En uppvisning i metodskådespeleri
Jim & Andy: The Great Beyond
Genre: DokumentärFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2017
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Metodskådespeleri ("method acting") är en term som man hör ibland, och även om den kan betyda många olika saker är det oftast en beskrivning av när en skådespelare går in totalt för sin roll. Daniel Day-Lewis är en känd metodskådespelare som till exempel förberedde sig i ett helt år innan inspelningarna av "Lincoln" och Heath Ledger formade sin magiska gestaltning av Jokern i "The Dark Knight" efter att ha stängt in sig i en månad och bland annat skrivit dagbok i karaktär. Båda de här exemplen resulterade i två riktigt minnesvärda och filmhistoriska insatser.
Till den kan vi även lägga Jim Carreys roll som komikern Andy Kaufmann i "Man on the Moon", 1999. Att Carrey la ned sin själ i rollen var känt sedan tidigare, men riktigt hur mycket han gick in i karaktären var inte helt känt innan dokumentären "Jim & Andy: The Great Beyond" släpptes. Grundstoftet till dokumentären har legat i arkiv i nästan 20 år på order av Universal och nu kompletterats med en färsk intervju med Carrey där han ser tillbaka på inspelningen och egentligen hela sin tidiga karriär.
Carrey berättar att för att gestalta Andy var han tvungen att bli Andy och med andra ord är det inte Jim Carrey vi ser mellan tagningarna, det är Andy. När någon tilltalar honom med "Jim" vet han inte vem de pratar om. När Andy Kaufmanns familj kommer på besök är han sonen och fadern och pratar med dem i karaktär. När han gestaltar Andys karaktär Tony Clifton är han den odräglige Clifton fullt ut, vilket är så obehagligt konstigt på ett meta-vis. Den fysiska förvandlingen som krävs för att bli Clifton är effektiv. Det känns verkligen som en helt annan person.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att jobba med den här filmproduktionen. Å ena sidan verkar det vara enormt frustrerande att inte kunna prata med skådespelaren, men å andra sidan blir det ett fantastiskt bra resultat. Vi ser delar av den första sidan vid flera tillfällen. Flera av skådespelarna vid sidan av Carrey konstaterar hur sjukt det är med ett leende på läpparna, för att i nästa stund sitta och skaka irriterat på huvudet. Vissa följer med i spelet och är sina karaktärer även privat om än bara för en liten stund, medan andra bokstavligt flyr undan när framför allt Clifton är ute och rör på sig. Och så har vi regissören Milos Forman som förstår grejen men som ändå ser sig tvungen att ringa Carrey en kväll för att han verkligen vill prata med "Jim".
Det är en fascinerade inblick i skådespeleriet där gränserna mellan person, karaktär, verklighet och fantasi suddas ut. Man förstår att Carrey kände en tomhet efter att inspelningen tog slut och när han släppte Andy för gott och det enda han verkar ångra är att han inte ställde upp för R.E.M. till videon "The Great Beyond" där de ville ha med honom som Andy en sista gång.
Gillar man "Man on the Moon" är den här kompletterande bakomfilmen 18 år senare ett måste. Att man dessutom får en inblick i Carreys tidiga karriär, vad som drev honom och inspirerade honom, hur han satte upp personliga mål och nådde dem är en trevlig bonus. Det är nästan så att jag skulle vilja ha sett lite mer av det.
Till den kan vi även lägga Jim Carreys roll som komikern Andy Kaufmann i "Man on the Moon", 1999. Att Carrey la ned sin själ i rollen var känt sedan tidigare, men riktigt hur mycket han gick in i karaktären var inte helt känt innan dokumentären "Jim & Andy: The Great Beyond" släpptes. Grundstoftet till dokumentären har legat i arkiv i nästan 20 år på order av Universal och nu kompletterats med en färsk intervju med Carrey där han ser tillbaka på inspelningen och egentligen hela sin tidiga karriär.
Carrey berättar att för att gestalta Andy var han tvungen att bli Andy och med andra ord är det inte Jim Carrey vi ser mellan tagningarna, det är Andy. När någon tilltalar honom med "Jim" vet han inte vem de pratar om. När Andy Kaufmanns familj kommer på besök är han sonen och fadern och pratar med dem i karaktär. När han gestaltar Andys karaktär Tony Clifton är han den odräglige Clifton fullt ut, vilket är så obehagligt konstigt på ett meta-vis. Den fysiska förvandlingen som krävs för att bli Clifton är effektiv. Det känns verkligen som en helt annan person.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att jobba med den här filmproduktionen. Å ena sidan verkar det vara enormt frustrerande att inte kunna prata med skådespelaren, men å andra sidan blir det ett fantastiskt bra resultat. Vi ser delar av den första sidan vid flera tillfällen. Flera av skådespelarna vid sidan av Carrey konstaterar hur sjukt det är med ett leende på läpparna, för att i nästa stund sitta och skaka irriterat på huvudet. Vissa följer med i spelet och är sina karaktärer även privat om än bara för en liten stund, medan andra bokstavligt flyr undan när framför allt Clifton är ute och rör på sig. Och så har vi regissören Milos Forman som förstår grejen men som ändå ser sig tvungen att ringa Carrey en kväll för att han verkligen vill prata med "Jim".
Det är en fascinerade inblick i skådespeleriet där gränserna mellan person, karaktär, verklighet och fantasi suddas ut. Man förstår att Carrey kände en tomhet efter att inspelningen tog slut och när han släppte Andy för gott och det enda han verkar ångra är att han inte ställde upp för R.E.M. till videon "The Great Beyond" där de ville ha med honom som Andy en sista gång.
Gillar man "Man on the Moon" är den här kompletterande bakomfilmen 18 år senare ett måste. Att man dessutom får en inblick i Carreys tidiga karriär, vad som drev honom och inspirerade honom, hur han satte upp personliga mål och nådde dem är en trevlig bonus. Det är nästan så att jag skulle vilja ha sett lite mer av det.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmens kompletta titel är "Jim & Andy: The Great Beyond - Featuring a Very Special, Contractually Obligated Mention of Tony Clifton", förstås.
2. Det är ytterst få tillfällen som Jim Carrey bryter karaktären. Uteslutande handlar det om scener där han är helt ensam med sitt dokumentärteam som bestod av Andy Kaufmanns vän Bob Zmuda (i "Man on the Moon" gestalatad av Paul Giamatti) och Andys partner Lynne Margulies (i filmen gestaltad av Courtney Love).
3. Det block i dokumentären som är svårast att se är när Andy gav sig in i en märklig karriär som brottare och hamnade i bråk/skrivet bråk med en etablerad wrestlare, Jerry Lawler, som spelar sig själv i "Man on the Moon". Eftersom Carrey inte släppte Andy mellan scenerna driver han Lawler till vansinne och jag undrar hur mycket som är riktigt och hur mycket som inte är det. Antingen var Lawler så pass iskall att han förstod situationen eller så blev han helt galen på riktigt.
2. Det är ytterst få tillfällen som Jim Carrey bryter karaktären. Uteslutande handlar det om scener där han är helt ensam med sitt dokumentärteam som bestod av Andy Kaufmanns vän Bob Zmuda (i "Man on the Moon" gestalatad av Paul Giamatti) och Andys partner Lynne Margulies (i filmen gestaltad av Courtney Love).
3. Det block i dokumentären som är svårast att se är när Andy gav sig in i en märklig karriär som brottare och hamnade i bråk/skrivet bråk med en etablerad wrestlare, Jerry Lawler, som spelar sig själv i "Man on the Moon". Eftersom Carrey inte släppte Andy mellan scenerna driver han Lawler till vansinne och jag undrar hur mycket som är riktigt och hur mycket som inte är det. Antingen var Lawler så pass iskall att han förstod situationen eller så blev han helt galen på riktigt.
ANDERS JAKOBSON (2017-11-30)