Still going strong efter sex säsonger
Blue Bloods - Säsong 6
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2 - inte svensk, 6 skivor
Bolag: Universal, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Säsong sex av "Blue Bloods" rullar in och det mesta är som vanligt. Inga nya karaktärer på ingång och inga bekanta ansikten som försvinner ut. Det är knappt att man märker att det är en ny säsong. Största skillnaden är att Dannys söner blivit lite äldre. Jo, det finns en liten skillnad. Jag tycker att man kortat ner söndagsmiddagarna lite. De finns fortfarande där och man diskuterar och löser fortfarande saker, men jag får känslan av att det är mindre av det. Eller så har jag helt enkelt vant mig.
Under säsongens gång får vi upplägg som skulle kunnat resulterat i riktigt bra cliffhangers, men tyvärr tar man inte vara på dem. Kanske skulle man offrat någon karaktär för att lyfta serien någon nivå vad gäller spänning. Som det är nu så rullar det på i maklig takt och som sagt: Det är inte mycket som förändrats sen sist.
Men trots detta gillar jag serien och jag gillar karaktärerna. Skulle man låta någon dö eller råka riktigt illa ut så man krossar den perfekta fasaden skulle detta kunna bli en riktig käftsmäll för tittaren. Nu väljer man att inte göra det, kanske för att man inte riktigt vågar ta steget fullt ut. Lite synd tycker jag. Kul är dock att man låtit Gormley stanna och jobba för Frank. Han i kombination med Frank och Moore kompletterar varandra riktigt bra. Dessutom låter man det som jag kallade "andrahandsfall" i min recension av säsong 5 komma fram lite mer. Erin tar till exempel mycket mer plats den här säsongen.
Så med andra ord, serien håller fortfarande och jag gillar den. En av de få serier jag ser som har 22 avsnitt per säsong för övrigt, vilket gör att man kan trycka in rätt mycket vad gäller utvecklingen av karaktärerna. Något man gör men som man kan göra ännu mer...
Under säsongens gång får vi upplägg som skulle kunnat resulterat i riktigt bra cliffhangers, men tyvärr tar man inte vara på dem. Kanske skulle man offrat någon karaktär för att lyfta serien någon nivå vad gäller spänning. Som det är nu så rullar det på i maklig takt och som sagt: Det är inte mycket som förändrats sen sist.
Men trots detta gillar jag serien och jag gillar karaktärerna. Skulle man låta någon dö eller råka riktigt illa ut så man krossar den perfekta fasaden skulle detta kunna bli en riktig käftsmäll för tittaren. Nu väljer man att inte göra det, kanske för att man inte riktigt vågar ta steget fullt ut. Lite synd tycker jag. Kul är dock att man låtit Gormley stanna och jobba för Frank. Han i kombination med Frank och Moore kompletterar varandra riktigt bra. Dessutom låter man det som jag kallade "andrahandsfall" i min recension av säsong 5 komma fram lite mer. Erin tar till exempel mycket mer plats den här säsongen.
Så med andra ord, serien håller fortfarande och jag gillar den. En av de få serier jag ser som har 22 avsnitt per säsong för övrigt, vilket gör att man kan trycka in rätt mycket vad gäller utvecklingen av karaktärerna. Något man gör men som man kan göra ännu mer...
EXTRAMATERIALET
Vi bjuds på en hel del extramaterial och vi får en ordentlig genomgång av säsongen plus lite gag reel på slutet som lättar upp stämningen.
TRE SAKER
1. Bilscenerna har blivit sämre. Man ser nu klart och tydligt hur de sitter i en stillastående bil och hur en film visas bakom, eller på en greenscreen. Detta gäller i stort sett varje bilscen. Tråkigt.
2. Som Erins utredare Anthony ser vi Steve Schirripa som många säkert känner igen som Bobby Baccalieri i "Sopranos". Kul.
3. Jag ber om ursäkt i förväg, men jag skulle verkligen vilja se någon av huvudkaraktärerna dö för att få blodet pumpa lite extra
2. Som Erins utredare Anthony ser vi Steve Schirripa som många säkert känner igen som Bobby Baccalieri i "Sopranos". Kul.
3. Jag ber om ursäkt i förväg, men jag skulle verkligen vilja se någon av huvudkaraktärerna dö för att få blodet pumpa lite extra
HANS-ÅKE LILJA (2016-10-17)