Det bor folk och djur i pannkakan
Vilse i pannkakan
Genre: Barn o familj, TV-serieFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Folkets bio, 2007
Ljud: Dolby Digital 1.0
Bild: 4:3, 1.33:1
När jag träffade Staffan Westerberg på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, någon gång strax efter millennieskiftet, tänkte jag att det sitter i hans händer. Hela tiden under intervjun sneglade jag på hans händer. Innan vi satt ner höftade han i kaffe i en bryggare, han pekade förstrött på Kristina Lugns arbetsplats och på Allan Edwalls guldbagge, och satt en stund och tog emot bokningar på telefon; han pysslade om teatern, precis som Allan Edwall gjort före honom. Och det kan ju verka en smula märkligt att jag sneglade på hans händer, men … titta på en dockspelares händer nästa gång du får möjlighet: det är ju där dockspelaren agerar. Inte i kroppen, inte i ögonen, inte i steget.
Jag minns inte riktigt vad han sa i den där intervjun, och jag hittar den inte någonstans, men jag minns att vi talade om "Vilse i pannkakan". Det var några år efter att ungmoderater gett sig på honom och yrade om att han förstört en hel generation med sina barnprogram. Det ryckte han på axlarna åt. Han sa att han talat ut med sina kritiker. Man hade gjort en höna av en fjäder. Han hade till och med poserat i en t-shirt med trycket "Det är ditt fel, Staffan!". Han hade klarat sig undan. Andra tiders mobbning av offentliga personer har slutat värre; som nu när Björn Ranelid sitter på sin kammare och drömmer om att fly landet. Det har varit svårt att få korn på Staffan Westerberg på samma sätt.
De tio avsnitten av "Vilse i pannkakan" sändes för första gången hösten 1975. De har repriserats flera gånger. Jag minns själv hur tagen jag var av serien när jag var barn. Precis som Staffan ville jag agera med händerna och satt i pojkrummet och gjorde handdockor. Och det var lätt att drömma sig bort över morsans pannkakor. "Vilse i pannkakan" är serien som det verkar som om många har en uppfattning om men som få tycks minnas vad den egentligen handlade om. Så här då …
Pojken Staffan sitter och drömmer om sin pannkaka. Han vill inte äta upp den. Den är alldeles för stor, och grabben är bara fem och ett halvt år gammal. Thomas Wiehe sjunger: "Du dillar med maten du inte gillar, ät så du blir stor, säger far och mor." I pannkakan finns ett land. Om man gungar lite på pannkakan vänder den ett halvt varv och så befinner man sig i landet. Pojken Staffan får träffa många underliga personer på sina äventyr i pannkakslandet. Som den ängsliga Vilse, som läser boken "Harmonierna" när han är lite orolig, och som inte är större än Staffans pekfinger. Och Vilja, som bor i en koja i skogen. Det bor mycket folk i pannkakan upptäcker Staffan. Och den värsta katastrofen är ju att pannkakan äts upp, så han får sitta där och utstå skäll från mor och far.
I pannkakslandet finns en räv i sparbanken. Trashanken sitter vid en sjö, han ska segla till horisonten i sin båt Trasig. I underjorden bor råttorna Lucifer och Lucia och deras råttbarn, som har ett skelett som dagisfröken (skitläskigt!). Vid världens kant bor mammasjuka älgen Laban. Och så finns Storpotäten, förstås, som bor i en tavla och har en potatisåker i pannkakslandet. Han är ordförande och despot i Lokalföreningen och har pengar som enda drivkraft i livet. Han vill äta potatis så han blir ännu större och kan köpa ett ännu större potatisland - så att han blir ännu större, så att han kan stoppa Vilse i sin ficka. För Vilse sprider dumheter om att jorden är platt som en pannkaka.
Det är nog inte svårt att ta sig in i pannkakslandet, men jag känner att jag blivit för gammal. Sexåringen i mig trivs och känner igen sig; men jag kan önska att jag hade denna nostalgitripp ogjord. Jag är lite besviken. Vad var det jag tyckte var så bra när jag var sex år gammal? Jag har då och då i livet längtat tillbaka till pannkakslandet, men nu när jag hittat tillbaka dit känner jag mig lite vilse. Så, jag kanske ska passa på att mana till försiktighet om du, som jag, älskade det här programmet när du var liten.
Jag minns inte riktigt vad han sa i den där intervjun, och jag hittar den inte någonstans, men jag minns att vi talade om "Vilse i pannkakan". Det var några år efter att ungmoderater gett sig på honom och yrade om att han förstört en hel generation med sina barnprogram. Det ryckte han på axlarna åt. Han sa att han talat ut med sina kritiker. Man hade gjort en höna av en fjäder. Han hade till och med poserat i en t-shirt med trycket "Det är ditt fel, Staffan!". Han hade klarat sig undan. Andra tiders mobbning av offentliga personer har slutat värre; som nu när Björn Ranelid sitter på sin kammare och drömmer om att fly landet. Det har varit svårt att få korn på Staffan Westerberg på samma sätt.
De tio avsnitten av "Vilse i pannkakan" sändes för första gången hösten 1975. De har repriserats flera gånger. Jag minns själv hur tagen jag var av serien när jag var barn. Precis som Staffan ville jag agera med händerna och satt i pojkrummet och gjorde handdockor. Och det var lätt att drömma sig bort över morsans pannkakor. "Vilse i pannkakan" är serien som det verkar som om många har en uppfattning om men som få tycks minnas vad den egentligen handlade om. Så här då …
Pojken Staffan sitter och drömmer om sin pannkaka. Han vill inte äta upp den. Den är alldeles för stor, och grabben är bara fem och ett halvt år gammal. Thomas Wiehe sjunger: "Du dillar med maten du inte gillar, ät så du blir stor, säger far och mor." I pannkakan finns ett land. Om man gungar lite på pannkakan vänder den ett halvt varv och så befinner man sig i landet. Pojken Staffan får träffa många underliga personer på sina äventyr i pannkakslandet. Som den ängsliga Vilse, som läser boken "Harmonierna" när han är lite orolig, och som inte är större än Staffans pekfinger. Och Vilja, som bor i en koja i skogen. Det bor mycket folk i pannkakan upptäcker Staffan. Och den värsta katastrofen är ju att pannkakan äts upp, så han får sitta där och utstå skäll från mor och far.
I pannkakslandet finns en räv i sparbanken. Trashanken sitter vid en sjö, han ska segla till horisonten i sin båt Trasig. I underjorden bor råttorna Lucifer och Lucia och deras råttbarn, som har ett skelett som dagisfröken (skitläskigt!). Vid världens kant bor mammasjuka älgen Laban. Och så finns Storpotäten, förstås, som bor i en tavla och har en potatisåker i pannkakslandet. Han är ordförande och despot i Lokalföreningen och har pengar som enda drivkraft i livet. Han vill äta potatis så han blir ännu större och kan köpa ett ännu större potatisland - så att han blir ännu större, så att han kan stoppa Vilse i sin ficka. För Vilse sprider dumheter om att jorden är platt som en pannkaka.
Det är nog inte svårt att ta sig in i pannkakslandet, men jag känner att jag blivit för gammal. Sexåringen i mig trivs och känner igen sig; men jag kan önska att jag hade denna nostalgitripp ogjord. Jag är lite besviken. Vad var det jag tyckte var så bra när jag var sex år gammal? Jag har då och då i livet längtat tillbaka till pannkakslandet, men nu när jag hittat tillbaka dit känner jag mig lite vilse. Så, jag kanske ska passa på att mana till försiktighet om du, som jag, älskade det här programmet när du var liten.
EXTRAMATERIALET
Det finns inget extramaterial på denna utgåva och det är förbannat tråkigt. Jag vill förstås ha ett kommentarspår, klipp från tv-programmet "Sommarnattens skeende" (där Staffan Westerberg gick i klinch med nymoderater) lite produktionsbilder och annat. Åtminstone en nygjord intervju med upphovsmannen! Men nej. Skittråkigt att skivan bara innehåller de tio avsnitten och inget mer.
TRE SAKER
1. "Vilse i pannkakan" innehåller mycket mysig musik av gamla proggaren Thomas Wiehe. Bäst är duetten mellan ängeln och brandkaptenen. Roligast är sången om bajs, se här bara: "Bajsen din är underbar när den ner i jorden far!"
2. Staffan Westerberg har blivit anklagad för att sprida kommunistiska irrläror; något han delar med många som gjorde barnprogram på 1970-talet. Men jag vete fan … kommunism? Visst går det att spåra sådant i "Vilse i pannkakan". Storpotäten är väl symbol för hur onda kapitalister beter sig. Och när Vilse tjatar om att jorden är platt som en pannkaka sprider sig tankarna "som ett tankevirus". Men jag har mycket svårt att se "Vilse i pannkakan" som vänsterpropaganda. Snarare handlar det nog om vikten av vänskap och kärlek.
3. Och så det här tramset om att Staffan Westerberg har förstört en hel generation. Eventuellt har en och annan blivit traumatiserad av Storpotätens otäcka pött, pött, pöttande, och det rasslande dagisfröken-skelettet; men tusan … vi som är födda på 1970-talet växte upp med långt mer obehagliga saker. Som enögda bebisar från Hiroshima, brinnande barn i Vietnamn och hotet om atomkrig. Om man sätter in "Vilse i pannkakan" i den ekvationen blir pratet om förstörda generationer rätt platt.
2. Staffan Westerberg har blivit anklagad för att sprida kommunistiska irrläror; något han delar med många som gjorde barnprogram på 1970-talet. Men jag vete fan … kommunism? Visst går det att spåra sådant i "Vilse i pannkakan". Storpotäten är väl symbol för hur onda kapitalister beter sig. Och när Vilse tjatar om att jorden är platt som en pannkaka sprider sig tankarna "som ett tankevirus". Men jag har mycket svårt att se "Vilse i pannkakan" som vänsterpropaganda. Snarare handlar det nog om vikten av vänskap och kärlek.
3. Och så det här tramset om att Staffan Westerberg har förstört en hel generation. Eventuellt har en och annan blivit traumatiserad av Storpotätens otäcka pött, pött, pöttande, och det rasslande dagisfröken-skelettet; men tusan … vi som är födda på 1970-talet växte upp med långt mer obehagliga saker. Som enögda bebisar från Hiroshima, brinnande barn i Vietnamn och hotet om atomkrig. Om man sätter in "Vilse i pannkakan" i den ekvationen blir pratet om förstörda generationer rätt platt.
TOBIAS JOHANSSON (2007-09-27)