Själv är bäste Batman, eller?
The Lego Batman Movie
Genre: AnimeradFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2017
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
"The Lego Batman Movie" är på sätt och vis en uppföljare till "The Lego Movie" där Batman (och många andra karaktärer) skymtade förbi. Det är även en film sammankopplad med "Lego DC Comics Super Heroes: Justice League"-serien som kommer som långa kortfilmer då och då. Lägger man ihop alla dessa beståndsdelar och kryddar med rejäla passningar till hela Batman-historiken så landar man i denna film som blir en snyggt gjord film som dock är lite väl lång för sitt eget bästa. Kanske är jag lite färgad av "Justice League"-varianten jag nämnde nyss, där det höga tempot och myllret av karaktärer och ett ganska galet anslag överlag gör att man blir fullt nöjd efter 40-45 minuter. Långfilmen är 105 minuter och det känns.
I en sanslöst rafflande inledning ställs Batman mot nästan alla skurkar som finns att tillgå i ännu en djävulsk plan signerad Jokern där Gothams öde som vanligt står på spel. Men när Batman klarat biffen visar det sig att Jokerns egentliga agenda var att poängtera att han och Batman behöver varandra. Att de kompletterar varandra. Batman krossar Jokerns hjärta genom att kallt säga att skurken inte betyder någonting alls för honom. Ingen betyder något. Ingen förutom Batman själv.
Butlern Alfred konfronterar Batman när han varvar ned, ensam, i sitt gigantiska hem och säger att det kanske är dags att möta sin värsta skräck ("Clownormar?!") nämligen det här med att ha en familj att bry sig om. I den här versionen av Batman-historien har läderlappen självmant dragit sig undan och egentligen har han inga planer på att ändra på det. Men så faller han för Polischef Gordons ersättare Barbara Gordon och lyckas omedvetet adoptera Dick Grayson och plötsligt har han folk runt omkring sig som utgör vad man kan kalla för en familj. Och Batman behöver hjälp - Jokern har nämligen inte givit sig utan tar hjälp av alla tänkbara och otänkbara skurkar som finns inlåsta i rymdfängelset Fantomzonen för att göra livet surt för Batman, dels för att bevisa sin tes om deras relation och dels för att leka med Gothams öde igen.
Så här rakt upp och ned kan min sammanfattning verka befriad från skratt och galenskaper. Det är den inte. Tonen i filmen är gravt humoristisk, självmedveten och därmed kul. Redan under de första sekunderna hör man Will Arnetts mullrande Batmanstämma kommentera vad som händer och så fortsätter ända tills filmen tar slut. Det gör att det blir en extra behållning för den lite äldre tittaren som sett mycket film och fattar referenserna kring formatet som det skämtas om inledningsvis, samtidigt som de yngre kan sugas med i det rasande tempot.
Bland övriga röstskådespelare hittar vi Zach Galifianakis som Jokern, Michael Cera som Robin/Dick Grayson, Rosario Dawson som Batgirl/Barbara Gordon och Ralph Fiennes som Alfred Pennyworth. Här finns det inget att klaga på direkt och filmen är som sagt snygg. Det är ju ett visst hinder i att filmskaparna måste förhålla sig till Legobitarnas begränsade utseenden och rörelsemöjligheter, men det är ju också det som är grejen. När allting kryddas med fantasifulla miljöer (Batman-grottan är något alldeles enastående) blir det visuellt spektakulärt och imponerande. Däremot fastnar jag inte riktigt för storyn. Filmen blir lite väl lång och i och med att det händer saker i ett rasande tempo blir den egentligen ännu längre.
Men den är absolut kul för stunden och som Batman-fan gläds jag åt alla oändliga referenser och karaktärer som kläms in om än bara för korta klipp. Det har nog aldrig varit lika många karaktärer ur en mytologi i en och samma film tidigare. Den typen av passningar till fansen gillar jag.
I en sanslöst rafflande inledning ställs Batman mot nästan alla skurkar som finns att tillgå i ännu en djävulsk plan signerad Jokern där Gothams öde som vanligt står på spel. Men när Batman klarat biffen visar det sig att Jokerns egentliga agenda var att poängtera att han och Batman behöver varandra. Att de kompletterar varandra. Batman krossar Jokerns hjärta genom att kallt säga att skurken inte betyder någonting alls för honom. Ingen betyder något. Ingen förutom Batman själv.
Butlern Alfred konfronterar Batman när han varvar ned, ensam, i sitt gigantiska hem och säger att det kanske är dags att möta sin värsta skräck ("Clownormar?!") nämligen det här med att ha en familj att bry sig om. I den här versionen av Batman-historien har läderlappen självmant dragit sig undan och egentligen har han inga planer på att ändra på det. Men så faller han för Polischef Gordons ersättare Barbara Gordon och lyckas omedvetet adoptera Dick Grayson och plötsligt har han folk runt omkring sig som utgör vad man kan kalla för en familj. Och Batman behöver hjälp - Jokern har nämligen inte givit sig utan tar hjälp av alla tänkbara och otänkbara skurkar som finns inlåsta i rymdfängelset Fantomzonen för att göra livet surt för Batman, dels för att bevisa sin tes om deras relation och dels för att leka med Gothams öde igen.
Så här rakt upp och ned kan min sammanfattning verka befriad från skratt och galenskaper. Det är den inte. Tonen i filmen är gravt humoristisk, självmedveten och därmed kul. Redan under de första sekunderna hör man Will Arnetts mullrande Batmanstämma kommentera vad som händer och så fortsätter ända tills filmen tar slut. Det gör att det blir en extra behållning för den lite äldre tittaren som sett mycket film och fattar referenserna kring formatet som det skämtas om inledningsvis, samtidigt som de yngre kan sugas med i det rasande tempot.
Bland övriga röstskådespelare hittar vi Zach Galifianakis som Jokern, Michael Cera som Robin/Dick Grayson, Rosario Dawson som Batgirl/Barbara Gordon och Ralph Fiennes som Alfred Pennyworth. Här finns det inget att klaga på direkt och filmen är som sagt snygg. Det är ju ett visst hinder i att filmskaparna måste förhålla sig till Legobitarnas begränsade utseenden och rörelsemöjligheter, men det är ju också det som är grejen. När allting kryddas med fantasifulla miljöer (Batman-grottan är något alldeles enastående) blir det visuellt spektakulärt och imponerande. Däremot fastnar jag inte riktigt för storyn. Filmen blir lite väl lång och i och med att det händer saker i ett rasande tempo blir den egentligen ännu längre.
Men den är absolut kul för stunden och som Batman-fan gläds jag åt alla oändliga referenser och karaktärer som kläms in om än bara för korta klipp. Det har nog aldrig varit lika många karaktärer ur en mytologi i en och samma film tidigare. Den typen av passningar till fansen gillar jag.
EXTRAMATERIALET
Det är ett myller av extramaterial, bland annat fyra nya kortfilmer som visserligen är lite bagatellartade men ändå har saker att notera. Till exempel har man inte lyckats engagera alla röstskådespelare på nytt så Alfred har en annan röst, vilket också kommenteras i filmen, och den roligaste kortfilmen handlar om när några av skurkarna ska spela in ljudeffekter till filmen - vilket går så där.
Bläddrar man vidare finns det en helt orelaterad kortfilm som är från en annan pågående Lego-filmserie, "Ninjago", där just denna film är utformad som en trailer som inte riktigt går som den ska. Faktiskt ganska rolig. Vidare finns både bortklippta, ofärdiga scener, promomaterial och kommentarspår samt sex featuretter av olika karaktär.
Någon är en rolig guidning av Wayne Manor och den typen av kortare material men det finns också två making of-filmer där den längre av dem (ca 15 minuter) lyckas ge en extremt komprimerad bild av hela produktion på väldigt kort tid. Intressant och kanske kunde filmen varit lite mer ingående på bekostnad av det andra som ligger med på skivan.
Bläddrar man vidare finns det en helt orelaterad kortfilm som är från en annan pågående Lego-filmserie, "Ninjago", där just denna film är utformad som en trailer som inte riktigt går som den ska. Faktiskt ganska rolig. Vidare finns både bortklippta, ofärdiga scener, promomaterial och kommentarspår samt sex featuretter av olika karaktär.
Någon är en rolig guidning av Wayne Manor och den typen av kortare material men det finns också två making of-filmer där den längre av dem (ca 15 minuter) lyckas ge en extremt komprimerad bild av hela produktion på väldigt kort tid. Intressant och kanske kunde filmen varit lite mer ingående på bekostnad av det andra som ligger med på skivan.
TRE SAKER
1. Filmen är nästan obegripligt "canon" då det refereras till egentligen samtliga filmade versioner av Batman från 60-talsserien och framåt. Emellanåt i bild, men också i rena referenser som "de två båtarna" i "The Dark Knight". Dessutom är Bane-karaktärens röst inspirerad av Tom Hardys insats och Two-Face röstspelas av Billy Dee Williams och karaktären ser ut som honom, vilket är en referens till "Batman" (1990) där han spelade Harvey Dent innan olyckan. Med mycket mer!
2. Robin i den här version är Dick Grayson men utseendemässigt är han mer lik den kvinnliga versionen av karaktären, Carrie Kelly, från Frank Millers "The Dark Knight Returns".
3. Det märks att Warner kan samla ihop alla olika karaktärer de äger i flera filmfranchiser och stoppa in dem i ett och samma sammanhang. När Jokern befriar skurkar ur Fantomzonen får han med sig Sauron (som det brinnande ögat i ett torn), King Kong, Voldemort och Dalek-robotarna från "Dr Who" för att nämna några.
2. Robin i den här version är Dick Grayson men utseendemässigt är han mer lik den kvinnliga versionen av karaktären, Carrie Kelly, från Frank Millers "The Dark Knight Returns".
3. Det märks att Warner kan samla ihop alla olika karaktärer de äger i flera filmfranchiser och stoppa in dem i ett och samma sammanhang. När Jokern befriar skurkar ur Fantomzonen får han med sig Sauron (som det brinnande ögat i ett torn), King Kong, Voldemort och Dalek-robotarna från "Dr Who" för att nämna några.
ANDERS JAKOBSON (2017-07-12)