En ansträngd ambition om att bli franchise

Mechanic: Resurrection

Genre: Action
Format: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2016
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Letterbox 2.40:1
FILMEN

När "Mechanic: Resurrection" hamnar i min hand blandar jag först ihop den med Jason Stathams filmserie "Transporter". När misstaget retts ut inser jag att jag faktiskt har glömt bort att jag såg "The Mechanic" för snart fem år sedan... Många filmer har passerat mina ögon och den var kanske inte helt minnesvärd. Jag skrev till och med: "Det känns inte som 'The Mechanic' kommer att leda till en serie filmer så som 'Crank' och 'Transporter' gjort, men man ska ju aldrig säga aldrig...". Fem år senare är en uppföljare här och regissören Dennis Gansel hoppas att det nu ska bli en franchise.

Nej tack, säger jag. Det intressanta är att för att blåsa liv i "Mechanic"-serien har manusförfattarna snott upplägget från en annan Jason Statham-film, nämligen "Killer Elite" som gjordes samma år som den förra "Mechanic"-filmen. I den, och nu, är Stathams karaktär en lönnmördare som dragit sig undan men tvingas utföra tre mord där dödsfallen ska se ut som olyckor. Fantasin finner inga gränser, uppenbarligen.

Nåväl, Stathams kluriga lönnmördare Arthur Bishop lever i inledningen av den här filmen på en båt i Rios hamn. Han kallar sig något helt annat för "världen" tror nämligen att Bishop omkom i en explosion. Det är så han vill ha det - han har dragit sig tillbaka och vill inte mörda på beställning längre. Han är dock så smart att han förstår att illusionen om hans död inte varar för evigt och är därför förberedd när han blir identifierad av en liknande mördartyp. Detta sker på en uteservering på ett berg som blickar ned över Rio och antingen är min nya tv för bra eller så har jag sett för mycket film, men att det handlar om greenscreenscener är det inget snack om trots att man inte ser skarvar och annat som på den gamla goda tiden. Trist, och något som styrker filmens billighetsfaktor.

Bishop klarar sig ur situationen och flyr till Thailand där han kommer underfund med att det är en gammal bekant, Crain (Sam Hazeldine), som är ute efter honom. Han stöter på amerikanskan Gina (Jessica Alba) som ska visa sig vara ett lockbete från Crain, och även om Bishop genomskådar det hela går Crains plan i lås och Gina kidnappas och Bishop utpressas till att göra tre omöjliga beställningsmord för att rädda henne. Först nu börjar filmen bli lite intressant då det blir någon sorts lönnmördar-"Mission Impossible" av det hela. Trots att Bishop har minimalt med tid till förberedelser utför han morden på ett klurigt och fiffigt vis och actionsekvenserna är bra koreograferade och filmade.

Men när glädjeruset lagt sig inser man som tittare att det här är bara en dussinfilm i mängden som trots att den innehåller en del fina aktörer inte klarar av att vara något mer än en B-film. Den första filmen var ingen succé så uppföljaren har fått oberoende finansiering och det läcker igenom här och där. Tydliga specialeffekter (jag tror att det är ljussättningen som avslöjar dem), ganska tafflig dialog, en uppenbart stulen plott, och en ganska ansträngd ambition om att bygga en franchise när det faktiskt inte finns så mycket mer att berätta.


EXTRAMATERIALET

Inget, bara valet mellan Dolby Digital eller DTS när det gäller ljudet.


TRE SAKER

1. Tommy Lee Jones med soulpatch syns nere i högra hörnet på omslaget och han dyker upp i en rätt färgstark och rolig roll under filmens tredje akt. På något sätt får jag känslan av att han gillade att göra rollen.

2. Michelle Yeoh är filmens fjärde största namn och hon spelar en kvinna i Thailand som är Bishops vän och kontakt där.

3. Ja, frågan är nu om det blir fler filmer. Jag önskar inte det, men det kan ju mycket väl bli så. Vi får se om cirka fem år...


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2017-01-26)