Rolig julfilm på rätt sida av gränsen
Elf
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: SF, 2005
Ljud: Dolby Digital 5.1, DTS 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Jag har en speciellt förtjusning för amerikanska julfilmer. Jag vet att det är lite fånigt, men det är något speciellt med den där Coca Cola-julen som automatiskt får igång julstämningen, som får en att längta efter en jul som man aldrig upplever. Till och med i en ganska utpräglad anti-julfilm som "Ett päron till farsa firar jul" finns den där stämningen, en doft av nygjord äggtoddy och en välklädd tät gran.
"Elf" är en liten gullig familjehistoria helt utan svordomar och sexuella anspelningar, en riktigt klassisk julhistoria som borde ha en mer betydande plats i tv-kanalernas tablåer när det lackar mot jul. Will Ferrell spelar tomtenissen som egentligen är en människa. Som spädbarn på barnhemmet lyckades han krypa in tomtens säck och följde med upp till Nordpolen där han växte upp med tron att han bara var en annorlunda tomtenisse.
Men en vacker dag får han reda på sanningen och beslutar sig för att ge sig till New York och leta rätt på sin riktiga pappa, en förläggare som jobbar för mycket och för omoraliskt och därefter finns med på tomtens stygga lista. Här blir det en rejäl - och mycket rolig - kulturkrock när nissen Buddy hamnar i storstaden New York bland vanliga människor. Hans riktiga pappa, spelad av James Caan, tror givetvis att Buddy är en galning som regregerat till barnstadiet och tror att han är en nisse, och slänger ut honom från kontoret ganska omgående. Buddy får hastigt och lustigt jobb på ett varuhus där han träffar Jovie (Zooey Deschanel) som är den vackraste tomtenissa han sett.
Så småningom lyckas Buddy ta sig in i pappans nya familj där förväxlingarna fortsätter, men han lyckas också lämna den när han förstör ett viktigt jobb för pappan. Men allt ordnar till sig i slutet - det är ju en familjefilm - där det blir riktigt rafflande med en trasig släde, farliga ridande poliser och en jakt efter julstämning som ingredienser.
Jag tycker "Elf" är alldeles förtjusande och Will Ferrell är perfekt som Buddy - lite lagom förvirrad, väldigt entusiastisk med en så pass human attityd att han blir omänsklig. Regissören Jon Favreau har lyckats göra en varm och fin film som aldrig blir för smörig eller "amerikansk". Han håller sig precis på rätt sida av gränsen, något som annars brukar vara väldigt svårt med just julfilmer.
"Elf" är en liten gullig familjehistoria helt utan svordomar och sexuella anspelningar, en riktigt klassisk julhistoria som borde ha en mer betydande plats i tv-kanalernas tablåer när det lackar mot jul. Will Ferrell spelar tomtenissen som egentligen är en människa. Som spädbarn på barnhemmet lyckades han krypa in tomtens säck och följde med upp till Nordpolen där han växte upp med tron att han bara var en annorlunda tomtenisse.
Men en vacker dag får han reda på sanningen och beslutar sig för att ge sig till New York och leta rätt på sin riktiga pappa, en förläggare som jobbar för mycket och för omoraliskt och därefter finns med på tomtens stygga lista. Här blir det en rejäl - och mycket rolig - kulturkrock när nissen Buddy hamnar i storstaden New York bland vanliga människor. Hans riktiga pappa, spelad av James Caan, tror givetvis att Buddy är en galning som regregerat till barnstadiet och tror att han är en nisse, och slänger ut honom från kontoret ganska omgående. Buddy får hastigt och lustigt jobb på ett varuhus där han träffar Jovie (Zooey Deschanel) som är den vackraste tomtenissa han sett.
Så småningom lyckas Buddy ta sig in i pappans nya familj där förväxlingarna fortsätter, men han lyckas också lämna den när han förstör ett viktigt jobb för pappan. Men allt ordnar till sig i slutet - det är ju en familjefilm - där det blir riktigt rafflande med en trasig släde, farliga ridande poliser och en jakt efter julstämning som ingredienser.
Jag tycker "Elf" är alldeles förtjusande och Will Ferrell är perfekt som Buddy - lite lagom förvirrad, väldigt entusiastisk med en så pass human attityd att han blir omänsklig. Regissören Jon Favreau har lyckats göra en varm och fin film som aldrig blir för smörig eller "amerikansk". Han håller sig precis på rätt sida av gränsen, något som annars brukar vara väldigt svårt med just julfilmer.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av två enskilda kommentarspår med Jon Favreau och Will Ferrell. Båda pratar mycket om hur filmen gjordes i form av filmteknik, inspelningsplatser och så vidare.
Det finns också ett faktaspår att slå på med olika sorters information.
Det finns också ett faktaspår att slå på med olika sorters information.
TRE SAKER
1. Jon Favreau är mest känd som skådespelare, en av hans kanske mest ihågkomna roller är som Pete Becker i "Vänner", killen som Monica dejtade som gav sig in i Ultimate fighting-världen. Men han har börjat regissera en del och hans kommande film blir nog en stor succé: filmatiseringen av Marvel-serien "Iron man".
2. Den gigantiska rapen Buddy lägger av efter att ha svept en stor flaska Coca Cola är riktig, men "framförd" av Maurice LaMarche, en röstskådespelare som gör många röster i "Futurama", bland annat Lrr, Morbo och Horrible Gelatinous Blob.
3. Filmen har en referens till den klassiska filmen av Bigfoot (som efter många år har avslöjats som fejk), en ofta imiterad film som gjordes allra bäst - och otäckast - i M. Night Shymalans "Signs".
2. Den gigantiska rapen Buddy lägger av efter att ha svept en stor flaska Coca Cola är riktig, men "framförd" av Maurice LaMarche, en röstskådespelare som gör många röster i "Futurama", bland annat Lrr, Morbo och Horrible Gelatinous Blob.
3. Filmen har en referens till den klassiska filmen av Bigfoot (som efter många år har avslöjats som fejk), en ofta imiterad film som gjordes allra bäst - och otäckast - i M. Night Shymalans "Signs".
ANDERS JAKOBSON (2005-12-07)