Endast för inbitna fans av 70-talsaction
Firepower
Genre: ActionFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2007
Ljud: Stereo 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
James Coburn har huvudrollen i denna actionrulle från 1979. Han spelar en gammal prisjägare vid namn Fanon, som får i uppdrag att söka upp och arrestera den mäktige och mystiske rikemansskurken Carl Stegman. Till sin hjälp har han den gamle kumpanen Catlett, spelad av den ständigt aktuelle O.J. Simpson, och den hemlighetsfulla donnan Adele Tasca (Sophia Loren).
Trions svåraste uppgift blir att lista ut vem Carl Stegman egentligen är, och huvuddelen av handlingen går åt till just detta. Filmen slänger ut diverse ledtrådar och villospår, men det blir inte speciellt spännande. När Stegman äntligen dyker upp i egen hög person gör han ett ganska blekt och harmlöst intryck, och man undrar vad all uppståndelse egentligen skulle vara bra för.
Fram till dess bjuds vi på en mängd biljakter, skottlossning och James Bond-liknande spiontakter. Förutom en underhållande scen där Coburn demolerar en lyxvilla med hjälp av en bulldozer är actionscenerna enligt formulär 1A och knappast något som håller en på helspänn. "Firepower" känns på det hela taget som en fattigmansversion av någon Roger Moore-film, eller kanske som ett förlängt och lite våldsammare avsnitt av "Mannen från U.N.C.L.E.".
Filmen läses nog bäst ur ett ironiskt perspektiv, något de stundtals träaktiga skådespelarinsatserna och den omedvetet lustiga dialogen inbjuder till. För den som är inne på 70-talskitsch är dock "Firepower" en riktig guldgruva. Frisyrerna, kläderna, replikerna, det funkiga soundtracket med mera fullkomligen dryper av sin samtid.
Den enda riktiga ljuspunkten är Coburns stenseriösa rolltolkning, och att Simpson faktiskt fungerar riktigt bra som sidekick. Men det räcker inte riktig till när transportsträckorna är långa och de mer fartfyllda scenerna inte heller lyckas engagera. Jag kan sålunda endast rekommendera "Firepower" till riktigt inbitna fans av 70-talsaction.
Trions svåraste uppgift blir att lista ut vem Carl Stegman egentligen är, och huvuddelen av handlingen går åt till just detta. Filmen slänger ut diverse ledtrådar och villospår, men det blir inte speciellt spännande. När Stegman äntligen dyker upp i egen hög person gör han ett ganska blekt och harmlöst intryck, och man undrar vad all uppståndelse egentligen skulle vara bra för.
Fram till dess bjuds vi på en mängd biljakter, skottlossning och James Bond-liknande spiontakter. Förutom en underhållande scen där Coburn demolerar en lyxvilla med hjälp av en bulldozer är actionscenerna enligt formulär 1A och knappast något som håller en på helspänn. "Firepower" känns på det hela taget som en fattigmansversion av någon Roger Moore-film, eller kanske som ett förlängt och lite våldsammare avsnitt av "Mannen från U.N.C.L.E.".
Filmen läses nog bäst ur ett ironiskt perspektiv, något de stundtals träaktiga skådespelarinsatserna och den omedvetet lustiga dialogen inbjuder till. För den som är inne på 70-talskitsch är dock "Firepower" en riktig guldgruva. Frisyrerna, kläderna, replikerna, det funkiga soundtracket med mera fullkomligen dryper av sin samtid.
Den enda riktiga ljuspunkten är Coburns stenseriösa rolltolkning, och att Simpson faktiskt fungerar riktigt bra som sidekick. Men det räcker inte riktig till när transportsträckorna är långa och de mer fartfyllda scenerna inte heller lyckas engagera. Jag kan sålunda endast rekommendera "Firepower" till riktigt inbitna fans av 70-talsaction.
EXTRAMATERIALET
Några biografier och filmografier samt en originaltrailer är allt som bjuds här. Bildproportionerna anges på fodralet till "4:3 letterbox" men filmen är vad jag kan se i anamorfisk widescreen ca. 2.35:1.
TRE SAKER
1. Manus skrevs ursprungligen som en uppföljare till "Dirty Harry". Jag är tacksam att planerna ändrades då jag verkligen inte hade velat se Clintans klassiska snutkaraktär i en tropisk actionfilm.
2. Regisserad av Michel Winner, som även gjorde "Death Wish" 1-3.
3. Eli Wallach från "Den gode, den onde, den fule" utmålas på fodralets baksida som filmens store skurk. Detta är helt felaktigt då han endast är med i en liten biroll.
2. Regisserad av Michel Winner, som även gjorde "Death Wish" 1-3.
3. Eli Wallach från "Den gode, den onde, den fule" utmålas på fodralets baksida som filmens store skurk. Detta är helt felaktigt då han endast är med i en liten biroll.
JOEL FORNBRANT (2007-09-24)