Polkan som inte riktigt svänger
The Polka King
Genre: KomediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Den polske invandraren Jan Lewan (Jack Black) var själva urbilden av den där personen som jobbar sig uppåt i livet. Han kom till USA och tog de värsta sämsta skitjobben som fanns, men knaprade sig uppåt en pinne i taget på stegen tills han blev en entreprenör och polkakung i Pennsylvania. Denna käcka (och tjeckiska) musikstil tog han med sig från Europa och roade människor runt om i Amerika.
Det var inte speciellt lukrativt men på något sätt fick han det att rulla på, både bandet och den märkliga presentbutiken med polska specialiteter. Lewan byggde sitt varumärke hårt och var en positiv och trevlig typ som verkade lyckas med allt. Som att få vanliga människor att träffa påven. Men under ytan växte en kriminell figur fram, kanske planerat men möjligen oplanerat.
Lewan fick folk att investera i honom mot en ränta på hela 12 procent, en bra mycket högre avkastning än vad någon bank kunde matcha. Ett erbjudande för bra för att inte ta, ansåg många - vanligtvis äldre - människor som glatt skrev checkar till Lewan. Det här är vad som kallas ponzibedrägeri efter Charles Ponzi som nyttjade tekniken på 20-talet, och vanligtvis leder det rätt in i finkan, och Lewan är förstås inget undantag.
Filmen är verklighetsbaserad och den riktige Jan "Lewan" Lewandowski är fortfarande i livet, ungefär 77 år gammal. Jack Blacks gestaltning är knepig. Den är tillräckligt överdriven för att vi som tittare ska förstå att filmen är en komedi om en absurd figur, men den är inte tillräckligt rolig för att det ska bli kul. Gestaltningen är dessutom lite otydlig. Som tittare får jag inte riktigt intrycket av att Lewan visste vad han höll på med. Han framstår som godtroget trevlig trots att han lurade folk på flera miljoner dollar. Och om det nu är så att han faktiskt var ond och mycket väl visste vad han höll på med framgår det inte alls. Det saknas något här som inte riktigt går igenom. Det svänger inte.
Vid sidan av Jack Black finns Jenny Slate som Marla Lewan, Jans trogna fru som dock ledsnar på att identifiera sig som "Fru Jan Lewan", Jason Schwartzman som Jans talangfulla huvudmusiker Mickey Pizzazz och Jacki Weaver som Jans svärmor Barb som är den enda i hans närmaste krets som verkar ana att det är ugglor i mossen. Inledningsvis irriterar jag mig på karaktären som är osympatiskt gnällig, men sedermera utvecklas den till att bli det bästa i hela filmen. Weavers insats är minnesvärd.
Det är tyvärr inte resten av filmen. Jag fattar att det ska vara en rolig film men jag tycker inte att den är speciellt kul. Det känns som den här historien kunde ha berättats på flera olika andra vis som hade varit mer intressanta. Dels hade den kunnat bli betydligt mörkare och förvandlat karaktären Lewan till en mer kontrastrik figur än den jämngrå han är nu, och dels hade filmen kunnat bli ännu mer absurd, skruvad och gapflabbigt rolig.
Tyvärr måste jag konstatera att det inte riktigt är värt tiden att se "The Polka King".
Det var inte speciellt lukrativt men på något sätt fick han det att rulla på, både bandet och den märkliga presentbutiken med polska specialiteter. Lewan byggde sitt varumärke hårt och var en positiv och trevlig typ som verkade lyckas med allt. Som att få vanliga människor att träffa påven. Men under ytan växte en kriminell figur fram, kanske planerat men möjligen oplanerat.
Lewan fick folk att investera i honom mot en ränta på hela 12 procent, en bra mycket högre avkastning än vad någon bank kunde matcha. Ett erbjudande för bra för att inte ta, ansåg många - vanligtvis äldre - människor som glatt skrev checkar till Lewan. Det här är vad som kallas ponzibedrägeri efter Charles Ponzi som nyttjade tekniken på 20-talet, och vanligtvis leder det rätt in i finkan, och Lewan är förstås inget undantag.
Filmen är verklighetsbaserad och den riktige Jan "Lewan" Lewandowski är fortfarande i livet, ungefär 77 år gammal. Jack Blacks gestaltning är knepig. Den är tillräckligt överdriven för att vi som tittare ska förstå att filmen är en komedi om en absurd figur, men den är inte tillräckligt rolig för att det ska bli kul. Gestaltningen är dessutom lite otydlig. Som tittare får jag inte riktigt intrycket av att Lewan visste vad han höll på med. Han framstår som godtroget trevlig trots att han lurade folk på flera miljoner dollar. Och om det nu är så att han faktiskt var ond och mycket väl visste vad han höll på med framgår det inte alls. Det saknas något här som inte riktigt går igenom. Det svänger inte.
Vid sidan av Jack Black finns Jenny Slate som Marla Lewan, Jans trogna fru som dock ledsnar på att identifiera sig som "Fru Jan Lewan", Jason Schwartzman som Jans talangfulla huvudmusiker Mickey Pizzazz och Jacki Weaver som Jans svärmor Barb som är den enda i hans närmaste krets som verkar ana att det är ugglor i mossen. Inledningsvis irriterar jag mig på karaktären som är osympatiskt gnällig, men sedermera utvecklas den till att bli det bästa i hela filmen. Weavers insats är minnesvärd.
Det är tyvärr inte resten av filmen. Jag fattar att det ska vara en rolig film men jag tycker inte att den är speciellt kul. Det känns som den här historien kunde ha berättats på flera olika andra vis som hade varit mer intressanta. Dels hade den kunnat bli betydligt mörkare och förvandlat karaktären Lewan till en mer kontrastrik figur än den jämngrå han är nu, och dels hade filmen kunnat bli ännu mer absurd, skruvad och gapflabbigt rolig.
Tyvärr måste jag konstatera att det inte riktigt är värt tiden att se "The Polka King".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den verklige Jan Lewan verkar nöjd och glad över att filmen gjorts. Han var på plats under Sundance Film Festival 2017 och under filmens frågestund framförde han "Rappin Polka" a cappella tillsammans med Jack Black.
2. Jan Lewans album "Jan Lewan and His Orchestra" nominerades 1995 till en Grammy för "Bästa polkaalbum". Ja, detta är en kategori som fanns i utbudet mellan 1986 och 2009. Vid 18 av 24 tillfällen har Grammyn gått till någon som heter Jimmy Sturr så han måste rimligen vara den riktiga polkakungen.
3. Redan 2009 gjordes en dokumentär om Jan Lewan, "The Man Who Would Be Polka King". Den finns också att se på Netflix.
2. Jan Lewans album "Jan Lewan and His Orchestra" nominerades 1995 till en Grammy för "Bästa polkaalbum". Ja, detta är en kategori som fanns i utbudet mellan 1986 och 2009. Vid 18 av 24 tillfällen har Grammyn gått till någon som heter Jimmy Sturr så han måste rimligen vara den riktiga polkakungen.
3. Redan 2009 gjordes en dokumentär om Jan Lewan, "The Man Who Would Be Polka King". Den finns också att se på Netflix.
ANDERS JAKOBSON (2018-01-17)