Interna klubbens våtaste fantasi
Jay and Silent Bob Strike Back
Genre: KomediFormat: DVD, region 2 - inte svensk, 2 skivor
Bolag: Buena Vista Home Entertainment, 2002
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
En god tanke, men inte så väl genomförd. Så kan man kanske sammanfatta "Jay and Silent Bob Strike Back", Kevin Smiths femte film som var tänkt att avsluta New Jersey-universumet vilken förleddes av "Clerks", "Mallrats", "Chasing Amy" och "Dogma" - alla med karaktärerna Jay och Silent Bob som röd tråd. Att just de karaktärerna skulle stå i fokus i den avslutande filmen kom kanske inte som någon överraskning.
Med det håller inte riktigt. Filmen är fylld av interna passningar till de andra filmerna, och det är ju kul för vi som gillar dem men kanske obegripligt för alla andra. Det är också kul att se hur Jay och Silent Bob blev Jay och Silent Bob i filmens inledning och visst ett och annat skämt under filmens gång är roligt, men i sin helhet känner jag att det mer är som ett väldigt påkostat internt skämt än den biofilm det faktiskt var.
Storyn går ut på att Jay och Silent Bob - som i "Chasing Amy" stod som förebilder till det tecknade superhjälteparet Bluntman & Cronic - får reda på att Hollywood ska göra film på seriefigurerna och att de gått miste om en rejäl summa pengar som indirekta upphovsmän till karaktärerna. Vad som värre är, är att på en Ain't It Cool-liknande filmsajt har folk börjat snacka skit om filmen på förhand vilket gör Jay och Silent Bob rasande. Hollywood sabbar deras image, och så får det inte vara!
Därefter följer en sorts galen roadtrip från New Jersey till Hollywood där de båda flummarna råkar ut för alla möjliga olika äventyr tills allting kulminerar under inspelningen av "Bluntman & Cronic"-filmen.
Personligen kan jag underhållas av filmen för att den är vad den är: en filmad version av interna klubbens våtaste fantasi, men samtidigt tycker jag att det är ett bottennapp av Kevin Smith. Själva storyn är inte bra nog och jag aldrig riktigt tyckt att karaktärerna Jay och Silent Bob varit lämpliga att kliva fram i rampljuset och leda en film. De är bättre som kufer i periferin. Storyn om två flummiga snubbar som färdas över USA känns minst sagt gjord tidigare och Smith borde ha tagit en annan väg eller kanske framför allt stannat kvar i New Jersey.
Den stora behållningen är så klart att få se alla karaktärer från de tidigare filmerna, och det är så det ska vara när man knyter ihop säcken. Nu knöts säcken bara ihop tillfälligt eftersom Kevin Smith återvände till sitt New Jersey-universum med "Clerks 2", detta trots att det allra sist i "Jay and Silent Bob Strike Back", efter eftertexterna, kommer en scen där Gud (spelad av Alanis Morissette) stänger en stor bok som det står "The Askewniverse" på. Smith har förklarat att om man tittar noga så är boken bara öppen till hälften när hon slår ihop den. Med andra ord slipper vi nog inte undan Jay och Silent Bob även i framtiden.
Med det håller inte riktigt. Filmen är fylld av interna passningar till de andra filmerna, och det är ju kul för vi som gillar dem men kanske obegripligt för alla andra. Det är också kul att se hur Jay och Silent Bob blev Jay och Silent Bob i filmens inledning och visst ett och annat skämt under filmens gång är roligt, men i sin helhet känner jag att det mer är som ett väldigt påkostat internt skämt än den biofilm det faktiskt var.
Storyn går ut på att Jay och Silent Bob - som i "Chasing Amy" stod som förebilder till det tecknade superhjälteparet Bluntman & Cronic - får reda på att Hollywood ska göra film på seriefigurerna och att de gått miste om en rejäl summa pengar som indirekta upphovsmän till karaktärerna. Vad som värre är, är att på en Ain't It Cool-liknande filmsajt har folk börjat snacka skit om filmen på förhand vilket gör Jay och Silent Bob rasande. Hollywood sabbar deras image, och så får det inte vara!
Därefter följer en sorts galen roadtrip från New Jersey till Hollywood där de båda flummarna råkar ut för alla möjliga olika äventyr tills allting kulminerar under inspelningen av "Bluntman & Cronic"-filmen.
Personligen kan jag underhållas av filmen för att den är vad den är: en filmad version av interna klubbens våtaste fantasi, men samtidigt tycker jag att det är ett bottennapp av Kevin Smith. Själva storyn är inte bra nog och jag aldrig riktigt tyckt att karaktärerna Jay och Silent Bob varit lämpliga att kliva fram i rampljuset och leda en film. De är bättre som kufer i periferin. Storyn om två flummiga snubbar som färdas över USA känns minst sagt gjord tidigare och Smith borde ha tagit en annan väg eller kanske framför allt stannat kvar i New Jersey.
Den stora behållningen är så klart att få se alla karaktärer från de tidigare filmerna, och det är så det ska vara när man knyter ihop säcken. Nu knöts säcken bara ihop tillfälligt eftersom Kevin Smith återvände till sitt New Jersey-universum med "Clerks 2", detta trots att det allra sist i "Jay and Silent Bob Strike Back", efter eftertexterna, kommer en scen där Gud (spelad av Alanis Morissette) stänger en stor bok som det står "The Askewniverse" på. Smith har förklarat att om man tittar noga så är boken bara öppen till hälften när hon slår ihop den. Med andra ord slipper vi nog inte undan Jay och Silent Bob även i framtiden.
EXTRAMATERIALET
I vanlig Kevin Smith-anda är DVD:n sprängfylld med extramaterial. Ett pratigt kommentarspår finns på första skivan, medan andra skivan är helt hållet dedikerad till allehanda bonusar. Man skulle kunna sammanfatta det med att det är en enorm mängd bortklippt material och en rad bakomfilmer. Bara segmentet med bortklippta/förlängda scener är 90 minuter långt och då har jag inte räknat med bloopersfilmen och en massa improvisationsklipp. Där har man att göra ett tag, och allting presenteras av Smith och hans vänner.
Bakomfilmerna är ett par kortare saker, både egenproducerat och från Comedy Central. Utöver detta finns det internettrailers, tvspottar, stillbilder och storyboards och en massa annat - kort sagt sprängfyllt.
Bakomfilmerna är ett par kortare saker, både egenproducerat och från Comedy Central. Utöver detta finns det internettrailers, tvspottar, stillbilder och storyboards och en massa annat - kort sagt sprängfyllt.
TRE SAKER
1. I Sverige fick filmen den något värdelösa titeln "Stjärnor utan hjärnor".
2. Jays fråga "What the fuck is the Internet?" är filmens mest klassiska replik.
3. På YouTube finns "Jay and Silent Bob Strike Back - The Fucking Short Version" där någon klippt ned filmen så att bara svordomarna är kvar. Ganska komiskt eftersom man ändå får hela filmen serverad på 140 sekunder.
2. Jays fråga "What the fuck is the Internet?" är filmens mest klassiska replik.
3. På YouTube finns "Jay and Silent Bob Strike Back - The Fucking Short Version" där någon klippt ned filmen så att bara svordomarna är kvar. Ganska komiskt eftersom man ändå får hela filmen serverad på 140 sekunder.
ANDERS JAKOBSON (2002-09-09)