Hyfsad humor med katten som rekvisita
Keanu
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2016
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Jag anar varför den här filmen ramlade ned i mitt knä. Jag gillar katter och en tämligen okänd komedi med en katt i huvudrollen (nåja) är något jag mer än gärna tar mig an. Katter är som klippta och skurna för att göra film på. Söta, vilket gör det lätt att vila ögonen på tv:n. Graciösa, vilket passar utmärkt för avancerade stunts, och många gånger ack så klantiga vilket lockar till skratt. I den här filmen får vi åtminstone de två förstnämnda egenskaperna.
Vi får stifta flyktig bekantskap med katten Keanu i filmens inledning. Två hänsynslösa gangsters attackerar ett knarklabb och dödar alla inblandade. Alla, utom knarkbossens kattunge som efter lite tumult lyckas fly. Så småningom hamnar Keanu hos Bell där han snabbt gör sig hemmastadd. De två ser ut att få ett trivsamt liv tillsammans tills Bell en dag kommer hem och upptäcker att han haft inbrott och Keanu är försvunnen. Spåren leder till en gängledare och tillsammans med sin kompis Clarence försöker de bluffa sig fram till gängets ledare för att få sin katt tillbaka. Bluffen går hem så pass bra att villkoret för katten är att de följer med på en runda för att sälja knark.
Det här är det första försöket till långfilm för komiker-duon Keegan-Michael Kay och Jordan Peele. Tidigare har de haft en populär humorserie på Comedy Central som jag tyvärr har missat, men att döma av den här filmen så kan det vara värt att kolla upp den. "Keanu" är långt ifrån någon perfekt komedi, och den följer ganska standardiserade mallar, men den är ändå rätt kul från och till. Kay och Peele har onekligen en viss komisk tajming och för det mesta håller humorn en bra nivå.
Jag saknar dock något som lyfter den här komedin till högre höjder. Idén med Keanu är ett fräscht grepp men sorgligt underutnyttjat. Katten springer mest igenom pang-pang-scener och blir sällan mer än en rekvisita. Det är egentligen bara en enda gång man utnyttjar den och låter den tala till Keys drogpåverkade karaktär. Rösten görs då av namnen Keanu Reeves men det tillfället till humor slarvas bort.
Trist, för jag tycker verkligen att det är på tiden att vi får en kattstjärna efter alla Hollywood-filmer som dominerats av hundar. Den här filmen visar att det går och att Key och Peele har potential för ännu bättre komedier. Till sist får jag medge att Keanu är underhållande i all sin enkelhet. Visst blir det emellanåt lite väl våldsamt för att vara en silly-komedi, och andra stunder är det lite för fånigt. Men överlag känner jag inte att det varit bortkastad tid.
Vi får stifta flyktig bekantskap med katten Keanu i filmens inledning. Två hänsynslösa gangsters attackerar ett knarklabb och dödar alla inblandade. Alla, utom knarkbossens kattunge som efter lite tumult lyckas fly. Så småningom hamnar Keanu hos Bell där han snabbt gör sig hemmastadd. De två ser ut att få ett trivsamt liv tillsammans tills Bell en dag kommer hem och upptäcker att han haft inbrott och Keanu är försvunnen. Spåren leder till en gängledare och tillsammans med sin kompis Clarence försöker de bluffa sig fram till gängets ledare för att få sin katt tillbaka. Bluffen går hem så pass bra att villkoret för katten är att de följer med på en runda för att sälja knark.
Det här är det första försöket till långfilm för komiker-duon Keegan-Michael Kay och Jordan Peele. Tidigare har de haft en populär humorserie på Comedy Central som jag tyvärr har missat, men att döma av den här filmen så kan det vara värt att kolla upp den. "Keanu" är långt ifrån någon perfekt komedi, och den följer ganska standardiserade mallar, men den är ändå rätt kul från och till. Kay och Peele har onekligen en viss komisk tajming och för det mesta håller humorn en bra nivå.
Jag saknar dock något som lyfter den här komedin till högre höjder. Idén med Keanu är ett fräscht grepp men sorgligt underutnyttjat. Katten springer mest igenom pang-pang-scener och blir sällan mer än en rekvisita. Det är egentligen bara en enda gång man utnyttjar den och låter den tala till Keys drogpåverkade karaktär. Rösten görs då av namnen Keanu Reeves men det tillfället till humor slarvas bort.
Trist, för jag tycker verkligen att det är på tiden att vi får en kattstjärna efter alla Hollywood-filmer som dominerats av hundar. Den här filmen visar att det går och att Key och Peele har potential för ännu bättre komedier. Till sist får jag medge att Keanu är underhållande i all sin enkelhet. Visst blir det emellanåt lite väl våldsamt för att vara en silly-komedi, och andra stunder är det lite för fånigt. Men överlag känner jag inte att det varit bortkastad tid.
EXTRAMATERIALET
Vi får en tre minuter lång featurette där några av skådespelarna ger goda råd till Keanu då det är hans första film. Småkul. I övrigt femton minuter med bortklippta scener och ett knippe tabbar. Inte mycket att yvas över.
TRE SAKER
1. Anna Faris dyker upp i en skruvad version av sig själv som knarkköpare i en rätt udda och kul scen. Många passningar till hennes tidigare filmer blir det.
2. Inte mindre än sju olika katter användes under filmandet och det märks. I vissa scener syns det att det är en betydligt äldre katt som springer runt.
3. Spelnörden i mig noterar att skådespelaren Luis Guzman spelar en knarkboss vid namn Diaz. Det gjorde han även i spelet GTA: Vice City. Filmens Diaz bor dessutom i en jättelik villa som liknar villan som spelets Diaz bor i. Tillfälligheter eller medvetet? Jag är villig att betta en krona på det sistnämnda.
2. Inte mindre än sju olika katter användes under filmandet och det märks. I vissa scener syns det att det är en betydligt äldre katt som springer runt.
3. Spelnörden i mig noterar att skådespelaren Luis Guzman spelar en knarkboss vid namn Diaz. Det gjorde han även i spelet GTA: Vice City. Filmens Diaz bor dessutom i en jättelik villa som liknar villan som spelets Diaz bor i. Tillfälligheter eller medvetet? Jag är villig att betta en krona på det sistnämnda.
THOMAS HELSING (2016-10-04)