Jakten på den försvunna verktygslådan
The Confirmation
Genre: DramakomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Universal, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
"The Confirmation" är långfilmsregidebuten från manusförfattaren Bob Nelson vars senaste större manusuppdrag var till den Alexander Payne-regisserade "Nebraska", ett manus han Oscarsnominerades för. "Nebraska" handlar delvis om en skakig relation mellan en vuxen son och en gammal far som lappas ihop under ett litet äventyr, och ungefär samma sak kan sägas om "The Confirmation" med undantag för att pappan är vuxen och sonen är ett barn.
Filmen börjar med att unge Anthony (Jaeden Lieberher) biktar sig. Han ska nämligen konfirmeras i den katolska tron snart och behöver vara ren och fri från synd. Han får anstränga sig duktigt för att komma på en liten fjuttig lögn att bekänna för fader Lyons (Stephen Tobolowsky). Anthonys liv är inte speciellt fyllt av synder eller särdeles händelserikt. Han bor med sin mamma Bonnie (Maria Bello) och styvfar Kyle (Matthew Modine) och träffar sin pappa Walt (Clive Owen) emellanåt. Som nu, då Bonnie och Kyle ska iväg på katolsk äktenskapsrådgivning över en natt och Walt får kliva in och ta ansvar.
Walt är en bekymmersam figur. Mellan raderna förstår vi att äktenskapet med Bonnie kraschade på grund av honom, och i synnerhet på grund av hans alkoholism. Men Walt menar att han skärpt till sig. Bonnie menar att det är bäst för honom det, för dricker han får han aldrig se Anthony igen. Walt är finsnidessnickare och det är när hans verktygslåda blir stulen - lagom till att hans hus förseglas av ägaren på grund av utebliven hyra - som äventyret börjar. Plötsligt befinner sig Walt och Anthony på en skattjakt där tips leder dem från den ena skummare figuren till en annan. På vägen får de hjälp av en urspårad pundande gipsare (Patton Oswalt) som kanske stjälper mer än han hjälper, men det största hindret är Walts relation till spriten.
Äventyret är bara en dag långt men det ger Anthony mängder av synder att bekänna för fader Lyons, men framför allt ger det honom en möjlighet att komma närmare sin far, på både ont och gott.
Filmen är kategoriserad som en komedi men jag vet inte om det känns så himla passande egentligen. En svart komedi i så fall. Det finns visserligen ett absurt skimmer över historien, men i grund och botten är det en ganska mörk historia i ett typiskt småstads-Amerika (även om filmen givetvis är inspelad i Vancouver) med en kämpande huvudperson som lever en dag i taget. Men det är samtidigt inte en genommörk film utan värmen och solen spricker igenom orosmolnen och landar till slut i någon sorts feel-good av trevligt snitt. DVD-omslaget förstärker detta avsevärt jämfört med filmens kargare originalaffisch.
"The Confirmation" är en fullt godkänd film men den saknar kanske en extra grad av snärtighet och skärpa. Jag hade en trevlig 97-minutersstund med den men dessvärre kommer jag nog inte att minnas den speciellt väl om någon månad eller så.
Filmen börjar med att unge Anthony (Jaeden Lieberher) biktar sig. Han ska nämligen konfirmeras i den katolska tron snart och behöver vara ren och fri från synd. Han får anstränga sig duktigt för att komma på en liten fjuttig lögn att bekänna för fader Lyons (Stephen Tobolowsky). Anthonys liv är inte speciellt fyllt av synder eller särdeles händelserikt. Han bor med sin mamma Bonnie (Maria Bello) och styvfar Kyle (Matthew Modine) och träffar sin pappa Walt (Clive Owen) emellanåt. Som nu, då Bonnie och Kyle ska iväg på katolsk äktenskapsrådgivning över en natt och Walt får kliva in och ta ansvar.
Walt är en bekymmersam figur. Mellan raderna förstår vi att äktenskapet med Bonnie kraschade på grund av honom, och i synnerhet på grund av hans alkoholism. Men Walt menar att han skärpt till sig. Bonnie menar att det är bäst för honom det, för dricker han får han aldrig se Anthony igen. Walt är finsnidessnickare och det är när hans verktygslåda blir stulen - lagom till att hans hus förseglas av ägaren på grund av utebliven hyra - som äventyret börjar. Plötsligt befinner sig Walt och Anthony på en skattjakt där tips leder dem från den ena skummare figuren till en annan. På vägen får de hjälp av en urspårad pundande gipsare (Patton Oswalt) som kanske stjälper mer än han hjälper, men det största hindret är Walts relation till spriten.
Äventyret är bara en dag långt men det ger Anthony mängder av synder att bekänna för fader Lyons, men framför allt ger det honom en möjlighet att komma närmare sin far, på både ont och gott.
Filmen är kategoriserad som en komedi men jag vet inte om det känns så himla passande egentligen. En svart komedi i så fall. Det finns visserligen ett absurt skimmer över historien, men i grund och botten är det en ganska mörk historia i ett typiskt småstads-Amerika (även om filmen givetvis är inspelad i Vancouver) med en kämpande huvudperson som lever en dag i taget. Men det är samtidigt inte en genommörk film utan värmen och solen spricker igenom orosmolnen och landar till slut i någon sorts feel-good av trevligt snitt. DVD-omslaget förstärker detta avsevärt jämfört med filmens kargare originalaffisch.
"The Confirmation" är en fullt godkänd film men den saknar kanske en extra grad av snärtighet och skärpa. Jag hade en trevlig 97-minutersstund med den men dessvärre kommer jag nog inte att minnas den speciellt väl om någon månad eller så.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I filmens synopsis och på omslaget står det att Anthony är åtta år, vilket jag inte köper för en sekund under filmens gång. Jaeden Lieberher var runt 12 år när filmen spelades in och känns absolut som att han är i den åldern. Om det inte var för att åldersuppgiften finns i flera olika källor skulle jag avfärdat det som ett duktigt skrivfel på omslaget.
2. Liberher var bra som lite försiktigt och klurigt barn även i "St. Vincent", vilket får mig att tro att han kommer vara mycket bra som huvudrollsinnehavare (typ) i den kommande nyfilmatiseringen av "Det" där han spelar Bill Denbrough.
3. Filmens upplägg har vissa uppenbara likheter med Vittorio de Sicas "Cykeltjuven" och i ett kommentarspår (ej med på denna utgåva) nämner Bob Nelson 40-talsklassikern som en inspirationskälla.
2. Liberher var bra som lite försiktigt och klurigt barn även i "St. Vincent", vilket får mig att tro att han kommer vara mycket bra som huvudrollsinnehavare (typ) i den kommande nyfilmatiseringen av "Det" där han spelar Bill Denbrough.
3. Filmens upplägg har vissa uppenbara likheter med Vittorio de Sicas "Cykeltjuven" och i ett kommentarspår (ej med på denna utgåva) nämner Bob Nelson 40-talsklassikern som en inspirationskälla.
ANDERS JAKOBSON (2016-08-02)