En julklapp som inte riktigt är vad den är
Sherlock: The Abominable Bride
Genre: Kriminaldrama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
I klassisk brittisk tv-anda är det dags för "Sherlock" att skapa en brygga mellan säsongerna med en "julspecial". Det här inte något ovanligt - till exempel har "Downton Abbey" gjort det till en vana att bjuda på sådana medan "The Office" och "Extras" avslutade sina serier med extralånga julavsnitt. I "Sherlocks" fall är det lite extra speciellt då avsnittet dels visats på bio och dels utspelar sig under det sena 1800-talet.
Det sista är ju mest anmärkningsvärt i och med att hela poängen med "Sherlock" är att det är den klassiska Sherlock Holmes-mytologin men i modern tid. Så varför göra en traditionell tolkning mitt upp i allting?
Nu ska det visa sig att "Sherlock: The Abominable Bride" inte är så fristående som man kan tro utan verkligen en brygga mellan säsong 3 och 4. Fallet som gäckar Sherlock Holmes (Benedict Cumberbatch) den här gången handlar om titelns brud, Emilia Ricoletti (Natasha O'Keeffe), som inför allmänhetens ögon tar sitt eget liv genom att skjuta sig i huvudet, för att strax därpå återuppstå från de döda och skjuta sin make och sedan påträffas död på nytt. Vad är det för spöklikt som pågått? Holmes och den dokumenterande Doctor Watson (Martin Freeman) lyckas inte komma någonstans men ett par månader senare får de anledning att ta upp tråden på nytt då Holmes bror Mycroft (Mark Gatiss, i den här versionen smällfet och välmående) skickat vidare en orolig kvinna till Holmes. Hon menar att hennes man tagit emot ett dödshot från ingen annan än Emilia Ricoletti och det är inte det enda färska fallet där den döda Ricoletti påstås vara mördaren.
Holmes och Watson bestämmer sig för att lösa fallet en gång för alla, men det är inte riktigt så enkelt som man kan tro och framför allt är det här specialavsnittet inte alls så enkelt som kan tro. Jag tänkte inte gå in på några djupare detaljer då det absolut förstör hela poängen, men så mycket kan jag väl säga att Holmes associerar fallet med den återuppståndna Ricoletti med något annat.
"The Abominable Bride" är ett godkänt avsnitt men är inte det bästa serien bjudit på under alla år. 1800-talstappningen av Sherlock Holmes haltar lite och tenderar emellanåt att bli lite självmedveten och parodisk, även om det kanske finns en liten poäng i det. Däremot är det lite kul att ett tema i avsnittet handlar om kvinnornas situation runt sekelskiftet. Holmes oumbärliga Mrs. Hudson (Una Stubbs) är besviken över att bara bli beskriven som någon som öppnar dörren i Watsons nedteckningar av deras äventyr. Watsons fru Mary (Amanda Abbington) är less på att inte få göra något, medan obducenten Molly Hooper (Louise Brealey) tvingats förkläda sig till man med mustasch för att få göra sitt jobb. Dessa exempel är bara toppen på isberget och med "Fröken Frimans krig" i bagaget blir det en lite lustig fortsättning på samma tema.
Men som sagt - det är lite mer med det här avsnittet än vad jag vill berätta och längtan efter nästa - vanliga - säsong blir allt större...
Det sista är ju mest anmärkningsvärt i och med att hela poängen med "Sherlock" är att det är den klassiska Sherlock Holmes-mytologin men i modern tid. Så varför göra en traditionell tolkning mitt upp i allting?
Nu ska det visa sig att "Sherlock: The Abominable Bride" inte är så fristående som man kan tro utan verkligen en brygga mellan säsong 3 och 4. Fallet som gäckar Sherlock Holmes (Benedict Cumberbatch) den här gången handlar om titelns brud, Emilia Ricoletti (Natasha O'Keeffe), som inför allmänhetens ögon tar sitt eget liv genom att skjuta sig i huvudet, för att strax därpå återuppstå från de döda och skjuta sin make och sedan påträffas död på nytt. Vad är det för spöklikt som pågått? Holmes och den dokumenterande Doctor Watson (Martin Freeman) lyckas inte komma någonstans men ett par månader senare får de anledning att ta upp tråden på nytt då Holmes bror Mycroft (Mark Gatiss, i den här versionen smällfet och välmående) skickat vidare en orolig kvinna till Holmes. Hon menar att hennes man tagit emot ett dödshot från ingen annan än Emilia Ricoletti och det är inte det enda färska fallet där den döda Ricoletti påstås vara mördaren.
Holmes och Watson bestämmer sig för att lösa fallet en gång för alla, men det är inte riktigt så enkelt som man kan tro och framför allt är det här specialavsnittet inte alls så enkelt som kan tro. Jag tänkte inte gå in på några djupare detaljer då det absolut förstör hela poängen, men så mycket kan jag väl säga att Holmes associerar fallet med den återuppståndna Ricoletti med något annat.
"The Abominable Bride" är ett godkänt avsnitt men är inte det bästa serien bjudit på under alla år. 1800-talstappningen av Sherlock Holmes haltar lite och tenderar emellanåt att bli lite självmedveten och parodisk, även om det kanske finns en liten poäng i det. Däremot är det lite kul att ett tema i avsnittet handlar om kvinnornas situation runt sekelskiftet. Holmes oumbärliga Mrs. Hudson (Una Stubbs) är besviken över att bara bli beskriven som någon som öppnar dörren i Watsons nedteckningar av deras äventyr. Watsons fru Mary (Amanda Abbington) är less på att inte få göra något, medan obducenten Molly Hooper (Louise Brealey) tvingats förkläda sig till man med mustasch för att få göra sitt jobb. Dessa exempel är bara toppen på isberget och med "Fröken Frimans krig" i bagaget blir det en lite lustig fortsättning på samma tema.
Men som sagt - det är lite mer med det här avsnittet än vad jag vill berätta och längtan efter nästa - vanliga - säsong blir allt större...
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Alla återkommande karaktärer från vanliga "Sherlock" är med i 1800-talsvarianter.
2. Många av de tidigare avsnitten i serien är delvis baserade på äventyr Arthur Conan Doyle skrev om Sherlock Holmes. "The Abominable Bride" är det inte, men Doyle har nämnt fallet med "Ricoletti of the club foot and his abominable wife" i en annan historia, men skrev aldrig ned det.
3. För första gången säger Sherlock den klassiska frasen "Elementary, my dear Watson" som han dock ALDRIG säger i Doyles berättelser. Frasen användes för första gången i en roman av P.G. Woodhouse och var någon sorts passning till Sherlock Holmes.
2. Många av de tidigare avsnitten i serien är delvis baserade på äventyr Arthur Conan Doyle skrev om Sherlock Holmes. "The Abominable Bride" är det inte, men Doyle har nämnt fallet med "Ricoletti of the club foot and his abominable wife" i en annan historia, men skrev aldrig ned det.
3. För första gången säger Sherlock den klassiska frasen "Elementary, my dear Watson" som han dock ALDRIG säger i Doyles berättelser. Frasen användes för första gången i en roman av P.G. Woodhouse och var någon sorts passning till Sherlock Holmes.
ANDERS JAKOBSON (2016-04-06)