Inte ensemblens största stund
Hajen som visste för mycket
Genre: KomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Majeng media, 2017
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Galenskaparna After Shaves andra långfilm beskrivs som en börsfars och utgår ifrån finansvärldens krångel med bolag, mygel och girighet i slutet av 80-talet. Det är en stundtals ganska rörig film om man ska försöka hänga med i de ekonomiska svängarna med bolag som äger delar av bolag som tillsammans med andra delar av bolag äger ett annat och så vidare. Det är i och för sig en poäng i sig att visa hur trasslig den här världen är för att de rika ska bli rikare och så vidare.
Claes Eriksson, som i vanlig ordning står för både manus, musik och regi, spelar byggherren Samuel Plottner, en man som tar i för kung och fosterland i varje tirad han häver ur sig. Inledningsvis är han vansinnig på sin son Joakim (Anders Eriksson) som han hävdar "vet något". Vad är det då Joakim vet? Ja, det är fråga som följer oss genom filmen. Kanske vet han något om eternitplattor för en artikel han skrivit har fått bolaget Davidsson & Locks aktier att sticka iväg, vilket glädjer Helge Lock (Jan Rippe) som vill ruinera Samuel. Det vill även den mytomspunna affärsmannen Benny Hörnsteen (Per Fritzell) och mellan dem finns en kvinna (Kerstin Granberg) som visar sig vara Joakims försvunna mor, och även mamma till hans trillingbröder Alexander och Lukas - som alla är samma person... Är det det Joakim vet? Och i så fall - hur fan han har han räknat ut det?
Filmen snuddar vid att vara en actionkomedi då det är full fart mest hela tiden med slapstick och stunts inspirerat av Chaplin och Buster Keaton, i kombination med ensemblens vanliga inslag av ordvrängeri och låtar. Resultatet är lite knepigt. Det är inte deras bästa produktion och en ganska överdriven och överspelad historia. Den är dessutom drabbad av en ganska slarvigt gjord eftersynkning av repliker som stundtals inte tajmats alls med munrörelserna. Det irriterade mig redan första gången jag såg filmen och är fortfarande i dag ett irritationsmoment.
Trots att historien på något vis känns genomarbetad och uttänkt känns det ändå som filmen är lite av ett hafsverk. Till exempel har den en helt ologisk slutscen (till vad som måste vara en pastisch på dåtidens tuffa filmmusiklåtar ("Make love not money")) som bara känns som utfyllnad för att få upp speltiden med några minuter till. Men det finns bra saker i filmen också. Claes är inte nådigt aggressiv i sitt skådespel vilket roar mig och många scenbyggen och designbitar är genialiska (modevisningen går till historien).
Intressant nog görs några större biroller i filmen av skådespelare som inte ingår i ensemblen: Håkan Johannesson, som inte borde vara någon okänd figur för trogna GAS-fans, och Charlotte Strandberg, som för tillfället gör Kerstins roller i scenuppsättningen av "Macken".
Men igen: Det här är inte ensemblens största stund.
Claes Eriksson, som i vanlig ordning står för både manus, musik och regi, spelar byggherren Samuel Plottner, en man som tar i för kung och fosterland i varje tirad han häver ur sig. Inledningsvis är han vansinnig på sin son Joakim (Anders Eriksson) som han hävdar "vet något". Vad är det då Joakim vet? Ja, det är fråga som följer oss genom filmen. Kanske vet han något om eternitplattor för en artikel han skrivit har fått bolaget Davidsson & Locks aktier att sticka iväg, vilket glädjer Helge Lock (Jan Rippe) som vill ruinera Samuel. Det vill även den mytomspunna affärsmannen Benny Hörnsteen (Per Fritzell) och mellan dem finns en kvinna (Kerstin Granberg) som visar sig vara Joakims försvunna mor, och även mamma till hans trillingbröder Alexander och Lukas - som alla är samma person... Är det det Joakim vet? Och i så fall - hur fan han har han räknat ut det?
Filmen snuddar vid att vara en actionkomedi då det är full fart mest hela tiden med slapstick och stunts inspirerat av Chaplin och Buster Keaton, i kombination med ensemblens vanliga inslag av ordvrängeri och låtar. Resultatet är lite knepigt. Det är inte deras bästa produktion och en ganska överdriven och överspelad historia. Den är dessutom drabbad av en ganska slarvigt gjord eftersynkning av repliker som stundtals inte tajmats alls med munrörelserna. Det irriterade mig redan första gången jag såg filmen och är fortfarande i dag ett irritationsmoment.
Trots att historien på något vis känns genomarbetad och uttänkt känns det ändå som filmen är lite av ett hafsverk. Till exempel har den en helt ologisk slutscen (till vad som måste vara en pastisch på dåtidens tuffa filmmusiklåtar ("Make love not money")) som bara känns som utfyllnad för att få upp speltiden med några minuter till. Men det finns bra saker i filmen också. Claes är inte nådigt aggressiv i sitt skådespel vilket roar mig och många scenbyggen och designbitar är genialiska (modevisningen går till historien).
Intressant nog görs några större biroller i filmen av skådespelare som inte ingår i ensemblen: Håkan Johannesson, som inte borde vara någon okänd figur för trogna GAS-fans, och Charlotte Strandberg, som för tillfället gör Kerstins roller i scenuppsättningen av "Macken".
Men igen: Det här är inte ensemblens största stund.
EXTRAMATERIALET
En nästan timslång intervjufilm med alla i dag levande medlemmar i ensemblen, i regi av Ronny Svensson ligger med som extramaterial. Det är samma film som kompletterade boxen "Fem första filmerna" för tio år sedan.
Filmen ger lättare kommentarer till just de fem första filmerna, men ger även en liten historisk tillbakablick på ensemblen i stort och vad som definierar deras humor och humanism.
Detta kompletteras av komplicerade tagningar till en scen där Claes Eriksson och Håkan Johannesson springer längs en slänt i regn, där det uppenbarligen var svårt att hålla sig på benen.
Filmen ger lättare kommentarer till just de fem första filmerna, men ger även en liten historisk tillbakablick på ensemblen i stort och vad som definierar deras humor och humanism.
Detta kompletteras av komplicerade tagningar till en scen där Claes Eriksson och Håkan Johannesson springer längs en slänt i regn, där det uppenbarligen var svårt att hålla sig på benen.
TRE SAKER
1. Knut Agnred har endast en liten roll i filmen. Förutom att han sjunger filmens "ledmotiv" spelar han Pastor Himmler som också bara sjunger i sin scen. I bakomfilmen förklaras det hela med att Knut skulle bli pappa under inspelningen och medverkade därför inte mer än så här.
2. Filmen var huvudperson i Claes Erikssons uppmärksammade strid med TV4 angående reklamvisningar i tv. En utdragen process som Eriksson gick vinnande ur.
3. Att ha ett hemligt möte lite avsides dras till sin spets när ett möte sker i ett moln.
2. Filmen var huvudperson i Claes Erikssons uppmärksammade strid med TV4 angående reklamvisningar i tv. En utdragen process som Eriksson gick vinnande ur.
3. Att ha ett hemligt möte lite avsides dras till sin spets när ett möte sker i ett moln.
ANDERS JAKOBSON (2017-05-29)