Actionpackat på ont och gott
The Mummy
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2017
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
När "Dracula Untold" kom för några år sedan var den tänkt att vara en nystart för ett gemensamt Universal Monsters-universum. Filmen fick en epilog som placerade historien i nutid och så kunde nästa film ta vid. Trodde vi - när nu "The Mummy" kommer är den den faktiska starten på denna satsning som fått namnet Dark Universe. "Dracula Untold" kan vi alltså glömma (vilket är hyfsat enkelt) och det är "The Mummy" som sätter tonen och förutsättningarna för franchisens framtid.
Jag älskar mumien. Både som koncept och på film. Boris Karloff-klassikern från 1932 är mumiefilmernas urfader och är i dag kanske varken spännande eller otäck, men ack så viktig. Jag har ett väldigt gott öga till den franchise som startade 1999 och sammanlagt utgörs av sju filmer (de fyra "The Scorpion King"-spin-offerna medräknade), och framför allt är jag förtjust i den första filmen vilkens DVD-utgåva väckte hela extramaterialsgrejen för mig.
Med det sagt var jag på förhand peppad på denna nya film vars prolog innehåller precis den sorts egyptisk mystik jag gillar. Här får vi lära oss om prinsessan Ahmanet (Sofia Boutella) som var den naturliga tronföljaren efter sin far, men när denne får en son försvinner Ahmanets möjligheter till makt. Hon vänder sig då till mörkare krafter och dräper både far och bror, men tas tillfånga för att sedan bli mumifierad levande och fängslad i en grav långt bort från Egypten. Så långt allting väl med filmen, men...
...kanske borde jag anat oro när Tom Cruise placerades i huvudrollen. Inte för att Cruise är en dålig skådespelare på något vis, utan snarare för att merparten av hans moderna filmer - och nu generaliserar jag vilt - innebär att han på ett eller annat vis springer fort, fort, fort. "The Mummy" är inget undantag, det är en spretig film som vill alldeles för mycket för sitt eget bästa. Här varvas "Mission: Impossible"-action med zombieskräck, och soppan kryddas med en nypa krigsfilm, en slev mystik och så får hela anrättningen ett puder av komediströssel på toppen. En salig blandning som förstås gjorts på bekostnad av historien.
Cruise spelare militären Nick Morton som gärna varvar spaningsuppdrag med möjligheten att stoppa på sig värdefulla ting tillsammans med kollegan Chris Vail (Jake Johnson). När en bomb slår ned i en by i Irak blottas en stor gravkammare. Männen paras ihop med arkeologen Jenny Halsey (Annabelle Wallis) och när de utforskar kammaren hittar de en sarkofag. Både Nick och Chris påverkas av sarkofagen och kammaren och när hela ekipaget fraktas därifrån kraschlandar planet i England. Sarkofagen spricker och mumien efter Ahmanet vaknar till och konsumerar några ont anande offer för att växa sig starkare.
Nick hamnar snart hos en mystisk organisation ledd av en viss Dr Jekyll. Det är ingen annan än Russell Crowe som gör rollen som doktorn och hans monstruösa alter ego Mr Hyde. Här märks det att man verkligen ansträngt sig för att etablera Dark Universe och just den här detaljen fungerar fint. Crowe ger karaktären pondus. Dr Jekyll förklarar för Nick att han dragit på sig en förbannelse som till råga på allt gjort honom värdefull för den allt starkare mumien. Nick ställs inför ett svårt val då han måste bestämma sig för om han är en ond eller god person.
Resultatet spretar som sagt men jag måste ändå säga att filmen har vissa poänger. Det är helt rätt att sätta mumien i modern tid. Det är en version vi inte sett tidigare, och vi har heller inte sett ett kvinnligt mumiemonster i förarsätet, speciellt inte ett som sparkar Tom Cruises arsel i parti och minut. Specialeffekter och actionsekvenser finns det inte mycket att klaga på heller förstås, men helheten vacklar. Jag lämnar inte filmen med känslan "Oj, vilken rivstart Dark Universe fick!" utan snarare med ett tvivel om att franchisen kanske dör med denna film. En besvikelse alltså.
Jag älskar mumien. Både som koncept och på film. Boris Karloff-klassikern från 1932 är mumiefilmernas urfader och är i dag kanske varken spännande eller otäck, men ack så viktig. Jag har ett väldigt gott öga till den franchise som startade 1999 och sammanlagt utgörs av sju filmer (de fyra "The Scorpion King"-spin-offerna medräknade), och framför allt är jag förtjust i den första filmen vilkens DVD-utgåva väckte hela extramaterialsgrejen för mig.
Med det sagt var jag på förhand peppad på denna nya film vars prolog innehåller precis den sorts egyptisk mystik jag gillar. Här får vi lära oss om prinsessan Ahmanet (Sofia Boutella) som var den naturliga tronföljaren efter sin far, men när denne får en son försvinner Ahmanets möjligheter till makt. Hon vänder sig då till mörkare krafter och dräper både far och bror, men tas tillfånga för att sedan bli mumifierad levande och fängslad i en grav långt bort från Egypten. Så långt allting väl med filmen, men...
...kanske borde jag anat oro när Tom Cruise placerades i huvudrollen. Inte för att Cruise är en dålig skådespelare på något vis, utan snarare för att merparten av hans moderna filmer - och nu generaliserar jag vilt - innebär att han på ett eller annat vis springer fort, fort, fort. "The Mummy" är inget undantag, det är en spretig film som vill alldeles för mycket för sitt eget bästa. Här varvas "Mission: Impossible"-action med zombieskräck, och soppan kryddas med en nypa krigsfilm, en slev mystik och så får hela anrättningen ett puder av komediströssel på toppen. En salig blandning som förstås gjorts på bekostnad av historien.
Cruise spelare militären Nick Morton som gärna varvar spaningsuppdrag med möjligheten att stoppa på sig värdefulla ting tillsammans med kollegan Chris Vail (Jake Johnson). När en bomb slår ned i en by i Irak blottas en stor gravkammare. Männen paras ihop med arkeologen Jenny Halsey (Annabelle Wallis) och när de utforskar kammaren hittar de en sarkofag. Både Nick och Chris påverkas av sarkofagen och kammaren och när hela ekipaget fraktas därifrån kraschlandar planet i England. Sarkofagen spricker och mumien efter Ahmanet vaknar till och konsumerar några ont anande offer för att växa sig starkare.
Nick hamnar snart hos en mystisk organisation ledd av en viss Dr Jekyll. Det är ingen annan än Russell Crowe som gör rollen som doktorn och hans monstruösa alter ego Mr Hyde. Här märks det att man verkligen ansträngt sig för att etablera Dark Universe och just den här detaljen fungerar fint. Crowe ger karaktären pondus. Dr Jekyll förklarar för Nick att han dragit på sig en förbannelse som till råga på allt gjort honom värdefull för den allt starkare mumien. Nick ställs inför ett svårt val då han måste bestämma sig för om han är en ond eller god person.
Resultatet spretar som sagt men jag måste ändå säga att filmen har vissa poänger. Det är helt rätt att sätta mumien i modern tid. Det är en version vi inte sett tidigare, och vi har heller inte sett ett kvinnligt mumiemonster i förarsätet, speciellt inte ett som sparkar Tom Cruises arsel i parti och minut. Specialeffekter och actionsekvenser finns det inte mycket att klaga på heller förstås, men helheten vacklar. Jag lämnar inte filmen med känslan "Oj, vilken rivstart Dark Universe fick!" utan snarare med ett tvivel om att franchisen kanske dör med denna film. En besvikelse alltså.
EXTRAMATERIALET
Precis som filmen är actionpackad är skivan extramaterialspackad, och extramaterialet är Tom Cruise-packat... Ja, mycket handlar förstås om Cruise och att han är med över huvud taget. En lång konversation mellan Cruise och regissören Andrew Kurtzman är nästan på gränsen till att vara för familjär och intern, men ger ändå en inblick i hur tankarna kring filmen gick och hur inspelningen var.
Det här fördjupas i ett antal kortare featuretter men påfallande många handlar om Cruise på ett eller annat sätt. Hans karaktär får en egen film, hans actionscener får en annan och en tredje film handlar om att filma i ett Zero-G-flygplan för att få till extra spektakulära scener. Det sistnämnda är i och för sig fräckt, men känns även som något som sannolikt var onödigt dyrt i produktionen.
Ett par andra filmer tar upp Sofia Boutella och Russell Crowe och deras karaktärer. Dessutom finns det en liten animerad film om prinsessan/mumien Ahmanet. Och utöver allt detta finns det även fem minuter bortklippta scener och ett kommentarspår.
Det här fördjupas i ett antal kortare featuretter men påfallande många handlar om Cruise på ett eller annat sätt. Hans karaktär får en egen film, hans actionscener får en annan och en tredje film handlar om att filma i ett Zero-G-flygplan för att få till extra spektakulära scener. Det sistnämnda är i och för sig fräckt, men känns även som något som sannolikt var onödigt dyrt i produktionen.
Ett par andra filmer tar upp Sofia Boutella och Russell Crowe och deras karaktärer. Dessutom finns det en liten animerad film om prinsessan/mumien Ahmanet. Och utöver allt detta finns det även fem minuter bortklippta scener och ett kommentarspår.
TRE SAKER
1. Nästa tänkta film i Dark Universe är en version av "Bride of Frankenstein" med Javier Bardem och Angelina Jolie i rollerna. Filmen hade ett satt premiärdatum 2019 men har skjutits fram då manuset krävde mer arbete. Smart.
2. Det är fullt möjligt att Tom Cruises karaktär blir återkommande i framtida filmer. Bollen läggs upp för det i alla fall.
3. Det är förstås lite fler referenser till Universal Monsters i filmen, varav en roar mig lite extra. Det är Gilmans ("Creature from the Black Lagoon") arm som finns konserverad i en burk hos Dr Jekyll...
2. Det är fullt möjligt att Tom Cruises karaktär blir återkommande i framtida filmer. Bollen läggs upp för det i alla fall.
3. Det är förstås lite fler referenser till Universal Monsters i filmen, varav en roar mig lite extra. Det är Gilmans ("Creature from the Black Lagoon") arm som finns konserverad i en burk hos Dr Jekyll...
ANDERS JAKOBSON (2017-11-08)