Tonårsklichéer
Riverdale - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Warner Bros., 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Riverdale är småstaden där gräsmattorna är perfekt gröna, villastaketen alltid är nymålade och där alla känner alla och ständigt har ett leende över. Under ytan finns det dock så många hemligheter och smutsiga historier att den här serien kan bli ganska långvarig. Låter det som någon annan serie du känner till? Kanske en hel hög andra serier du känner till? Det är för att "Riverdale" inte lyckas att komma med någonting nytt, och det man lånat är några av tv-världens värsta klichéer.
Jag är ofta rätt kritisk till när man tar en gammal förlaga och sedan ändrar om det mesta med ursäkten att senare generationer inte kan relatera till det gamla. Jag tycker exempelvis inte att Peter Haber-"Beck" har speciellt mycket med originalet att göra även om det går att hitta viss legitimitet för att använda namnet. "Riverdale" är dock ett av de absolut värsta exemplen på varför det (nästan) alltid är bättre att skriva något eget.
"Riverdales" koppling till serietidningen är så tunn att det känns pinsamt. I extramaterialet säger seriens producent och kreativa motor Roberto Aguirre-Sacasa att det var Greg Berlantis idé att förflytta "Archie"-karaktärerna till ett "mörkare ställe". Berlanti är förstås ett aktat namn, inte minst efter vad han gjort för DC Comics filmer och tv-serier, men att tuffa till redan tuffa superhjälteserier är något helt annat än att tuffa till en serie som byggt på lättsam humor i 70 år. "Archie", eller "Acke" som den fick heta här i Sverige, låg alltid betydligt närmare "Lilla Fridolf" eller "Knasen" än exempelvis "Stålmannen".
Nåväl, jag försöker förstås att se serien med neutrala glasögon. Jag låtsas att jag aldrig hört talas om Acke/Archie förut och finner då en ganska modern tonårssåpa där man verkar ha försökt att plocka varenda tonårsstereotyp och klämma in dem i "Twin Peaks". Från den elaka cheerleadertjejen till gaykillen vars enda roll under den första säsongen är som helylle-bästis till övriga gänget. Vill du ha fler exempel? Killarna i fotbollslaget är klassiska översittare, övriga tjejer i cheerleadinggruppen är korkade pappfigurer som följer sin ledare blint och i stort sett hela vuxenvärlden är falska lögnare med minst en smutsig hemlighet på lager som väntar på att avslöjas.
Och om karaktärerna är supertråkiga är castingen av dem nästan löjlig. Nästan alla roller är besatta av heta tjejer med lagom mycket sex appeal och hunkiga killar som skulle kunna fronta vilket pojkband som helst. Det kan förstås vara okej tills man ska svälja att en del av de här glättiga människorna är socialt handikappade eller utstötta mobboffer.
Handlingen, med ett ouppklarat mord i botten, är inte ett dugg intressant men ni kan få den i snabbversion: En elev hittas mördad, skjuten i huvudet, och misstankarna vandrar sedan runt mellan karaktärerna innan säsongsfinalen avslöjar mördaren (som är en jättekliché). "Riverdale" vill så gärna vara film noir-versionen av "Twin Peaks" i high school-miljö men den lyckas aldrig kravla sig upp från botten av såpaträsket.
Jag är ofta rätt kritisk till när man tar en gammal förlaga och sedan ändrar om det mesta med ursäkten att senare generationer inte kan relatera till det gamla. Jag tycker exempelvis inte att Peter Haber-"Beck" har speciellt mycket med originalet att göra även om det går att hitta viss legitimitet för att använda namnet. "Riverdale" är dock ett av de absolut värsta exemplen på varför det (nästan) alltid är bättre att skriva något eget.
"Riverdales" koppling till serietidningen är så tunn att det känns pinsamt. I extramaterialet säger seriens producent och kreativa motor Roberto Aguirre-Sacasa att det var Greg Berlantis idé att förflytta "Archie"-karaktärerna till ett "mörkare ställe". Berlanti är förstås ett aktat namn, inte minst efter vad han gjort för DC Comics filmer och tv-serier, men att tuffa till redan tuffa superhjälteserier är något helt annat än att tuffa till en serie som byggt på lättsam humor i 70 år. "Archie", eller "Acke" som den fick heta här i Sverige, låg alltid betydligt närmare "Lilla Fridolf" eller "Knasen" än exempelvis "Stålmannen".
Nåväl, jag försöker förstås att se serien med neutrala glasögon. Jag låtsas att jag aldrig hört talas om Acke/Archie förut och finner då en ganska modern tonårssåpa där man verkar ha försökt att plocka varenda tonårsstereotyp och klämma in dem i "Twin Peaks". Från den elaka cheerleadertjejen till gaykillen vars enda roll under den första säsongen är som helylle-bästis till övriga gänget. Vill du ha fler exempel? Killarna i fotbollslaget är klassiska översittare, övriga tjejer i cheerleadinggruppen är korkade pappfigurer som följer sin ledare blint och i stort sett hela vuxenvärlden är falska lögnare med minst en smutsig hemlighet på lager som väntar på att avslöjas.
Och om karaktärerna är supertråkiga är castingen av dem nästan löjlig. Nästan alla roller är besatta av heta tjejer med lagom mycket sex appeal och hunkiga killar som skulle kunna fronta vilket pojkband som helst. Det kan förstås vara okej tills man ska svälja att en del av de här glättiga människorna är socialt handikappade eller utstötta mobboffer.
Handlingen, med ett ouppklarat mord i botten, är inte ett dugg intressant men ni kan få den i snabbversion: En elev hittas mördad, skjuten i huvudet, och misstankarna vandrar sedan runt mellan karaktärerna innan säsongsfinalen avslöjar mördaren (som är en jättekliché). "Riverdale" vill så gärna vara film noir-versionen av "Twin Peaks" i high school-miljö men den lyckas aldrig kravla sig upp från botten av såpaträsket.
EXTRAMATERIALET
Vi får ett par featurettes som irriterande nog ligger utspridda över de tre skivorna. I "The New Normal" försöker de inblandade att förklara den nya tolkningen av serien och vad den första säsongen handlar om.
"The Ultimate Sin" fungerar som en en slags teaser där man går igenom första säsongens upplägg och vad man kan förvänta sig av serien. Typiskt promotionmaterial som inte är så intressant när man väl sett serien.
Detta följs upp av den kanske kortaste panelutfrågningen från Comic-Con som jag sett. Knappa sju minuter, och med nio personer på podiet som alla ska säga något så blir det inte mycket till innehåll.
Däremot lär nog fansen gilla de två musikklipp med Archie som följer med som extramaterial.
Några knippen bortklippta scener varav en del är helt oförklarliga varför de slängts med här. Ett klipp visar två karaktärer gå genom en dörr(!) och flera klipp saknar dessutom ljud. Lägg till det ett så kallat gag reel av låg kvalitet och du får ett extramaterial som inte är särskilt givande.
"The Ultimate Sin" fungerar som en en slags teaser där man går igenom första säsongens upplägg och vad man kan förvänta sig av serien. Typiskt promotionmaterial som inte är så intressant när man väl sett serien.
Detta följs upp av den kanske kortaste panelutfrågningen från Comic-Con som jag sett. Knappa sju minuter, och med nio personer på podiet som alla ska säga något så blir det inte mycket till innehåll.
Däremot lär nog fansen gilla de två musikklipp med Archie som följer med som extramaterial.
Några knippen bortklippta scener varav en del är helt oförklarliga varför de slängts med här. Ett klipp visar två karaktärer gå genom en dörr(!) och flera klipp saknar dessutom ljud. Lägg till det ett så kallat gag reel av låg kvalitet och du får ett extramaterial som inte är särskilt givande.
TRE SAKER
1. När man hör skaparna prata om filmerna som inspirerat "Riverdale" så förstår jag att resultatet är som det är. Man pratar om "Riddarfalken från Malta", "Blue velvet" och "Het puls" vilket för övrigt känns helt obegripligt om man sitter med Acke-tidningen i handen och vill göra en modern tv-serie av det.
2. Molly Ringwald ("The Breakfast Club", "Pretty in Pink") dyker upp i några avsnitt som Archies mamma. Kan inte ens minnas när jag såg henne i något senast men en titt på IMDB avslöjar att hon från mitten av 00-talet gjort en hel del tv. Kul återseende hur som helst men hennes skådespeleri kändes lite stabbigt.
3. En rejäl sågning på IMDB fångade eftertanken rätt bra: "Vad kommer härnäst? En 'Scooby Doo'-film i bästa 'I lagens namn'-stil med mord, stöld och våldtäkt som teman?"
2. Molly Ringwald ("The Breakfast Club", "Pretty in Pink") dyker upp i några avsnitt som Archies mamma. Kan inte ens minnas när jag såg henne i något senast men en titt på IMDB avslöjar att hon från mitten av 00-talet gjort en hel del tv. Kul återseende hur som helst men hennes skådespeleri kändes lite stabbigt.
3. En rejäl sågning på IMDB fångade eftertanken rätt bra: "Vad kommer härnäst? En 'Scooby Doo'-film i bästa 'I lagens namn'-stil med mord, stöld och våldtäkt som teman?"
THOMAS HELSING (2018-02-26)