halva Skarsgårdklanen har gjort smärre succéer med stora roller i engelskspråkiga serier. Först Alexander i "True Blood", sedan Bill i "Hemlock Grove" och så Gustaf i "Vikings". Nu är det dags för patriarken Stellan att göra en likartad succé som polis i brittiska River. Han gör självaste huvudrollen som John River, en svensk som emigrerat till London. Att River är svensk har egentligen ganska liten betydelse för serien. Delar av hans förflutna tas upp och han sjunger några strofer ur en sång på svenska. I övrigt är det ingenting - utom möjligen en annorlunda heminredning - och kanske ett sätt för seriens skapare att rättfärdiga Skarsgårds svenska accent.
Och det ska väl sägas att tittaren har fullt upp med att hålla koll på andra speciella egenskaper hos River än en möjlig svensk accent. Han hör nämligen röster och ser döda personer. Ännu värre: Han ser sin döda kollega Jackie "Stevie" Stevenson (Nicola Walker). Hon sitter bredvid honom i bilen eller vid skrivbordet snett emot, men hon är lik förbannat död. Skjuten i huvudet mitt framför ögonen på River och nu är han fångad i en ångestbubbla där han måste reda ut hennes död samtidigt som han saknar sin vän så det gör ont.
Mellan raderna förstår man att Stevie var den enda som verkligen förstod River och hans syner. Man förstår att deras vänskap var något mer men som aldrig hann bli den där kärleken den skulle ha blivit. Man förstår även att Stevie hade många hemligheter för sin vän och kollega för ju mer River rotar i detaljerna ju fler konstigheter bubblar upp. Vem var hon egentligen? Stevie finns ju fortfarande vid hans sida men hon kan inte riktigt svara på frågorna.
River ombeds tala med en polispsykolog (Georgina Rich) samtidigt som han får en ny kollega i Ira (Adeel Akhtar) som ser upp till River men inte riktigt vet hur han ska hantera Rivers syner eller hur han ska vinna Rivers respekt. River själv är inte mottaglig för hjälp, vare sig med det psykologiska eller med det praktiska, men inser så småningom - delvis med vägledning av Stevie - att han måste förändras och bjuda lite på sig själv, speciellt när fallets lösning kommer närmare och Rivers demoner attackerar allt häftigare.
Stellan Skarsgård förtjänar något sorts pris för huvudrollen, och sådana tror jag han kommer att få. Det är en komplex karaktär som å ena sidan är en fantastisk bra polis med perfekt slutledningsförmåga och år av kunskap innanför ytterrocken, men som å andra sidan är en skör spillra av en man som upplevt grova svek och nu bär på en djup sorg. Relationen mellan honom och Stevie är romantisk och tragisk och man känner verkligen med River. Hur han aldrig han säga det där han borde ha sagt.
Kriminalgåtan i seriens sex avsnitt är inte dum. Det är ett mysterium inledningsvis som pusslas ihop till något helt annat lagom till finalen. Jag vet inte om det kommer att göras fler säsonger av "River" eller ens om jag vill se mer, för de här sex timmarna fungerar fint som en sluten enhet. Men å andra sidan skulle jag gärna vilja se mer av Skarsgårds karaktär för den är något speciellt och gestaltningen är mycket minnesvärd.
Och det ska väl sägas att tittaren har fullt upp med att hålla koll på andra speciella egenskaper hos River än en möjlig svensk accent. Han hör nämligen röster och ser döda personer. Ännu värre: Han ser sin döda kollega Jackie "Stevie" Stevenson (Nicola Walker). Hon sitter bredvid honom i bilen eller vid skrivbordet snett emot, men hon är lik förbannat död. Skjuten i huvudet mitt framför ögonen på River och nu är han fångad i en ångestbubbla där han måste reda ut hennes död samtidigt som han saknar sin vän så det gör ont.
Mellan raderna förstår man att Stevie var den enda som verkligen förstod River och hans syner. Man förstår att deras vänskap var något mer men som aldrig hann bli den där kärleken den skulle ha blivit. Man förstår även att Stevie hade många hemligheter för sin vän och kollega för ju mer River rotar i detaljerna ju fler konstigheter bubblar upp. Vem var hon egentligen? Stevie finns ju fortfarande vid hans sida men hon kan inte riktigt svara på frågorna.
River ombeds tala med en polispsykolog (Georgina Rich) samtidigt som han får en ny kollega i Ira (Adeel Akhtar) som ser upp till River men inte riktigt vet hur han ska hantera Rivers syner eller hur han ska vinna Rivers respekt. River själv är inte mottaglig för hjälp, vare sig med det psykologiska eller med det praktiska, men inser så småningom - delvis med vägledning av Stevie - att han måste förändras och bjuda lite på sig själv, speciellt när fallets lösning kommer närmare och Rivers demoner attackerar allt häftigare.
Stellan Skarsgård förtjänar något sorts pris för huvudrollen, och sådana tror jag han kommer att få. Det är en komplex karaktär som å ena sidan är en fantastisk bra polis med perfekt slutledningsförmåga och år av kunskap innanför ytterrocken, men som å andra sidan är en skör spillra av en man som upplevt grova svek och nu bär på en djup sorg. Relationen mellan honom och Stevie är romantisk och tragisk och man känner verkligen med River. Hur han aldrig han säga det där han borde ha sagt.
Kriminalgåtan i seriens sex avsnitt är inte dum. Det är ett mysterium inledningsvis som pusslas ihop till något helt annat lagom till finalen. Jag vet inte om det kommer att göras fler säsonger av "River" eller ens om jag vill se mer, för de här sex timmarna fungerar fint som en sluten enhet. Men å andra sidan skulle jag gärna vilja se mer av Skarsgårds karaktär för den är något speciellt och gestaltningen är mycket minnesvärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Vet inte om det är speciellt svenskt men det är väldigt mycket kottar i Rivers inredning.
2. Eddie Marsan spelar ett riktigt gammalt spöke som blir Rivers värsta demon. En riktigt otrevlig insats.
3. Tina Charles discodänga "I Love to Love (But My Baby Loves to Dance)" från 1976 har en stor betydelse i serien. Bonustrivia: Låten spelades in på svenska samma år av Siw Malmkvist under titeln "Jag gillar dans".
2. Eddie Marsan spelar ett riktigt gammalt spöke som blir Rivers värsta demon. En riktigt otrevlig insats.
3. Tina Charles discodänga "I Love to Love (But My Baby Loves to Dance)" från 1976 har en stor betydelse i serien. Bonustrivia: Låten spelades in på svenska samma år av Siw Malmkvist under titeln "Jag gillar dans".
ANDERS JAKOBSON (2016-01-13)