80-talets bästa som aldrig gjordes då
Stranger Things - Säsong 1
Genre: Science fiction, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Å ena sidan: "Stranger Things" är den bästa Stephen King-historia från 80-talet som han aldrig skrev - en perfekt blandning av "Eldfödd" och "Det" med stänk av "Höstgärning" (känd som "Stand by me" på film).
Å andra sidan: "Stranger Things" är Steven Spielbergs försvunna produktion som knyter ihop "Hajen" och "Goonies", med "E.T." och "Närkontakt av tredje graden".
Å tredje sidan: "Stranger Things" kryllar av referenser till allt möjligt bra som gjorts de senaste 40 åren - "The Thing", "Alien", "Arkiv X", "Twin Peaks", "Star Wars" och rollspelet "Drakar och demoner".
Å alla sidor: "Stranger Things" är den bästa 80-talsproduktionen som aldrig gjordes på 80-talet, och jag älskar varje minut av det! Men kan verkligen en historia som är så pass tydligt inspirerat av annat vara värd att se och kan den verkligen kännas fräsch? Ja, dessa åtta avsnitt bevisar det och alla referenser och passningar till inspirationskällorna blir bara en härlig gräddklick på moset.
Serien utspelar sig 1983. Fyra bästa vänner spelar "Drakar och demoner" i Mikes (Finn Wolfhard) gillestuga. När kampanjen är över efter tio timmar med ett mäktigt möte med en Demogorgon som final skiljs de åt. Dustin (Gaten Matarazzo) och Lucas (Caleb McLaughlin) åker hem till sitt medan Will (Noah Schnapp) tar genvägen via "Mörkmården", en otrevlig skogsväg killarna döpt om efter "The Hobbit". Där möter han något som följer honom hela vägen hem och vips är Wil försvunnen i tomma intet.
Wills försvinnande är det första av konstigheter som inträffar i den sömniga småstaden Hawkins. Den slitna polischefen Jim Hopper (David Harbour) får gå tillbaka flera årtionden för att hitta något liknande, och även om han initialt inte tar Wills försvinnande på allvar inser han så småningom att det är något som är lurt. Wills mamma Joyce (Winona Ryder) är helt förstörd, men menar att han kommunicerar med honom via lampor, och hans storebror Jonathan (Charlie Heaton) tvingas bli den vuxna, ansvarstagande personen men kommer samtidigt gåtans lösning på vägen.
Ett myndighetsliknande företag verkar vara inblandade i något skumt. Redan i inledningen ser vi hur något monsteraktigt rymmer därifrån, men det är inte det enda som rymmer. En ung flicka (Millie Bobby Brown) tar sig därifrån och träffar snart kompisgänget som tar hand om henne och skyddar henne. Hon säger inte mycket men pratar om "onda män" och hon nämner även Will. De ska även visa sig att Elva, som hon kallar sig, har övernaturliga krafter vilket blir nödvändigt ju längre in i historien vi kommer.
Så småningom får vi ledtrådar till gåtan från en mängd olika håll, då flera grupperingar vet olika eller samma saker, och allting leder till en rafflande final där alla olika spår strålar samman till ett.
"Stranger Things" är en riktig kalasserie som passar mig riktigt bra. Dels för alla dessa referenser som roar mig något enormt, dels för att den egna story skaparna fått till faktiskt är riktigt bra och dels för att skådespelarna är utmärkta. Barnskådespelarna är av högsta klass och Millie Bobby Brown i synnerhet gör en komplicerad roll. Även de vuxna skådespelarna med Winona Ryder och David Harbour i spetsen är mycket minnesvärda. Det är hela serien, och här har Netflix fått till en riktig fullträff.
De här åtta avsnitten fungerar på egen hand som en "event"-serie om man fyller i vissa luckor själv, men med tanke på att serien blivit en internationell succé känns det ganska givet att det blir en fortsättning. Finalen har verkligen inget definitivt slut så det är bara för skaparna The Duffer Brothers att fortsätta med sin nostalgiska pärla!
Å andra sidan: "Stranger Things" är Steven Spielbergs försvunna produktion som knyter ihop "Hajen" och "Goonies", med "E.T." och "Närkontakt av tredje graden".
Å tredje sidan: "Stranger Things" kryllar av referenser till allt möjligt bra som gjorts de senaste 40 åren - "The Thing", "Alien", "Arkiv X", "Twin Peaks", "Star Wars" och rollspelet "Drakar och demoner".
Å alla sidor: "Stranger Things" är den bästa 80-talsproduktionen som aldrig gjordes på 80-talet, och jag älskar varje minut av det! Men kan verkligen en historia som är så pass tydligt inspirerat av annat vara värd att se och kan den verkligen kännas fräsch? Ja, dessa åtta avsnitt bevisar det och alla referenser och passningar till inspirationskällorna blir bara en härlig gräddklick på moset.
Serien utspelar sig 1983. Fyra bästa vänner spelar "Drakar och demoner" i Mikes (Finn Wolfhard) gillestuga. När kampanjen är över efter tio timmar med ett mäktigt möte med en Demogorgon som final skiljs de åt. Dustin (Gaten Matarazzo) och Lucas (Caleb McLaughlin) åker hem till sitt medan Will (Noah Schnapp) tar genvägen via "Mörkmården", en otrevlig skogsväg killarna döpt om efter "The Hobbit". Där möter han något som följer honom hela vägen hem och vips är Wil försvunnen i tomma intet.
Wills försvinnande är det första av konstigheter som inträffar i den sömniga småstaden Hawkins. Den slitna polischefen Jim Hopper (David Harbour) får gå tillbaka flera årtionden för att hitta något liknande, och även om han initialt inte tar Wills försvinnande på allvar inser han så småningom att det är något som är lurt. Wills mamma Joyce (Winona Ryder) är helt förstörd, men menar att han kommunicerar med honom via lampor, och hans storebror Jonathan (Charlie Heaton) tvingas bli den vuxna, ansvarstagande personen men kommer samtidigt gåtans lösning på vägen.
Ett myndighetsliknande företag verkar vara inblandade i något skumt. Redan i inledningen ser vi hur något monsteraktigt rymmer därifrån, men det är inte det enda som rymmer. En ung flicka (Millie Bobby Brown) tar sig därifrån och träffar snart kompisgänget som tar hand om henne och skyddar henne. Hon säger inte mycket men pratar om "onda män" och hon nämner även Will. De ska även visa sig att Elva, som hon kallar sig, har övernaturliga krafter vilket blir nödvändigt ju längre in i historien vi kommer.
Så småningom får vi ledtrådar till gåtan från en mängd olika håll, då flera grupperingar vet olika eller samma saker, och allting leder till en rafflande final där alla olika spår strålar samman till ett.
"Stranger Things" är en riktig kalasserie som passar mig riktigt bra. Dels för alla dessa referenser som roar mig något enormt, dels för att den egna story skaparna fått till faktiskt är riktigt bra och dels för att skådespelarna är utmärkta. Barnskådespelarna är av högsta klass och Millie Bobby Brown i synnerhet gör en komplicerad roll. Även de vuxna skådespelarna med Winona Ryder och David Harbour i spetsen är mycket minnesvärda. Det är hela serien, och här har Netflix fått till en riktig fullträff.
De här åtta avsnitten fungerar på egen hand som en "event"-serie om man fyller i vissa luckor själv, men med tanke på att serien blivit en internationell succé känns det ganska givet att det blir en fortsättning. Finalen har verkligen inget definitivt slut så det är bara för skaparna The Duffer Brothers att fortsätta med sin nostalgiska pärla!
EXTRAMATERIALET
Inget...
...men de som har sett säsongen kan njuta av detta spoilerfyllda jämförelseklipp:
...men de som har sett säsongen kan njuta av detta spoilerfyllda jämförelseklipp:
TRE SAKER
1. Utöver de storymässiga passningarna till Stephen King nämns hans namn i en scen och man kan även se en polis läsa en av hans romaner ("Cujo" om man ska vara petig), men en annan tydlig referens är typografin på seriens titel som är väldigt inspirerad av en stil några av Kings böcker på 80-talet hade. Se här:
2. Apropå Kings "Det" så ska Finn Wolfhard göra rollen som snackpåsen Richie Tozier i nyinspelningen av mästerverket. Det kommer att bli perfekt.
3. Netflix har inte beställt en andra säsong än, men högst sannolikt blir det en. Enligt uppgifter skrev skaparna ett 30-sidigt dokument om mytologin i "Stranger Things" innan de skrev och spelade in den första säsongen och tydligen kom de inte speciellt långt i dokumentet under den första säsongen. Med andra ord finns det mycket mer att utforska i kommande säsonger.
2. Apropå Kings "Det" så ska Finn Wolfhard göra rollen som snackpåsen Richie Tozier i nyinspelningen av mästerverket. Det kommer att bli perfekt.
3. Netflix har inte beställt en andra säsong än, men högst sannolikt blir det en. Enligt uppgifter skrev skaparna ett 30-sidigt dokument om mytologin i "Stranger Things" innan de skrev och spelade in den första säsongen och tydligen kom de inte speciellt långt i dokumentet under den första säsongen. Med andra ord finns det mycket mer att utforska i kommande säsonger.
ANDERS JAKOBSON (2016-07-29)