Sevärd och tänkvärd men framför allt udda
Captain Fantastic
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Familjen Cash lever utanför samhällets begränsningar. I en skog någonstans har de sitt tillhåll där de lever av vad naturen har att erbjuda och barnen drillas hårt av patriarken, pappa Ben (Viggo Mortensen), som tränar dem både fysiskt och mentalt. Samtliga sex barn, i åldersspannet 7-18 kanske, är hemskolade och extremt boksmarta. Här flyger filosofiska citat och funderingar genom luften samtidigt som de tar tillvara på en nyfälld hjort. Familjen är inga eremiter som inte är medvetna om det moderna livet - de har bara valt att inte röra sig i det vanliga samhället mer än när det är absolut nödvändigt. Och tyvärr finns det något som gör det mer nödvändigt än något annat.
Bens fru Leslie (Trin Miller) har varit inlagd på sjukhus sedan en längre tid med psykiska problem och nu får Ben det jobbiga beskedet att hon valt att avsluta sitt liv. Det kommer inte som någon chock men barnen reagerar ändå starkt. Vissa gråter, andra svär och skriker. När Ben läser hennes testamente finns det instruktioner om hennes begravning som är väldigt detaljerat beskriven och som han vill följa till vilket pris som helst. Det vill inte Leslies far (Frank Langella) som anklagar Ben för allt som har hänt och familjen Cash ser sig tvungna att ge sig i väg på en roadtrip tvärs genom USA för att ge Leslie den begravning hon så väl vill ha. Men hur lätt går det?
Även om filmens titel syftar på pappan som ensam ansvarar för barnens uppfostran och har väldigt bestämda uppfattningar om vad som är rätt och fel och hur saker ska vara, är det sex mycket individuella och speciella barn det handlar om. Två sticker ut. Barnaskarans äldste, Bo (George MacKay), är så smart att han lyckats bli antagen av varenda universitet som finns att tillgå, men vad är det egentligen han kan när det kommer till kritan? Hur mycket är inläst kunskap värt i jämförelse med själva livet? Och så har vi mellansonen Rellian (Nicholas Hamilton) som är den enda som faktiskt ifrågasätter pappan och tydligt markerar att han inte är tillfreds med det liv som pappan valt åt dem.
"Captain Fantastic" är en väldigt udda historia. Nivån på dialogerna är så hög att jag inte hänger med - och då är det barn som pratar... Ju längre filmen går, ju fler tankar väcker historien och gråzoner börjar uppenbara sig. Allt är inte svart eller vitt, och det gör filmen till sevärd och just tankeväckande. Jag hade dock lite väl uppskruvade förväntningar och trodde jag skulle bli golvad av historien, men det blev jag dessvärre inte.
Bens fru Leslie (Trin Miller) har varit inlagd på sjukhus sedan en längre tid med psykiska problem och nu får Ben det jobbiga beskedet att hon valt att avsluta sitt liv. Det kommer inte som någon chock men barnen reagerar ändå starkt. Vissa gråter, andra svär och skriker. När Ben läser hennes testamente finns det instruktioner om hennes begravning som är väldigt detaljerat beskriven och som han vill följa till vilket pris som helst. Det vill inte Leslies far (Frank Langella) som anklagar Ben för allt som har hänt och familjen Cash ser sig tvungna att ge sig i väg på en roadtrip tvärs genom USA för att ge Leslie den begravning hon så väl vill ha. Men hur lätt går det?
Även om filmens titel syftar på pappan som ensam ansvarar för barnens uppfostran och har väldigt bestämda uppfattningar om vad som är rätt och fel och hur saker ska vara, är det sex mycket individuella och speciella barn det handlar om. Två sticker ut. Barnaskarans äldste, Bo (George MacKay), är så smart att han lyckats bli antagen av varenda universitet som finns att tillgå, men vad är det egentligen han kan när det kommer till kritan? Hur mycket är inläst kunskap värt i jämförelse med själva livet? Och så har vi mellansonen Rellian (Nicholas Hamilton) som är den enda som faktiskt ifrågasätter pappan och tydligt markerar att han inte är tillfreds med det liv som pappan valt åt dem.
"Captain Fantastic" är en väldigt udda historia. Nivån på dialogerna är så hög att jag inte hänger med - och då är det barn som pratar... Ju längre filmen går, ju fler tankar väcker historien och gråzoner börjar uppenbara sig. Allt är inte svart eller vitt, och det gör filmen till sevärd och just tankeväckande. Jag hade dock lite väl uppskruvade förväntningar och trodde jag skulle bli golvad av historien, men det blev jag dessvärre inte.
EXTRAMATERIALET
En kort featurette varvar bilder ur filmen med "det här handlar filmen om"-prator från de inblandade. Ren promotion och inte mycket att orda om. Det hela är över på mindre än fem minuter.
TRE SAKER
1. Filmen är skriven och regisserad av Matt Ross som baserat den på sina egna tankar om föräldraskap. Ross har som just manusförfattare och regissör ett ganska blygsamt CV där detta är hans andra långfilm. Han har desto längre CV som skådespelare där han för mig är mest känd som galenpannan Gavin Belson i "Silicon Valley".
2. Ross vann "Directing Prize of Un Certain Regard" vid filmfestivalen i Cannes 2016, där han även var nominerad till huvudpriset "Prize of Un Certain Regard". Un Certain Regard (ungefär "Ett särskilt ögonkast") är en officiell sektion vid filmfestivalen, tänkt att fokusera på nyskapande eller djärva verk.
3. Guns 'n Roses "Sweet Child o' Mine" framförs på ett oväntat och starkt vis. Det finns för övrigt gott om intressant musik i filmen.
2. Ross vann "Directing Prize of Un Certain Regard" vid filmfestivalen i Cannes 2016, där han även var nominerad till huvudpriset "Prize of Un Certain Regard". Un Certain Regard (ungefär "Ett särskilt ögonkast") är en officiell sektion vid filmfestivalen, tänkt att fokusera på nyskapande eller djärva verk.
3. Guns 'n Roses "Sweet Child o' Mine" framförs på ett oväntat och starkt vis. Det finns för övrigt gott om intressant musik i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2016-12-27)