Originell musikdriven action, till en början
Baby Driver
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2017
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Britten Edgar Wright är fortfarande mest känd för "Blood and Cornetto"-trilogin som han gjorde tillsammans med Simon Pegg, ett samarbete som sprang ur sköna tv-serien "Spaced". Redan i serien kunde man ana ett typiskt bildspråk med snabba, snygga scener, något som Wright sedan förfinade genom att kombinera med dataeffekter i "Scott Pilgrim vs. The World". Wright var under närmare tio år involverad i "Ant-Man" men tvingades lämna filmatiseringen i förväg. "Baby Driver" är således hans senaste film och här utnyttjas Wrights snabba och fräcka stil till fullo.
Det är en actionfilm där en ung man med tinnitus agerar flyktchaufför i välplanerade och avancerade rån. Han är titelns Baby (Ansel Elgort) och flyr undan oljudet i hans öron genom att lyssna på musik från ett antal olika iPods. Det är förstås inte vilken musik som helst utan noga valda låtar som passar in i sammanhanget. Och det fungerar - Baby är en vansinnigt skicklig chaufför som kan trolla med de fyra hjulen. Men han är inte kriminell av egen fri vilja - hjärnan bakom rånen är Doc (Kevin Spacey) som Baby är i skuld till. Undan för undan betalar han av skulden allt medan Doc sätter ihop nya kombinationer av rånare för att utföra sina planer.
Ungefär samtidigt som Baby närmar sig sitt sista jobb blir han förälskad i servitrisen Debora (Lily James), vilket förändrar honom totalt. Han kommer ut ur sitt skal och fantiserar om en framtiden med henne. När han sedan blivit skuldfri men ändå blir indragen i Docs nästa plan blir Debora en oönskad spelpjäs. Baby vet att i den kriminella världen gör man bäst i att hålla sina nära och kära långt borta från elden, men när Baby misslyckas med det måste han tänka till ordentligt för att hålla sig och Debora undan lågorna.
De inledande scenerna är fantastiska. Babys första insats som chaufför är perfekt tajmad till "Bellbottoms" (Jon Spencer Blues Explosion) och i den efterföljande scenen där han går längs en gata för att handla kaffe är vansinnigt fräckt anpassad till "Harlem Shuffle" (Bob & Earl) med massor av påskägg till delar av låten och olika textpartier. Det är nästan löjligt snyggt gjort och i sanning en originell och välkoreograferad scen.
Karaktären Baby är skönt udda och Ansel Elgort är mycket bra i rollen. Bland rånarna hittar vi skådespelare som Jon Hamm, Jon Bernthal, Eiza González, Lanny Joon och Jamie Foxx. Det är inte illa, men tyvärr håller det inte riktigt hela vägen, för till slut hamnar filmen i den överdrivna actiongenre som Edgar Wright själv parodierade i "Hot Fuzz" och det är lite trist. De första två akterna av filmerna är mycket lovande. Först med ett unikt anslag och sedan med en mörk vändning, men finalsträckan känns oväntat ointressant. Om filmen hade varit en komedi hade finalen varit snudd på logisk, men för mig blir det ett tråkigt magplask.
Det är fortfarande underhållande att se filmen som det snygga actionspektakel det är, speciellt om man gillar fräcka bilsekvenser, och korrelationen med musiken är helt suverän, men tyvärr haltar helheten.
Det är en actionfilm där en ung man med tinnitus agerar flyktchaufför i välplanerade och avancerade rån. Han är titelns Baby (Ansel Elgort) och flyr undan oljudet i hans öron genom att lyssna på musik från ett antal olika iPods. Det är förstås inte vilken musik som helst utan noga valda låtar som passar in i sammanhanget. Och det fungerar - Baby är en vansinnigt skicklig chaufför som kan trolla med de fyra hjulen. Men han är inte kriminell av egen fri vilja - hjärnan bakom rånen är Doc (Kevin Spacey) som Baby är i skuld till. Undan för undan betalar han av skulden allt medan Doc sätter ihop nya kombinationer av rånare för att utföra sina planer.
Ungefär samtidigt som Baby närmar sig sitt sista jobb blir han förälskad i servitrisen Debora (Lily James), vilket förändrar honom totalt. Han kommer ut ur sitt skal och fantiserar om en framtiden med henne. När han sedan blivit skuldfri men ändå blir indragen i Docs nästa plan blir Debora en oönskad spelpjäs. Baby vet att i den kriminella världen gör man bäst i att hålla sina nära och kära långt borta från elden, men när Baby misslyckas med det måste han tänka till ordentligt för att hålla sig och Debora undan lågorna.
De inledande scenerna är fantastiska. Babys första insats som chaufför är perfekt tajmad till "Bellbottoms" (Jon Spencer Blues Explosion) och i den efterföljande scenen där han går längs en gata för att handla kaffe är vansinnigt fräckt anpassad till "Harlem Shuffle" (Bob & Earl) med massor av påskägg till delar av låten och olika textpartier. Det är nästan löjligt snyggt gjort och i sanning en originell och välkoreograferad scen.
Karaktären Baby är skönt udda och Ansel Elgort är mycket bra i rollen. Bland rånarna hittar vi skådespelare som Jon Hamm, Jon Bernthal, Eiza González, Lanny Joon och Jamie Foxx. Det är inte illa, men tyvärr håller det inte riktigt hela vägen, för till slut hamnar filmen i den överdrivna actiongenre som Edgar Wright själv parodierade i "Hot Fuzz" och det är lite trist. De första två akterna av filmerna är mycket lovande. Först med ett unikt anslag och sedan med en mörk vändning, men finalsträckan känns oväntat ointressant. Om filmen hade varit en komedi hade finalen varit snudd på logisk, men för mig blir det ett tråkigt magplask.
Det är fortfarande underhållande att se filmen som det snygga actionspektakel det är, speciellt om man gillar fräcka bilsekvenser, och korrelationen med musiken är helt suverän, men tyvärr haltar helheten.
EXTRAMATERIALET
Den fullmatade skivan innehåller två olika kommentarspår för den som har fyra timmar över. Bara att slå på och lyssna. Har man bara 20 minuter över passar blocket med bortklippt och förlängt material som handsken. Det är nämligen så långt.
Sitter man med trekvart till övers rekommenderar jag Behind the scenes-segmentet med sina sex kortare inslag. Här får vi allt från historiens tillkomst till skådespelare och karaktärer, stunts, koreografi och musik förstås. Till detta finns mycket intressant kompletterande material så som en rad med animerade storyboards som gjordes innan filmen, samt auditions och repetitioner. Bland annat kan man se en provfilmning av "hämta kaffe"-scenen som är minst lika imponerade som den slutgiltiga scenen.
Utöver detta musikvideo, promos och annat. Flämt!
Sitter man med trekvart till övers rekommenderar jag Behind the scenes-segmentet med sina sex kortare inslag. Här får vi allt från historiens tillkomst till skådespelare och karaktärer, stunts, koreografi och musik förstås. Till detta finns mycket intressant kompletterande material så som en rad med animerade storyboards som gjordes innan filmen, samt auditions och repetitioner. Bland annat kan man se en provfilmning av "hämta kaffe"-scenen som är minst lika imponerade som den slutgiltiga scenen.
Utöver detta musikvideo, promos och annat. Flämt!
TRE SAKER
1. Det är många musiker i cameos eller mindre roller. I en av de större hittar man Flea från Red Hot Chili Peppers som en rånare utan näsa.
2. Enligt Edgar Wright föddes idén till filmen när han lyssnade på låten "Bellbottoms" och tänkte att det skulle kunna vara en perfekt låt att ha till en biljakt. Jon Spencer från Jon Spencer Blues Explosion som gjort låten är en annan av alla musiker som gör cameos.
3. Titeln "Baby Driver" är från en låt med Simon & Garfunkel. Själv kopplar jag titeln mer till en låt med Kiss som nog skulle ha fungerat fint i den här filmen.
2. Enligt Edgar Wright föddes idén till filmen när han lyssnade på låten "Bellbottoms" och tänkte att det skulle kunna vara en perfekt låt att ha till en biljakt. Jon Spencer från Jon Spencer Blues Explosion som gjort låten är en annan av alla musiker som gör cameos.
3. Titeln "Baby Driver" är från en låt med Simon & Garfunkel. Själv kopplar jag titeln mer till en låt med Kiss som nog skulle ha fungerat fint i den här filmen.
ANDERS JAKOBSON (2017-12-22)