En nystart med ett ansvar på sina axlar
Star Wars VII: The Force Awakens
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 2 skivor
Bolag: Disney, 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Den sjunde Star Wars-filmen "The Force Awakens" sparkar igång den tredje live-action-omgången av filmserien, och gör det med ett märkligt ansvar på sina axlar. Den förra omgången, episod I-III, var enligt många en besvikelse. Ett ihopkok av för mycket dataeffekter, tveksamma skådespelarinsatser, karaktärer ingen tyckte om och ett snårigt manus om handelsvägsförhandlingar och politiskt rävspel. Var fanns äventyret och glädjen, det som episod IV-VI bjöd på under 70- och 80-talen?
"The Force Awakens" behöver alltså återta känslan från förr som tappades senast. Urfadern George Lucas sålde Lucasfilm och Star Wars till Disney 2012 som direkt satte igång med en plan på dels en ny trilogi och dels separata filmer (se Tre saker). Veteranen Lawrence Kasdan ("Star Wars V: Rymdimperiet slår tillbaka"/"Star Wars VI: Jedins återkomst") skrev manus och registolen rullades fram till J.J. Abrams som precis gjutit nytt liv i Star Trek-franchisen, paradoxalt nog genom att ge filmerna en tydlig Star Wars-känsla. I och med att filmen utspelar sig efter den ursprungliga trilogin fanns möjligheten att skriva in de älskvärda karaktärerna på nytt, och med alla dessa förutsättningar kunde det inte bli annat än succé. Eller?
Filmen har fått viss kritik för att den är alldeles för lik "Star Wars IV: Ett nytt hopp". För min del är det inget jag hänger upp mig på då jag tycker att de flesta Star Wars-projekt har vissa likheter inledningsvis, om det så handlar om de tre filmtrilogierna eller till exempel tv-serien "Star Wars Rebels". Vissa återkommande poänger och beröringspunkter är oundvikliga, och är kanske till och med att föredra jämfört med spretiga försök till nyskapande. Jag njuter väldigt mycket av att "The Force Awakens" har så många passningar till det förflutna, även om det blir lite väl uppenbart emellanåt. Var det till exempel nödvändigt att peta in en Cantina-liknande sekvens denna gång?
Nåväl: Filmen utspelar sig ett 30-tal år efter motståndsrörelsens seger i "Star Wars VI: Jedins återkomst". Rymdimperiet har byggt upp en ny ondskefull styrka under namnet Första Ordningen med Supreme Leader Snoke (röst av Andy Serkis) som politisk hjärna och Kylo Ren (Adam Driver) som operativ Darth Vader-figur. Deras främsta mål är att hitta och döda den sista Jedin, Luke Skywalker (Mark Hamill) som gått i exil och försvunnit helt från kartan. En ledtråd ska finnas på planeten Jakku dit motståndsrörelsen skickat sin bästa pilot Poe Dameron (Oscar Isaac). Han hinner precis få ett litet dataminne som han placerar i sin bollaktiga droid BB-8 innan Kylo Ren och några stormtroopers dyker upp och skövlar allt i sin väl. Poe tillfångatas medan BB-8 flyr fältet.
Stormtroopern FN-2187/Finn (John Bodega) klarar inte av att döda för Första Ordningen och fritar Poe och de flyr i stulen TIE-fighter tillbaka till Jakku där de kraschar och separeras. Finn tror att Poe dött och tar sig till närmaste stad. Där korsas hans vägar med skrotletaren Rey (Daisy Ridley) som hittat BB-8. Tillsammans drar de på sig oönskad uppmärksamhet och tvingas fly i ett gammalt rymdskepp – Millennium Falcon. Detta gör att de strax därpå blir dockade av ett stort fraktskepp vars kapten och andrekapten är väldigt glada över att återse skeppen. Välkomna tillbaka, Han Solo och Chewbacca!
Det är lite blandade känslor som kommer fram när man ser de gamla karaktärerna på nytt. Harrison Ford är utmärkt som Han Solo. Man känner att det är samma karaktär fast äldre och han har väldigt mycket speltid, oftast med Chewie vid sin sida. Carrie Fischers återkomst som motståndsrörelsens general Leia Organa har jag tyvärr inte riktigt samma varma känslor för. Jag vill verkligen inte vara usel och hacka på hennes utseende, men Fischer har åldrats på ett kirurgiskt vis som inte är till hennes fördel. Jag kan inte undvika att stirra på hennes upp-och-nedvända mun... Det stör hela filmupplevelsen. Och till sist då Mark Hamill... Ja, han är ju med i alla fall...
De nya karaktärerna gillar jag. Daisy Ridleys Rey är väl tänkt att bli den nya Luke Skywalker men hon har egentligen lika många drag av både Han Solo och Leia i sig. En stark kvinnlig karaktär i en filmserie där det inte direkt svämmat över av sådana. John Boyegas Finn är svårare att direkt placera som "den nya X", detta för att jag upplever Oscar Isaacs Poe Dameron som Han Solo-typen. Isaac känns väldigt mycket som en klassisk hjälte i filmen och jag hoppas att han får mer plats i kommande filmer. Boyega bjuder dock på en avväpnande komik och samtidigt ett mer emotionellt laddat skådespel i och med att karaktären byter lag så att säga. Komik får man även från droiden BB-8 som kanske har mer gemensamt med Pixars Wall-E än R2-D2. Kanske en konsekvens av ägarbytet? Rolig och charmig är BB-8 i alla fall.
Adam Driver är också bra som den mörka ondskan och det är väl en himla tur att han inte är fastlimmad i den där hjälmen hela tiden. Överlag tycker jag att karaktärerna bär på mer känslor och moraliska tvivel jämfört med tidigare, vilket ger en dynamik i skådespelet som bara är till historiens fördel. I Kylo Rens fall beror det på att han i själva verket är Han och Leias son, som lämnat sin familj för den mörka sidan. Han är även anledningen till att Luke gått i exil då Jedin misslyckades med att styra honom rätt. Återigen handlar det alltså om familjeband, och framtida filmer lär berätta om Rey är släkt med någon också…
För det är hos henne som framtiden verkar ligga i alla fall, då hon visar tendenser till att bära på kraften och en mycket stark version av den (detta är vad titeln syftar på) och när filmen slutar efter ett antal dramatiska bataljer inser vi tittare att detta bara var ett långt förspel till kommande filmer.
Det finns uppenbarligen mycket att säga om filmen. Det är ju ändå Star Wars vi pratar om, och oavsett om filmen i sin helhet sneglar på de äldre filmerna lite mer än nödvändigt så är det en underhållande film som lyckas väldigt bra med att bibehålla känslan och stilen från det förflutna och gå framåt på ett bra sätt. Jag brukar poängtera att jag inte är ett superfan av filmserien men jag kan ändå inte låta bli att bli genuint peppad av filmen och verkligen se fram emot mer. "The Force Awakens" lyckas hålla upp det där ansvaret som lades på dess axlar. Nu är det upp till kommande filmer att ta den här filmserien vidare.
"The Force Awakens" behöver alltså återta känslan från förr som tappades senast. Urfadern George Lucas sålde Lucasfilm och Star Wars till Disney 2012 som direkt satte igång med en plan på dels en ny trilogi och dels separata filmer (se Tre saker). Veteranen Lawrence Kasdan ("Star Wars V: Rymdimperiet slår tillbaka"/"Star Wars VI: Jedins återkomst") skrev manus och registolen rullades fram till J.J. Abrams som precis gjutit nytt liv i Star Trek-franchisen, paradoxalt nog genom att ge filmerna en tydlig Star Wars-känsla. I och med att filmen utspelar sig efter den ursprungliga trilogin fanns möjligheten att skriva in de älskvärda karaktärerna på nytt, och med alla dessa förutsättningar kunde det inte bli annat än succé. Eller?
Filmen har fått viss kritik för att den är alldeles för lik "Star Wars IV: Ett nytt hopp". För min del är det inget jag hänger upp mig på då jag tycker att de flesta Star Wars-projekt har vissa likheter inledningsvis, om det så handlar om de tre filmtrilogierna eller till exempel tv-serien "Star Wars Rebels". Vissa återkommande poänger och beröringspunkter är oundvikliga, och är kanske till och med att föredra jämfört med spretiga försök till nyskapande. Jag njuter väldigt mycket av att "The Force Awakens" har så många passningar till det förflutna, även om det blir lite väl uppenbart emellanåt. Var det till exempel nödvändigt att peta in en Cantina-liknande sekvens denna gång?
Nåväl: Filmen utspelar sig ett 30-tal år efter motståndsrörelsens seger i "Star Wars VI: Jedins återkomst". Rymdimperiet har byggt upp en ny ondskefull styrka under namnet Första Ordningen med Supreme Leader Snoke (röst av Andy Serkis) som politisk hjärna och Kylo Ren (Adam Driver) som operativ Darth Vader-figur. Deras främsta mål är att hitta och döda den sista Jedin, Luke Skywalker (Mark Hamill) som gått i exil och försvunnit helt från kartan. En ledtråd ska finnas på planeten Jakku dit motståndsrörelsen skickat sin bästa pilot Poe Dameron (Oscar Isaac). Han hinner precis få ett litet dataminne som han placerar i sin bollaktiga droid BB-8 innan Kylo Ren och några stormtroopers dyker upp och skövlar allt i sin väl. Poe tillfångatas medan BB-8 flyr fältet.
Stormtroopern FN-2187/Finn (John Bodega) klarar inte av att döda för Första Ordningen och fritar Poe och de flyr i stulen TIE-fighter tillbaka till Jakku där de kraschar och separeras. Finn tror att Poe dött och tar sig till närmaste stad. Där korsas hans vägar med skrotletaren Rey (Daisy Ridley) som hittat BB-8. Tillsammans drar de på sig oönskad uppmärksamhet och tvingas fly i ett gammalt rymdskepp – Millennium Falcon. Detta gör att de strax därpå blir dockade av ett stort fraktskepp vars kapten och andrekapten är väldigt glada över att återse skeppen. Välkomna tillbaka, Han Solo och Chewbacca!
Det är lite blandade känslor som kommer fram när man ser de gamla karaktärerna på nytt. Harrison Ford är utmärkt som Han Solo. Man känner att det är samma karaktär fast äldre och han har väldigt mycket speltid, oftast med Chewie vid sin sida. Carrie Fischers återkomst som motståndsrörelsens general Leia Organa har jag tyvärr inte riktigt samma varma känslor för. Jag vill verkligen inte vara usel och hacka på hennes utseende, men Fischer har åldrats på ett kirurgiskt vis som inte är till hennes fördel. Jag kan inte undvika att stirra på hennes upp-och-nedvända mun... Det stör hela filmupplevelsen. Och till sist då Mark Hamill... Ja, han är ju med i alla fall...
De nya karaktärerna gillar jag. Daisy Ridleys Rey är väl tänkt att bli den nya Luke Skywalker men hon har egentligen lika många drag av både Han Solo och Leia i sig. En stark kvinnlig karaktär i en filmserie där det inte direkt svämmat över av sådana. John Boyegas Finn är svårare att direkt placera som "den nya X", detta för att jag upplever Oscar Isaacs Poe Dameron som Han Solo-typen. Isaac känns väldigt mycket som en klassisk hjälte i filmen och jag hoppas att han får mer plats i kommande filmer. Boyega bjuder dock på en avväpnande komik och samtidigt ett mer emotionellt laddat skådespel i och med att karaktären byter lag så att säga. Komik får man även från droiden BB-8 som kanske har mer gemensamt med Pixars Wall-E än R2-D2. Kanske en konsekvens av ägarbytet? Rolig och charmig är BB-8 i alla fall.
Adam Driver är också bra som den mörka ondskan och det är väl en himla tur att han inte är fastlimmad i den där hjälmen hela tiden. Överlag tycker jag att karaktärerna bär på mer känslor och moraliska tvivel jämfört med tidigare, vilket ger en dynamik i skådespelet som bara är till historiens fördel. I Kylo Rens fall beror det på att han i själva verket är Han och Leias son, som lämnat sin familj för den mörka sidan. Han är även anledningen till att Luke gått i exil då Jedin misslyckades med att styra honom rätt. Återigen handlar det alltså om familjeband, och framtida filmer lär berätta om Rey är släkt med någon också…
För det är hos henne som framtiden verkar ligga i alla fall, då hon visar tendenser till att bära på kraften och en mycket stark version av den (detta är vad titeln syftar på) och när filmen slutar efter ett antal dramatiska bataljer inser vi tittare att detta bara var ett långt förspel till kommande filmer.
Det finns uppenbarligen mycket att säga om filmen. Det är ju ändå Star Wars vi pratar om, och oavsett om filmen i sin helhet sneglar på de äldre filmerna lite mer än nödvändigt så är det en underhållande film som lyckas väldigt bra med att bibehålla känslan och stilen från det förflutna och gå framåt på ett bra sätt. Jag brukar poängtera att jag inte är ett superfan av filmserien men jag kan ändå inte låta bli att bli genuint peppad av filmen och verkligen se fram emot mer. "The Force Awakens" lyckas hålla upp det där ansvaret som lades på dess axlar. Nu är det upp till kommande filmer att ta den här filmserien vidare.
EXTRAMATERIALET
En drygt timslång bakomfilm kallad "Secrets of The Force Awakens" avhandlar filmens tillkomst från stunden då George Lucas skrev över rättigheterna till Disney, och gjorde Kathleen Kennedy till president för Lucasfilm, till filmens premiär. Inledningen på bakomfilmen är ganska lustig då de inblandade verkar seriöst osäkra på vad de får berätta eller inte. Hemlighetsmakeriet kring filmen var ju något extraordinärt.
Det är hur som helst en bra bakomfilm som kompletteras av ett antal kortare featuretter som i vissa fall kunde ha varit betydligt längre. Inslaget om ILM:s specialeffekter känns mest som ett långt intro som bara skrapar på ytan, men ger trots det tillfredsställelse. I kombination med featuretterna om alla varelser och figurer samt droiden BB-8 får man framför allt en uppfriskande insyn i praktiska specialeffekter kontra datagjorda. Det är betydligt mer i filmen som är "på riktigt" än vad jag hade trott.
Även inslaget om John Williams musik är intressant - J.J. Abrams konstaterar att Star Wars inte skulle vara Star Wars utan Williams musik och det ligger nog mer i det uttalandet än man kan tro - precis som inslaget om en specifik fajtscen i filmen. Det allmänna pratet om den första manusgenomläsningen skrapar också bara lite på ytan och det hade faktiskt varit roligare att få se uppläsningen i sin helhet. Kanske innehöll manuset vissa scener som fortfarande är hemligheter än i dag? De bortklippta scenerna visar faktiskt sådant som inte kom med i filmen.
Till slut finns det en liten kort film om välgörenhetsprojektet Force for Change som jag faktiskt inte tycker är speciellt tydlig om vad projektet faktiskt går ut på, men kul att det drog in så mycket pengar.
Det är hur som helst en bra bakomfilm som kompletteras av ett antal kortare featuretter som i vissa fall kunde ha varit betydligt längre. Inslaget om ILM:s specialeffekter känns mest som ett långt intro som bara skrapar på ytan, men ger trots det tillfredsställelse. I kombination med featuretterna om alla varelser och figurer samt droiden BB-8 får man framför allt en uppfriskande insyn i praktiska specialeffekter kontra datagjorda. Det är betydligt mer i filmen som är "på riktigt" än vad jag hade trott.
Även inslaget om John Williams musik är intressant - J.J. Abrams konstaterar att Star Wars inte skulle vara Star Wars utan Williams musik och det ligger nog mer i det uttalandet än man kan tro - precis som inslaget om en specifik fajtscen i filmen. Det allmänna pratet om den första manusgenomläsningen skrapar också bara lite på ytan och det hade faktiskt varit roligare att få se uppläsningen i sin helhet. Kanske innehöll manuset vissa scener som fortfarande är hemligheter än i dag? De bortklippta scenerna visar faktiskt sådant som inte kom med i filmen.
Till slut finns det en liten kort film om välgörenhetsprojektet Force for Change som jag faktiskt inte tycker är speciellt tydlig om vad projektet faktiskt går ut på, men kul att det drog in så mycket pengar.
TRE SAKER
1. "The Force Awakens" är den första delen i en ny trilogi där de kommande två än så länge obetitlade uppföljarna "Episode VIII" (regi: Rian Johnsson) och "Episode IX" (regi: Colin Trevorrow) släpps december 2017 respektive maj 2019. Mellan dessa filmer släpps separata "Star Wars"-filmer som inte tillhör Skywalkersagan. Den första är "Rogue One: A Star Wars Story" (2016) och därefter kommer en film om den unge Han Solo (2018).
2. "The Force Awakens" är den första filmen i serien som inte fått en svensk titel. "Kraften vaknar" kanske? Just därför känns det något märkligt att referera till de tidigare filmerna med deras svenska titlar i recensionen.
3. Värt att notera är att filmen visades i 3D på bio men har inte släppts som 3D-BD för hemmamarknaden.
2. "The Force Awakens" är den första filmen i serien som inte fått en svensk titel. "Kraften vaknar" kanske? Just därför känns det något märkligt att referera till de tidigare filmerna med deras svenska titlar i recensionen.
3. Värt att notera är att filmen visades i 3D på bio men har inte släppts som 3D-BD för hemmamarknaden.
ANDERS JAKOBSON (2016-04-25)