Slutet är här - inte en dag för tidigt
Paranormal Activity: The Ghost Dimension
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region 2, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Det är ju enkel matematik: Billig produktion + stora inkomster = uppföljare. Svårare än så är det inte, och när "Paranormal Activity" skyfflade in nästan 200 miljoner dollar på en 15 000 dollarsbudget 2007 var det självklart att fler filmer skulle göras. Och fler filmer blev det, och först med den sjätte filmen sätter producenterna punkt för den övernaturliga skräcksviten. I mitt tycke är det inte en dag för tidigt, snarare många dagar för sent, för om ni läser mina recensioner i kronologisk ordning kan ni se att jag någonstans runt film #3 började ledsna på spökerierna. Det blev tjatigt, upprepande och mytologin for iväg åt ett håll som inte alls roade mig.
"Paranormal Activity: The Ghost Dimension" är den sjätte filmen, där den femte filmen ("The Marked Ones") ska ses som en separat spinoff. Varför vet jag inte då den trots sitt till synes fristående upplägg ändå knöt an till helheten. Inför denna film hade den återkommande manusförfattaren och regissören Christopher B. Landon lovat att "flera filmer" skulle följa "The Ghost Dimension" för att knyta ihop storyn (= zzz!) men till den två år försenade biopremiären garanterade producenten Jason Blum att detta var slutet och att "alla frågor kommer att bli besvarade".
Mja. Jag tycker nog att det känns som filmen ger ännu fler frågor än svar, men jublar åt beslutet att sätta punkt. Det är tyvärr ganska uppenbart att den där matematiken jag drog i början av recensionen varit motivationen till alla filmer snarare än tanken på att berätta en utvecklad och genomtänkt story.
I den här filmen följer vi en ny familj i ett nytt hus. Ryan (Chris J. Murray) och Emily (Brit Shaw) bor i ett jättehus tillsammans med dottern Leila (Ivy George). De har hjälp av Skyler (Olivia Taylor Dudley) när det gäller dottern och när Ryans bror Mike (Dan Gill) blir dumpad flyttar han in i huset. För att det ska bli någon film överhuvudtaget har Ryan av någon okänd anledning alltid en kamera igång (förstås) och givetvis hittar bröderna en ombyggd gammal videokamera med tillhörande VHS:er märkta med åren 1988-92. Detta är årtal som är kända för vana tittare, då det är åren då Katie och Kristie var barn och det är givetvis på exakt samma plats som deras hus brann ned som det nya huset är byggt.
Snart börjar Leila prata med osynliga kompisen Toby och snart börjar det hända märkligheter som motiverar Ryan att smälla upp kameror som filmar allt som händer nattetid (förstås) och extra behjälplig är den ombyggda kameran som fångar det som det vanliga ögat inte ser.
Att man får se mycket mer av spökerierna är det som är nytt och exklusivt i denna film. Specialkameran visar "spökdimensionen" som en sorts glittrande störning i rummen och Toby-väsendet är något slags svarta trådar eller rötter som bildar en skepnad. Fräckt på sitt sätt, men lite av tjusningen med de tidigare filmerna är ju att man inte fått se det övernaturliga. Här är det till och med hela poängen - "For the first time, you will see the activity." - lyder filmens tagline och i och med att filmen är den första i sviten som gjorts i 3D blir det förstås ännu en poäng. För min del blir det bara mindre läskigt.
Filmen följer ungefär samma formel som de tidigare. Det går lite långsamt, sen börjar de filma på natten och sedan eskalerar det. Till och med repliker repeteras ("Demonen hemsöker personen, inte huset") och även om filmen på något vis knyter ihop säcken kan inte jag påstå att känner att det är en speciellt tillfredsställande final. Faktum är att det skulle lika gärna kunna komma en film till utan att det skulle kännas konstigt. Tyvärr har det varit så ända sedan film #2, och den här filmsviten skulle mått bäst av att avslutas efter den första - och bästa - filmen.
"Paranormal Activity: The Ghost Dimension" är den sjätte filmen, där den femte filmen ("The Marked Ones") ska ses som en separat spinoff. Varför vet jag inte då den trots sitt till synes fristående upplägg ändå knöt an till helheten. Inför denna film hade den återkommande manusförfattaren och regissören Christopher B. Landon lovat att "flera filmer" skulle följa "The Ghost Dimension" för att knyta ihop storyn (= zzz!) men till den två år försenade biopremiären garanterade producenten Jason Blum att detta var slutet och att "alla frågor kommer att bli besvarade".
Mja. Jag tycker nog att det känns som filmen ger ännu fler frågor än svar, men jublar åt beslutet att sätta punkt. Det är tyvärr ganska uppenbart att den där matematiken jag drog i början av recensionen varit motivationen till alla filmer snarare än tanken på att berätta en utvecklad och genomtänkt story.
I den här filmen följer vi en ny familj i ett nytt hus. Ryan (Chris J. Murray) och Emily (Brit Shaw) bor i ett jättehus tillsammans med dottern Leila (Ivy George). De har hjälp av Skyler (Olivia Taylor Dudley) när det gäller dottern och när Ryans bror Mike (Dan Gill) blir dumpad flyttar han in i huset. För att det ska bli någon film överhuvudtaget har Ryan av någon okänd anledning alltid en kamera igång (förstås) och givetvis hittar bröderna en ombyggd gammal videokamera med tillhörande VHS:er märkta med åren 1988-92. Detta är årtal som är kända för vana tittare, då det är åren då Katie och Kristie var barn och det är givetvis på exakt samma plats som deras hus brann ned som det nya huset är byggt.
Snart börjar Leila prata med osynliga kompisen Toby och snart börjar det hända märkligheter som motiverar Ryan att smälla upp kameror som filmar allt som händer nattetid (förstås) och extra behjälplig är den ombyggda kameran som fångar det som det vanliga ögat inte ser.
Att man får se mycket mer av spökerierna är det som är nytt och exklusivt i denna film. Specialkameran visar "spökdimensionen" som en sorts glittrande störning i rummen och Toby-väsendet är något slags svarta trådar eller rötter som bildar en skepnad. Fräckt på sitt sätt, men lite av tjusningen med de tidigare filmerna är ju att man inte fått se det övernaturliga. Här är det till och med hela poängen - "For the first time, you will see the activity." - lyder filmens tagline och i och med att filmen är den första i sviten som gjorts i 3D blir det förstås ännu en poäng. För min del blir det bara mindre läskigt.
Filmen följer ungefär samma formel som de tidigare. Det går lite långsamt, sen börjar de filma på natten och sedan eskalerar det. Till och med repliker repeteras ("Demonen hemsöker personen, inte huset") och även om filmen på något vis knyter ihop säcken kan inte jag påstå att känner att det är en speciellt tillfredsställande final. Faktum är att det skulle lika gärna kunna komma en film till utan att det skulle kännas konstigt. Tyvärr har det varit så ända sedan film #2, och den här filmsviten skulle mått bäst av att avslutas efter den första - och bästa - filmen.
EXTRAMATERIALET
Tyvärr fick vi aldrig ett fysiskt recensionsex av filmen, men i vanlig ordning bjuds det på bioversionen och en förlängd version samt alternativt slut och "lost footage". Dessutom finns det en 3D-version av filmen separat, vilken skulle vara intressant att se faktiskt.
TRE SAKER
1. Enligt filmsajten "Rotten Tomatoes" som sammanställer filmrecensioner i procentform har serien gått från 83% till 13% från första till sista filmen, samtidigt som antalet recensioner minskat till en tredjedel. "Metacritic", en annan sajt med ungefär samma idé, presenterar en poängminskning från 68 till 30 och en halvering av antalet recensioner. Filmerna har med andra ord inte gjorts för recensenter, vilket jag själv är ett bevis på.
2. I princip samtliga filmer i serien har kommit i både kortare och längre versioner och ofta med alternativa slut. Vad som är den officiella kontinuiteten är oklart.
3. Superfans av serien kan även se den inofficiella japanska uppföljaren "Paranormal Activity 2: Tokyo Night" som inte släppts fysiskt i Sverige, men väl finns att se på Netflix.
2. I princip samtliga filmer i serien har kommit i både kortare och längre versioner och ofta med alternativa slut. Vad som är den officiella kontinuiteten är oklart.
3. Superfans av serien kan även se den inofficiella japanska uppföljaren "Paranormal Activity 2: Tokyo Night" som inte släppts fysiskt i Sverige, men väl finns att se på Netflix.
ANDERS JAKOBSON (2016-06-04)