Två olika versioner av samma händelser
The Affair - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 4 skivor
Bolag: Paramount, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Redan första gången den gifte fyrabarnspappan Noah ser servitrisen Alison, slår attraktionen ned som en bomb. Det är sommar och som traditionen bjuder tillbringar Noahs familj den hos hans hustrus rika (och tämligen motbjudande föräldrar) i Montauk, längst ut på Long Island. Äktenskapet med Helen är starkt och kärleksfullt, de har hållit ihop sedan collegetiden och på ytan ser det lyckligt ut.
Alison är uppvuxen i lilla Montauk och är gift med ranchägaren Cole. De har svårt att knyta an till varandra sedan de förlorat sin son några år tidigare, och Alison existerar i ett töcken av depression och smärta. När hon träffar Noah börjar hon sakta vakna till liv igen. Trots att de inte borde dras Alison och Noah till varandra, och snart inleder de sin affär.
I "The Affair" använder man sig av det intressanta greppet att dela upp avsnitten i två delar. Ett som skildrar Noahs perspektiv och ett Alisons. Det är två väldigt olika versioner av samma händelser som visas. Allt från vad som sägs och hur, till klädsel och plats. Allt upplevs olika när Noah och Alison tänker tillbaka på sin tid tillsammans. Vid deras första möte är Alison klädd i en klargul, åtsittande, kort servitrisuniform i Noahs minne, medan hon tänker tillbaka på den som inte mycket mer än en urtvättad städrock. Han minns henne som en förförisk kvinna som äter upp honom med blicken, medan hon upplevde sig själv som dämpad och honom som den drivande.
Den här typen av opålitligt berättande är väldigt spännande. Noah och Alison ljuger friskt för detektiven som utreder ett dödsfall (en bihistoria som får mer plats ju längre in i säsongen vi kommer), de ljuger för oss som publik, men främst ljuger de för sig själva. Särskilt Noah har ett drag av självförhärligande, en bild av sig själv som en god make trots affären. Alison har redan en negativ självbild och därför är innehåller hennes version ofta ett styng av självkritik. Som i verkliga livet ligger sanningen nog någonstans mitt emellan de två versionerna.
"The Affair" är inte bara ett familjedrama. Dödsfallet som utreds i periferin är som ett lurande spöke i bakgrunden. Detta är en är en välspelad, välskriven och väldigt äkta serie som man snabbt fastnar i. Jag kan knappt bärga mig till säsong två.
Alison är uppvuxen i lilla Montauk och är gift med ranchägaren Cole. De har svårt att knyta an till varandra sedan de förlorat sin son några år tidigare, och Alison existerar i ett töcken av depression och smärta. När hon träffar Noah börjar hon sakta vakna till liv igen. Trots att de inte borde dras Alison och Noah till varandra, och snart inleder de sin affär.
I "The Affair" använder man sig av det intressanta greppet att dela upp avsnitten i två delar. Ett som skildrar Noahs perspektiv och ett Alisons. Det är två väldigt olika versioner av samma händelser som visas. Allt från vad som sägs och hur, till klädsel och plats. Allt upplevs olika när Noah och Alison tänker tillbaka på sin tid tillsammans. Vid deras första möte är Alison klädd i en klargul, åtsittande, kort servitrisuniform i Noahs minne, medan hon tänker tillbaka på den som inte mycket mer än en urtvättad städrock. Han minns henne som en förförisk kvinna som äter upp honom med blicken, medan hon upplevde sig själv som dämpad och honom som den drivande.
Den här typen av opålitligt berättande är väldigt spännande. Noah och Alison ljuger friskt för detektiven som utreder ett dödsfall (en bihistoria som får mer plats ju längre in i säsongen vi kommer), de ljuger för oss som publik, men främst ljuger de för sig själva. Särskilt Noah har ett drag av självförhärligande, en bild av sig själv som en god make trots affären. Alison har redan en negativ självbild och därför är innehåller hennes version ofta ett styng av självkritik. Som i verkliga livet ligger sanningen nog någonstans mitt emellan de två versionerna.
"The Affair" är inte bara ett familjedrama. Dödsfallet som utreds i periferin är som ett lurande spöke i bakgrunden. Detta är en är en välspelad, välskriven och väldigt äkta serie som man snabbt fastnar i. Jag kan knappt bärga mig till säsong två.
EXTRAMATERIALET
Bara några korta featuretter som handlar om karaktärerna, platsen Montauk och hur man jobbat med bland annat kostym för att visa de hur olika Noah och Alison uppfattar samma situation. Det mesta av detta ser jag mer som promotionmaterial än något som skapats för att få riktig inblick bakom kulisserna.
TRE SAKER
1. Fiona Apple gör introlåten "Container".
2. Första säsongen prisades "The Affair" som bästa dramaserie på Golden Globegalan. Ruth Wilson (Alison) vann välförtjänt en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll i en dramaserie. I år vann Maura Tierney (Helen) en statyett för bästa kvinnliga biroll.
3. Jag känner igen Ruth Wilson från den brittiska serien "Luther", där hon spelade en sociopatisk mördare så bra att jag hade svårt att ställa om när jag såg henne i "The Affair". Efter ett avsnitt hade jag dock vant mig, och hon är verkligen fantastisk i båda serierna.
2. Första säsongen prisades "The Affair" som bästa dramaserie på Golden Globegalan. Ruth Wilson (Alison) vann välförtjänt en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll i en dramaserie. I år vann Maura Tierney (Helen) en statyett för bästa kvinnliga biroll.
3. Jag känner igen Ruth Wilson från den brittiska serien "Luther", där hon spelade en sociopatisk mördare så bra att jag hade svårt att ställa om när jag såg henne i "The Affair". Efter ett avsnitt hade jag dock vant mig, och hon är verkligen fantastisk i båda serierna.
ÅSA GREGEMO-HJULSTRÖM (2016-01-25)