Öppet för egna tolkningar - antar jag
The Driftless Area
Genre: ThrillerFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
När 90 minuter har gått och "The Driftless Area" är över känner jag mig en smula förvirrad. Medan jag smälter vad jag sett börjar jag i vanlig ordning att skanna IMDB:s sida om filmen i hopp om att hitta något intressant. Triviaavdelningen har en post, och den berättar att "Huset" (lite oklart vilket hus, men jag tror jag vet vilket) "är det samma som i 'Tin Man'-miniserien". Jaha. Då vet vi det. Det är information som inte säger mig någonting.
Sen hamnar jag bland användarrecensionerna och den första jag läser anser att filmen är en sådan man ska se två-tre gånger innan alla detaljer faller på plats. Jag tycker inte att man som filmskapare kan kräva det av sin tänkta publik. Visst kan man göra filmer som lämnar det fritt för åskådaren att göra egna tolkningar och dra egna slutsatser utifrån det man sett, men att göra en film som man måste se upprepade gånger känns bara dumt. Och för övrigt håller jag inte med just denna användare, och är framför allt inte säker på att manusförfattaren och regissören tänkt på det viset.
I grund och botten är det ingen komplicerad historia, men formatet på den skruvar till det en smula genom att ge oss information i fel ordning och sedan visa för oss att allting hänger ihop på ett uttänkt vis. Vår huvudperson är Pierre (Anton Yelchin), en universitetsutbildad ung man som tvingats tillbaka till sin hemstad när pengarna tagit slut och hans föräldrar gått bort. Han stöter ihop med en skurk som heter Shane (John Hawkes) och omständigheter gör att mötet slutar med att Pierre stjäl en stor summa pengar från en medvetslös Shane. Shane har tidigare på uppdrag utfört en mordbrand helt ovetande om att en livs levande människa befann sig i huset och nu befaras vara död. Men så är det inte, den innebrända Stella (Zooey Deschanel) strövade iväg i kaoset och hamnade så småningom hos den mystiska åldringen Tim (Frank Langella) som tar hand om henne. Pierre träffar sedan Stella när han trillat ned i en brunn och när hon räddat livet på honom blir han blixtkär, och det är när han köpt en rosenbuske åt henne som han träffar Shane och sedermera kommer därifrån med skurkens pengar.
Men det är inte en slump på något vis utan allting hänger ihop. Om det nu händer över huvud taget. Det finns vissa faktorer i den här historien som kanske vänder upp och ned på verkligheten i berättelsen, och det är sådant som gör mig lite förvirrad och får en användare på IMDB att skriva att man ska se filmer upp till tre gånger.
Och kanske är det så. Kanske behöver man trots allt se filmer fler än en gång för att ta in allt som händer. Kanske har den där IMDB-användaren helt rätt i alla fall. Kanske är det komplicerad historia där man inte kan vara säker på att det som händer faktiskt händer. Många kansken finns.
Jag är nog inte helt kompis med filmen, men ju mer den sjunker in, ju mer börjar bitarna falla på plats. Men just nu tänker jag inte se om den på nytt.
Sen hamnar jag bland användarrecensionerna och den första jag läser anser att filmen är en sådan man ska se två-tre gånger innan alla detaljer faller på plats. Jag tycker inte att man som filmskapare kan kräva det av sin tänkta publik. Visst kan man göra filmer som lämnar det fritt för åskådaren att göra egna tolkningar och dra egna slutsatser utifrån det man sett, men att göra en film som man måste se upprepade gånger känns bara dumt. Och för övrigt håller jag inte med just denna användare, och är framför allt inte säker på att manusförfattaren och regissören tänkt på det viset.
I grund och botten är det ingen komplicerad historia, men formatet på den skruvar till det en smula genom att ge oss information i fel ordning och sedan visa för oss att allting hänger ihop på ett uttänkt vis. Vår huvudperson är Pierre (Anton Yelchin), en universitetsutbildad ung man som tvingats tillbaka till sin hemstad när pengarna tagit slut och hans föräldrar gått bort. Han stöter ihop med en skurk som heter Shane (John Hawkes) och omständigheter gör att mötet slutar med att Pierre stjäl en stor summa pengar från en medvetslös Shane. Shane har tidigare på uppdrag utfört en mordbrand helt ovetande om att en livs levande människa befann sig i huset och nu befaras vara död. Men så är det inte, den innebrända Stella (Zooey Deschanel) strövade iväg i kaoset och hamnade så småningom hos den mystiska åldringen Tim (Frank Langella) som tar hand om henne. Pierre träffar sedan Stella när han trillat ned i en brunn och när hon räddat livet på honom blir han blixtkär, och det är när han köpt en rosenbuske åt henne som han träffar Shane och sedermera kommer därifrån med skurkens pengar.
Men det är inte en slump på något vis utan allting hänger ihop. Om det nu händer över huvud taget. Det finns vissa faktorer i den här historien som kanske vänder upp och ned på verkligheten i berättelsen, och det är sådant som gör mig lite förvirrad och får en användare på IMDB att skriva att man ska se filmer upp till tre gånger.
Och kanske är det så. Kanske behöver man trots allt se filmer fler än en gång för att ta in allt som händer. Kanske har den där IMDB-användaren helt rätt i alla fall. Kanske är det komplicerad historia där man inte kan vara säker på att det som händer faktiskt händer. Många kansken finns.
Jag är nog inte helt kompis med filmen, men ju mer den sjunker in, ju mer börjar bitarna falla på plats. Men just nu tänker jag inte se om den på nytt.
EXTRAMATERIALET
En kvartslång bakomfilm börjar med att alla intervjuade säger att det är svårt att beskriva filmen och kallar den allting från "en romantisk spökhistoria" till "magisk realism", och slutar med en titt på den spektakulära mordbrandscenen som skedde på riktigt, vilket lågbudgetfilmer sällan lyckas med.
Däremellan är det det sedvanliga strösslandet av kärlek på skådespelare och regissör. Suck. Det är så tröttsamt att höra det här! Tänk om man skulle vara med på ett personalmöte i sin lokala livsmedelsbutik och höra alla anställda berätta om hur härligt det är att jobba med Berit och Knut...
Däremellan är det det sedvanliga strösslandet av kärlek på skådespelare och regissör. Suck. Det är så tröttsamt att höra det här! Tänk om man skulle vara med på ett personalmöte i sin lokala livsmedelsbutik och höra alla anställda berätta om hur härligt det är att jobba med Berit och Knut...
TRE SAKER
1. Regissör till filmen är Zachary Sluser som tidigare har tre kortfilmer på meritlistan.
2. Manuset har han skrivit ihop med Tom Drury som på sin meritlista sedan tidigare har en av de ovan nämnda kortfilmerna. Dessutom har har skrivit romanen som filmen baseras på.
3. Av alla skådespelare i filmen måste jag nog säga att John Hawkes gör den mest minnesvärda insatsen. Han är en riktigt bra skådespelare. Hittills har bara blivit Oscarsnominerad en gång (för "Winter’s Bone") men förr eller senare vinner han en guldgubbe.
2. Manuset har han skrivit ihop med Tom Drury som på sin meritlista sedan tidigare har en av de ovan nämnda kortfilmerna. Dessutom har har skrivit romanen som filmen baseras på.
3. Av alla skådespelare i filmen måste jag nog säga att John Hawkes gör den mest minnesvärda insatsen. Han är en riktigt bra skådespelare. Hittills har bara blivit Oscarsnominerad en gång (för "Winter’s Bone") men förr eller senare vinner han en guldgubbe.
ANDERS JAKOBSON (2016-06-07)