Pulshöjande nagelbitare utan djup
No Escape
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Vad gör man när helvetet bryter ut runt omkring en? Vad gör man när man har sin familj med sig? En revolution startar när den intet ont anande Owen Wilson är ute på morgonpromenad för att köpa tidningen. Till en början flyr han tillsammans med alla andra men när han blir vittne till en regelrätt avrättning av en utlänning förstår han snabbt att han och hans familj är illa ute.
Regissören och manusförfattaren John Erick Dowdle har fått till en väldigt naken och avskalad thriller. Stundtals är det scener som dryper av panik eller hjälplöshet med smakfullt enkel bakgrundsmusik, eller som i de flesta fall, ingen musik alls. Samtidigt sitter adrenalinnivån där den ska. Med två barn med i ekvationen är det osannolikt för tittaren att det inte ska sluta bra men trots det lyckas man behålla en hög puls och tydlig nerv filmen igenom.
Skådespelarna är genomgående bra men den som verkligen sticker ut är Pierce Brosnan som den hemlige agenten som försöker hjälpa familjen att överleva vansinnet. Hans världsvane, handlingskraftige och fyndige agent påminner en del om vad han förde till rollen som James Bond i slutet av 90-talet. Här smälter han dock samman med filmens intensitet och det ger hans karaktär en lite annan dimension.
Någonstans mitt i alltihop ges några få minuter till att kritisera västerländska företags exploatering av U-länder. Det ger visserligen lite mer nyansering till filmens bakgrund, mer än att ortsbefolkning bara börjar hata västerlänningar, men det lyfts aldrig fram på allvar. Här är det tydligt att flykten är filmens hjärta. I slutänden är måhända "No Escape" lite tunn men det väger den upp med att vara en fullgod nagelbitare.
Regissören och manusförfattaren John Erick Dowdle har fått till en väldigt naken och avskalad thriller. Stundtals är det scener som dryper av panik eller hjälplöshet med smakfullt enkel bakgrundsmusik, eller som i de flesta fall, ingen musik alls. Samtidigt sitter adrenalinnivån där den ska. Med två barn med i ekvationen är det osannolikt för tittaren att det inte ska sluta bra men trots det lyckas man behålla en hög puls och tydlig nerv filmen igenom.
Skådespelarna är genomgående bra men den som verkligen sticker ut är Pierce Brosnan som den hemlige agenten som försöker hjälpa familjen att överleva vansinnet. Hans världsvane, handlingskraftige och fyndige agent påminner en del om vad han förde till rollen som James Bond i slutet av 90-talet. Här smälter han dock samman med filmens intensitet och det ger hans karaktär en lite annan dimension.
Någonstans mitt i alltihop ges några få minuter till att kritisera västerländska företags exploatering av U-länder. Det ger visserligen lite mer nyansering till filmens bakgrund, mer än att ortsbefolkning bara börjar hata västerlänningar, men det lyfts aldrig fram på allvar. Här är det tydligt att flykten är filmens hjärta. I slutänden är måhända "No Escape" lite tunn men det väger den upp med att vara en fullgod nagelbitare.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det här är faktiskt humorspecialisten Owen Wilsons första dramatiska roll på närmare 14 år. Senast det begav sig var 2001 och "Behind Enemy Lines".
2. Filmen ska enligt uppgift utspela sig i ett namnlöst asiatiskt land. För den som är språkkunnig går det dock att urskönja Khmer-skrift (upp och ned) på polismaktens sköldar och upploppsmakarna pratar thailändska.
3. Senast jag såg Pierce Brosnan var det i den romantiska komedin "How to make love like an englishman" från 2014. Där gick han på tomgång och verkade mest spela bilden av sig själv som charmör vilket fick mig att börja undra om han var på väg utför som skådis. Den här filmen är något helt annat och kanske behöver den gode Pierce mer dramatiska roller för att ta fram det bästa han har.
2. Filmen ska enligt uppgift utspela sig i ett namnlöst asiatiskt land. För den som är språkkunnig går det dock att urskönja Khmer-skrift (upp och ned) på polismaktens sköldar och upploppsmakarna pratar thailändska.
3. Senast jag såg Pierce Brosnan var det i den romantiska komedin "How to make love like an englishman" från 2014. Där gick han på tomgång och verkade mest spela bilden av sig själv som charmör vilket fick mig att börja undra om han var på väg utför som skådis. Den här filmen är något helt annat och kanske behöver den gode Pierce mer dramatiska roller för att ta fram det bästa han har.
THOMAS HELSING (2016-01-28)