Viktigt om likheter mellan dåtid och nutid
Sameblod
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2017
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Letterbox 2.40:1
Utanförskap och främlingsfientlighet är tyvärr ett tema som aldrig slutar att vara aktuellt. Vi lever i hårda tider där rasism och liknande vidrigheter börjar bita sig fast som en naturlig del av vår vardag. I "Sameblod" luftas temat på lite olika vis ur olika synvinklar. Större delen av filmen är en tillbakablick på 30-talets Sverige där man skilde på folk och folk på ett i dag genomvidrigt vis.
Tillbakablicken omringas av en ramhistoria som utspelar sig i hyfsad nutid. Vi är med när den gamla kvinnan Elle Marja reser tillbaka till sin hemtrakt i Lappland för att medverka vid sin systers begravning. Det är väldigt tydligt att Elle Marja tar avstånd från samerna och de samiska traditionerna. Hon vill i princip åka hem direkt när hon har kommit dit.
Men situationen och platsen väcker minnen. Som fjortonåring (spelad av Lene Cecilia Sparrok) skickades hon till en internatskola tillsammans med lillasystern Njenna (Mia Erika Sparrok). Nu låter "internatskola" flottare än vad det var. I det här fallet handlade det om en så kallad nomadskola som i grova drag fanns för att civilisera "lappen", men bara till en viss gräns. "Gynna gärna lapparna på alla sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp skall vara lapp." tyckte kyrkoherden Vitalis Karnell om nomadskolereformen.
När Elle Marja och Njenna är på plats väntas fint besök från Uppsala. Elle Marja får äran att hälsa dem välkomna, något hon är stolt över. Men snart ska besöket visa sig vara en mardröm då de fina människorna är från Statens institut för rasbiologi och börjar göra förnedrande mätningar av Elle Marja och hennes skolvänner. Detta blir en vändpunkt och hon bestämmer sig för att lämna det samiska livet och bli svensk. Efter att ha träffat några semestrande ungdomar rymmer hon till Uppsala där hon tror att allt ska bli bättre.
"Sameblod" är en vackert berättad film om något hemskt som givetvis sträcker sig längre än de uppenbara hemskheterna kring de rasbiologiska inslagen. Övertydligt ser regissören och manusförfattaren Amanda Kernell till att samerna i filmen blir uttittade av alla icke-samer i filmen. Inte enbart när Elle Marja och de andra bär sina koltar utan också när hon försöker smälta in i läroverkets korridorer i Uppsala. Att dra paralleller till nutiden är enkelt.
Det är förstås en sevärd och tänkvärd film som fyller två tydliga funktioner: Dels att belysa den vidriga behandlingen av samerna under framför allt den här tiden och dels att poängtera att utanförskap i allra högsta grad är närvarande även i dag.
Tillbakablicken omringas av en ramhistoria som utspelar sig i hyfsad nutid. Vi är med när den gamla kvinnan Elle Marja reser tillbaka till sin hemtrakt i Lappland för att medverka vid sin systers begravning. Det är väldigt tydligt att Elle Marja tar avstånd från samerna och de samiska traditionerna. Hon vill i princip åka hem direkt när hon har kommit dit.
Men situationen och platsen väcker minnen. Som fjortonåring (spelad av Lene Cecilia Sparrok) skickades hon till en internatskola tillsammans med lillasystern Njenna (Mia Erika Sparrok). Nu låter "internatskola" flottare än vad det var. I det här fallet handlade det om en så kallad nomadskola som i grova drag fanns för att civilisera "lappen", men bara till en viss gräns. "Gynna gärna lapparna på alla sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp skall vara lapp." tyckte kyrkoherden Vitalis Karnell om nomadskolereformen.
När Elle Marja och Njenna är på plats väntas fint besök från Uppsala. Elle Marja får äran att hälsa dem välkomna, något hon är stolt över. Men snart ska besöket visa sig vara en mardröm då de fina människorna är från Statens institut för rasbiologi och börjar göra förnedrande mätningar av Elle Marja och hennes skolvänner. Detta blir en vändpunkt och hon bestämmer sig för att lämna det samiska livet och bli svensk. Efter att ha träffat några semestrande ungdomar rymmer hon till Uppsala där hon tror att allt ska bli bättre.
"Sameblod" är en vackert berättad film om något hemskt som givetvis sträcker sig längre än de uppenbara hemskheterna kring de rasbiologiska inslagen. Övertydligt ser regissören och manusförfattaren Amanda Kernell till att samerna i filmen blir uttittade av alla icke-samer i filmen. Inte enbart när Elle Marja och de andra bär sina koltar utan också när hon försöker smälta in i läroverkets korridorer i Uppsala. Att dra paralleller till nutiden är enkelt.
Det är förstås en sevärd och tänkvärd film som fyller två tydliga funktioner: Dels att belysa den vidriga behandlingen av samerna under framför allt den här tiden och dels att poängtera att utanförskap i allra högsta grad är närvarande även i dag.
EXTRAMATERIALET
Som bonus ligger en kortfilm som är den omringade ramhistorien rakt av. Det var så här det började. Även utan den långa flashbacken fungerar ramhistorien fint.
TRE SAKER
1. Filmen har överösts men nomineringar och vinster på filmfestivaler runt om i hela världen. Lite extra kul att Lene Cecilia Sparrok fått åka hem från både Seattle och Tokyo med "Best actress"-vinster.
2. En som lär ha blivit lite förvånad över sin nominering till "Best actor" vid Riviera International Film Festival är Olle Sarri. Sarri är med i ramhistorien och gör visserligen ett fint jobb men storleken på rollen är inte i paritet med en nominering för bästa manliga huvudroll.
3. Filmfotografen Sophia Olsson vann "Sven Nykvist Cinematography Award" vid Göteborgs filmfestival. Det är lätt att förstå varför.
2. En som lär ha blivit lite förvånad över sin nominering till "Best actor" vid Riviera International Film Festival är Olle Sarri. Sarri är med i ramhistorien och gör visserligen ett fint jobb men storleken på rollen är inte i paritet med en nominering för bästa manliga huvudroll.
3. Filmfotografen Sophia Olsson vann "Sven Nykvist Cinematography Award" vid Göteborgs filmfestival. Det är lätt att förstå varför.
ANDERS JAKOBSON (2017-08-21)