Böla ordentligt till en av årets bästa filmer
Lion
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2017
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
"Lion" är en filmatisering som vrider upp tårkranarna till max. Ladda upp med näsdukar eller en sådan där vätskesug som finns hos tandläkaren, för oj, vad det lär bölas i tv-soffor runt om! Om man inte har ett riddar Kato-hårt hjärta lär man bli ordentligt berörd av denna smått otroliga verklighetsbaserade historia.
Först lite jobbig fakta: Varje år kommer 80 000 barn bort i Indien och över elva miljoner barn lever på gatorna. I den här filmen är ett av dessa barn femåriga Saroo (Sunny Pawar) som kommer bort en natt när han vill hjälpa sin storebror Guddu på hans nattjobb. Saroo och Guddu lever tillsammans med sin mamma och lillasyster i ett skjul under knappa förhållanden någonstans på den indiska landsbygden. Mamman försörjer familjen genom att bära sten, och Saroo hjälper till. Tillsammans med storebrorsan gör de lite småbus för att få ihop några bidragande slantar. Livet är tufft men Saroo är en glad prick som bara vill hjälpa till.
På väg till det där nattjobbet somnar han. Han är ju bara fem år gammal och Guddu lämnar honom temporärt på en bänk på tågstationen. När Saroo vaknar till är han helt ensam och sätter sig i närmaste tåg för att vänta på sin bror. Nästa gång han vaknar till tuffar det tomma tåget på i full fart bort från hemmet och efter kanske två dagar och många, många mil stannar det i Calcutta och Saroo springer ut i vad som närmast är en annan värld där inte alla pratar hindu och definitivt ingen har sett hans mamma. Liten och rädd blir han snabbt varse om att världen kan vara en ond och ful plats där små barn lever farligt.
Så småningom ordnar det upp sig en smula för Saroo och han adopteras till ett rart par i Australien (David Wenham och Nicole Kidman) och växer upp till att bli en välmående och smart ung man (Dev Patel) som identifierar sig som australiensare och inte minns jättemycket av sitt tidigare liv. Men något väcker minnen till liv och framkallar en känsla av vara vilse och osäker på vem man är. Finns hans familj kvar i hemmet han knappt minns och letar de fortfarande efter honom? Saroo blir besatt av tanken på att hitta sitt ursprung. Att hitta hem.
Filmen är mycket riktigt baserad på en helt verklig och smått osannolik historia där Google Earth ska ha en stor betydelse för historiens konklusion. Den moderna tiden i filmen utspelar sig mellan 2008 och 2012 och i början av den perioden nämns Google Earth som en ny och fräck tjänst. Det är sällan spännande att titta på när någon klickar runt på en dataskärm men här blir det det. Det är dock filmens första hälft som är den stora behållningen och en hemsk skildring av vad alla dessa försvunna barn får vara med om. Lilla Sunny Pawar är magiskt bra i sin insats. Söt som en sockerbit men framför allt otroligt naturlig på alla sätt och vis. Jag är otroligt imponerad, och jag imponeras även av Dev Patel som på något vis trovärdigt ger intrycket av att vara den där lilla killen i vuxen ålder. Det är väl det som kallas skådespel, antar jag.
"Lion" är en av årets bästa filmer. Otroligt gripande och en upplevelse att se, speciellt om man behöver gråta en skvätt. För det gör man.
Först lite jobbig fakta: Varje år kommer 80 000 barn bort i Indien och över elva miljoner barn lever på gatorna. I den här filmen är ett av dessa barn femåriga Saroo (Sunny Pawar) som kommer bort en natt när han vill hjälpa sin storebror Guddu på hans nattjobb. Saroo och Guddu lever tillsammans med sin mamma och lillasyster i ett skjul under knappa förhållanden någonstans på den indiska landsbygden. Mamman försörjer familjen genom att bära sten, och Saroo hjälper till. Tillsammans med storebrorsan gör de lite småbus för att få ihop några bidragande slantar. Livet är tufft men Saroo är en glad prick som bara vill hjälpa till.
På väg till det där nattjobbet somnar han. Han är ju bara fem år gammal och Guddu lämnar honom temporärt på en bänk på tågstationen. När Saroo vaknar till är han helt ensam och sätter sig i närmaste tåg för att vänta på sin bror. Nästa gång han vaknar till tuffar det tomma tåget på i full fart bort från hemmet och efter kanske två dagar och många, många mil stannar det i Calcutta och Saroo springer ut i vad som närmast är en annan värld där inte alla pratar hindu och definitivt ingen har sett hans mamma. Liten och rädd blir han snabbt varse om att världen kan vara en ond och ful plats där små barn lever farligt.
Så småningom ordnar det upp sig en smula för Saroo och han adopteras till ett rart par i Australien (David Wenham och Nicole Kidman) och växer upp till att bli en välmående och smart ung man (Dev Patel) som identifierar sig som australiensare och inte minns jättemycket av sitt tidigare liv. Men något väcker minnen till liv och framkallar en känsla av vara vilse och osäker på vem man är. Finns hans familj kvar i hemmet han knappt minns och letar de fortfarande efter honom? Saroo blir besatt av tanken på att hitta sitt ursprung. Att hitta hem.
Filmen är mycket riktigt baserad på en helt verklig och smått osannolik historia där Google Earth ska ha en stor betydelse för historiens konklusion. Den moderna tiden i filmen utspelar sig mellan 2008 och 2012 och i början av den perioden nämns Google Earth som en ny och fräck tjänst. Det är sällan spännande att titta på när någon klickar runt på en dataskärm men här blir det det. Det är dock filmens första hälft som är den stora behållningen och en hemsk skildring av vad alla dessa försvunna barn får vara med om. Lilla Sunny Pawar är magiskt bra i sin insats. Söt som en sockerbit men framför allt otroligt naturlig på alla sätt och vis. Jag är otroligt imponerad, och jag imponeras även av Dev Patel som på något vis trovärdigt ger intrycket av att vara den där lilla killen i vuxen ålder. Det är väl det som kallas skådespel, antar jag.
"Lion" är en av årets bästa filmer. Otroligt gripande och en upplevelse att se, speciellt om man behöver gråta en skvätt. För det gör man.
EXTRAMATERIALET
Några featuretter av det kortare slaget utgör det mesta av extramaterialet. Tre av dem är ganska typiska där Dev Patel, Nicole Kidman och regissören Garth Davis berättar lite om sina upplevelser (och strösslar lite kärlek till höger och vänster). En annan handlar om filmens musik och den längsta har med den verkliga Saroo Brierley som återberättar filmens story utifrån sina egna minnen, vilket är precis så som det återges i filmen. ett lite lätt märkligt inslag om man ser det direkt efter man precis har sett klart filmen. Dessutom finns det med en musikvideo med Sia.
TRE SAKER
1. Filmens titel blir en hemlighet fram till eftertexterna börjar rulla. Snyggt!
2. Den sträcka som Saroo färdas i det tomma tåget påstås i filmen vara 160 mil, vilket är några kilometer längre än hela Sveriges längd.
3. Sex Oscarsnomineringar blev det i blandade kategorier men ingen vinst. Personligen tycker jag att knatten Sunny Pawar kunde ha fått ett specialpris!
2. Den sträcka som Saroo färdas i det tomma tåget påstås i filmen vara 160 mil, vilket är några kilometer längre än hela Sveriges längd.
3. Sex Oscarsnomineringar blev det i blandade kategorier men ingen vinst. Personligen tycker jag att knatten Sunny Pawar kunde ha fått ett specialpris!
ANDERS JAKOBSON (2017-08-23)