En stum kärlek mellan människa och fisk
The Shape of Water
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2018
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
"Creature from the Black Lagoon" är en av mina personliga favoriter från de gamla Universal Monster-filmerna, och en annan som har ett gott öga till filmen är Guillermo Del Toro. Del Toro är visserligen en filmälskare av breda mått, men här kan man säga att han gjort sin egen lilla hyllning till "Creature from the Black Lagoon" via "E.T." och Kalla kriget-filmer.
Filmvärlden vore så mycket fattigare utan Del Toros fantasi. Han sätter sin speciella prägel på allt oavsett om det handlar om maffig action ("Pacific Rim"), fartfyllda serietidningsäventyr ("Hellboy"), gotisk skräck ("Crimson Peak") eller fantasysagor ("Pan’s Labyrinth"). Det är alltid detaljer och känslor som går igen och tydligt signerar att det vi ser kommer från den charmante mexikanens huvud. "The Shape of Water" kan närmast beskrivas som ett romantiskt drama som har inslag av skräck, thriller och Del Torosk magi.
Vi är i Baltimore i USA 1962. Vår huvudperson är Elisa Esposito (Sally Hawkins), en stum ung kvinna som har ett liv fyllt av rutiner. Fritiden tillbringar hon med vännen Giles (Richard Jenkins), en skicklig illustratör som hamnat i frysboxen på grund av sin sexualitet. Elisas jobb är att att städa på ett topphemligt forskningslabb där regeringen undersöker olika "tillgångar". Ju mindre Elisa och hennes pratglada kollega Zelda (Octavia Spencer) vet om vad om pågår i rummen desto bättre, men när en blodig olycka inträffar i ett rum med en ny tillgång blir det deras uppgift att snabbt städa upp - och se vad som finns i rummet. Det är en fiskmänniska infångad i Sydamerika och Elisa får ett direkt band till varelsen. Hon börjar kommunicera med den med hjälp av teckenspråk och får kontakt.
Kallblodiga säkerhetschefen Strickland (Michael Shannon), två fingrar fattigare efter olyckan, känner ingen glädje för varelsen och utsätter den för plågsam tortyr med slutmålet att döda fiskmannen när tiden är inne, men forskaren Hoffstetler (Michael Stuhlbarg) menar att det finns saker att lära sig av denna uppenbart intelligenta figur och förordar en varsammare behandling. Elisa fortsätter att kommunicera med vattenvarelsen och en stark relation växer fram som endast kan leda till en sak: Elisa måste smuggla ut fiskmannen och släppa honom fri.
"The Shape of Water" är en film som rymmer många olika känslor och stilar på två timmar. Kärleken mellan människa och fiskvarelse är sexuellt laddad, vilket känns lite märkligt att konstatera. I "Creature from the Black Lagoon" från (1954) finns det en kärlekshistoria mellan monster och kvinna (likt väldigt många andra skräckfilmer från förr) och här tar Del Toro den ett steg vidare. Att filmen utspelar sig när den gör är inte slumpmässigt. Dels ligger det kalla kriget som en grund där amerikaner och ryssar ständigt slåss om hemligheter och där fiskmannen blir en spelpjäs, och dels har vi tidsandan med tydlig rasism mot USA:s svarta befolkning och hat mot homosexuella som på något vis spiller över i behandlingen av varelsen.
Designen av fiskmannen är mycket bra. Det är en uppdaterad variant av "Skräcken i den svarta lagunen" som spelas ypperligt av Del Toros återkommande ormmänniska Doug Jones. Jones har ju tidigare spelat amfibiska superhjälten Abe Sapian i "Hellboy"-filmerna men här får han klara sig utan repliker. Effektfulla ljud kompletterar gestaltningen och gör karaktären mycket minnesvärd.
Del Toro har sagt att om "The Shape of Water" hade floppat hade han slutat regissera helt och hållet, detta då filmen är personligt viktig för honom. Någon flopp blev det inte och jag ser fram emot att få fortsätta rör mig i hans världar, för även om det finns våld och skräck i dem finns det även något djupt vackert där och denna film är ett ypperligt exempel då det.
Filmvärlden vore så mycket fattigare utan Del Toros fantasi. Han sätter sin speciella prägel på allt oavsett om det handlar om maffig action ("Pacific Rim"), fartfyllda serietidningsäventyr ("Hellboy"), gotisk skräck ("Crimson Peak") eller fantasysagor ("Pan’s Labyrinth"). Det är alltid detaljer och känslor som går igen och tydligt signerar att det vi ser kommer från den charmante mexikanens huvud. "The Shape of Water" kan närmast beskrivas som ett romantiskt drama som har inslag av skräck, thriller och Del Torosk magi.
Vi är i Baltimore i USA 1962. Vår huvudperson är Elisa Esposito (Sally Hawkins), en stum ung kvinna som har ett liv fyllt av rutiner. Fritiden tillbringar hon med vännen Giles (Richard Jenkins), en skicklig illustratör som hamnat i frysboxen på grund av sin sexualitet. Elisas jobb är att att städa på ett topphemligt forskningslabb där regeringen undersöker olika "tillgångar". Ju mindre Elisa och hennes pratglada kollega Zelda (Octavia Spencer) vet om vad om pågår i rummen desto bättre, men när en blodig olycka inträffar i ett rum med en ny tillgång blir det deras uppgift att snabbt städa upp - och se vad som finns i rummet. Det är en fiskmänniska infångad i Sydamerika och Elisa får ett direkt band till varelsen. Hon börjar kommunicera med den med hjälp av teckenspråk och får kontakt.
Kallblodiga säkerhetschefen Strickland (Michael Shannon), två fingrar fattigare efter olyckan, känner ingen glädje för varelsen och utsätter den för plågsam tortyr med slutmålet att döda fiskmannen när tiden är inne, men forskaren Hoffstetler (Michael Stuhlbarg) menar att det finns saker att lära sig av denna uppenbart intelligenta figur och förordar en varsammare behandling. Elisa fortsätter att kommunicera med vattenvarelsen och en stark relation växer fram som endast kan leda till en sak: Elisa måste smuggla ut fiskmannen och släppa honom fri.
"The Shape of Water" är en film som rymmer många olika känslor och stilar på två timmar. Kärleken mellan människa och fiskvarelse är sexuellt laddad, vilket känns lite märkligt att konstatera. I "Creature from the Black Lagoon" från (1954) finns det en kärlekshistoria mellan monster och kvinna (likt väldigt många andra skräckfilmer från förr) och här tar Del Toro den ett steg vidare. Att filmen utspelar sig när den gör är inte slumpmässigt. Dels ligger det kalla kriget som en grund där amerikaner och ryssar ständigt slåss om hemligheter och där fiskmannen blir en spelpjäs, och dels har vi tidsandan med tydlig rasism mot USA:s svarta befolkning och hat mot homosexuella som på något vis spiller över i behandlingen av varelsen.
Designen av fiskmannen är mycket bra. Det är en uppdaterad variant av "Skräcken i den svarta lagunen" som spelas ypperligt av Del Toros återkommande ormmänniska Doug Jones. Jones har ju tidigare spelat amfibiska superhjälten Abe Sapian i "Hellboy"-filmerna men här får han klara sig utan repliker. Effektfulla ljud kompletterar gestaltningen och gör karaktären mycket minnesvärd.
Del Toro har sagt att om "The Shape of Water" hade floppat hade han slutat regissera helt och hållet, detta då filmen är personligt viktig för honom. Någon flopp blev det inte och jag ser fram emot att få fortsätta rör mig i hans världar, för även om det finns våld och skräck i dem finns det även något djupt vackert där och denna film är ett ypperligt exempel då det.
EXTRAMATERIALET
En halvtimmeslång bakomfilm med namnet "A Fairytale for Troubled Times" ger på ett effektivt sätt en bra helhetsbild av produktionen - från Guillermo Del Toros ursprungliga tankar, via fokus på fiskmannen och Doug Jones insats och vidare till tittar på design, scenerier och musik. Utmärkt, som alltid när det gäller Del Toro-filmer.
Fördjupningen i filmen görs sedan i detaljerade tittar på två scener. Dels filmens prolog där illusionen av att allting utspelar sig under vatten är betydande, och dels en sorts drömsekvens/dansscen som bryter av filmens normala narrativ. Att höra Del Toro berätta om inspelningen av den senare scenen är klart underhållande.
Konstnären James Jean som gjorde en tidig poster till filmen intervjuas i ett litet inslag där han pratar om sin konst, posterillustrationen i synnerhet, samt hur den kan kopplas ihop med Del Toro. Intressant för de som gillar konst.
Avslutningsvis ges en "Master Class" med Del Toro. Det är drygt tolv minuter från en förmodat betydligt längre pratstund där Del Toro och andra från produktionen berättar om filmens tekniska detaljer för (troligen yngre) kollegor. En ännu djupare fördjupning som är otroligt kul att se, och sannolikt rena julaftonen för de som var på plats och fick ta del av hela stunden.
Fördjupningen i filmen görs sedan i detaljerade tittar på två scener. Dels filmens prolog där illusionen av att allting utspelar sig under vatten är betydande, och dels en sorts drömsekvens/dansscen som bryter av filmens normala narrativ. Att höra Del Toro berätta om inspelningen av den senare scenen är klart underhållande.
Konstnären James Jean som gjorde en tidig poster till filmen intervjuas i ett litet inslag där han pratar om sin konst, posterillustrationen i synnerhet, samt hur den kan kopplas ihop med Del Toro. Intressant för de som gillar konst.
Avslutningsvis ges en "Master Class" med Del Toro. Det är drygt tolv minuter från en förmodat betydligt längre pratstund där Del Toro och andra från produktionen berättar om filmens tekniska detaljer för (troligen yngre) kollegor. En ännu djupare fördjupning som är otroligt kul att se, och sannolikt rena julaftonen för de som var på plats och fick ta del av hela stunden.
TRE SAKER
1. 13 nomineringar och fyra vinster blev det på Oscarsgalan. Bästa design, bästa musik, bästa regi (Del Toro) och så kronjuvelen: Bästa film. Liknande utfall blev det på Golden Globes och BAFTA.
2. Varelsen i "Creature from the Black Lagoon" fick namnet Gill utifrån sina gälar. Att Elisas bästa mänskliga vän heter Giles måste vara en referens till det.
3. Del Toro lyckas ofta gestalta våld som gör ont att se, kanske för att det finns ett stänk av "body horror" i det. Det finns ett par sådana sekvenser i "The Shape of Water".
2. Varelsen i "Creature from the Black Lagoon" fick namnet Gill utifrån sina gälar. Att Elisas bästa mänskliga vän heter Giles måste vara en referens till det.
3. Del Toro lyckas ofta gestalta våld som gör ont att se, kanske för att det finns ett stänk av "body horror" i det. Det finns ett par sådana sekvenser i "The Shape of Water".
ANDERS JAKOBSON (2018-07-23)