Fräckt upplägg men seg historia
Anon
Genre: ThrillerFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1 och 2.39:1
I samband med Pokemon Go för några år sedan blev många insatta i augmented reality, där verkligheten kompletteras av ett datalager. I spelets fall kunde man genom sin mobilkamera hitta monster och annat. Tänk er då att i framtiden finns denna koppling mellan verklighet och en kraftigare kunskapsdatabas än internet direkt i ögat och allt som vi ser och gör spelas in och lagras.
Så är det i framtidsthrillern "Anon" där integritet och anonymitet är ett minne blott. När en person tittar på en annan skrivs information som berättar namn, ålder, yrke och annan värdefull kunskap ut i "ögat". Är man polis i denna informationsvärld är det oerhört enkelt att lösa brott. Vid till exempel ett mordfall kan polisen koppla upp sig på offrets, vittnets eller den misstänktes lagrade register i Etern och se händelseförloppet ur alla möjliga synvinklar och lösa brottet. Det finns inget sätt att klara sig undan lagens långa arm eller att vara anonym och hemlig.
Eller? När kriminalkommisarie Sal Frieland (Clive Owen) knallar till jobbet noterar han som hastigast i folkmyllret att en kvinna (Amanda Seyfried) saknar information. När han senare går tillbaka i sitt inspelade register märker han att bilden av kvinnan raderats, och samma sak har gjort i registren till alla andra människor som gick på gatan samtidigt som kvinnan. Hon är ett spöke av något slag.
Detta kopplas ihop med en rad avrättningar där förövaren på något sätt hackat sig in i sitt offers öga och manipulerat deras synvinkel. Dessutom har förövaren på ett sömlöst och oförklarligt sätt raderat alla spår av sig själv från omliggande register. Låter bekant... Sal och hans kapten (Colm Feore) misstänker att det är den mystiska kvinnan som är mördaren, och på något magiskt sätt lyckas de få en visuell kontakt med henne. Hon är en hacker som jobbar med att radera oönskade minnen ur folks register, och Sal går in i en undercoverroll för att bli kund till henne. Sal kommer allt närmare men samtidigt sätter det honom i en farlig sits. Ska han lösa mordfallen eller bli nästa offer?
Upplägget på "Anon" är intressant och tänkvärt. Under en längre tid har människors integritet blivit en handelsvara. Transparens kan vara både positivt och negativt och i kölvattnet av att personlig information lagras och läcker ut via Google och Facebook är den hundraprocentigt öppna värld som skildras i filmen inte någon fantasi utan en tänkbar framtid.
Filmens bildratio varvar mellan 2.39:1 och 1.78:1 beroende på om det är traditionellt narrativ eller point-of-view. I det senare fallet täcks bilden av utskriven information och det är till en början maffigt kittlande men blir snabbt ett störningsmoment. I och med att det är en del av poängen med filmen är det förstås bara att hacka i sig det, men det blir tjatigt i längden.
Dessvärre lyckas inte filmen landa i en tillräckligt bra deckargåta. Det blir lite segt och det slutgiltiga intrycket är att filmens upplägg och tekniska lösningar är mer intressanta än kriminalfallet och därför blir det bara godkänt till slut.
Så är det i framtidsthrillern "Anon" där integritet och anonymitet är ett minne blott. När en person tittar på en annan skrivs information som berättar namn, ålder, yrke och annan värdefull kunskap ut i "ögat". Är man polis i denna informationsvärld är det oerhört enkelt att lösa brott. Vid till exempel ett mordfall kan polisen koppla upp sig på offrets, vittnets eller den misstänktes lagrade register i Etern och se händelseförloppet ur alla möjliga synvinklar och lösa brottet. Det finns inget sätt att klara sig undan lagens långa arm eller att vara anonym och hemlig.
Eller? När kriminalkommisarie Sal Frieland (Clive Owen) knallar till jobbet noterar han som hastigast i folkmyllret att en kvinna (Amanda Seyfried) saknar information. När han senare går tillbaka i sitt inspelade register märker han att bilden av kvinnan raderats, och samma sak har gjort i registren till alla andra människor som gick på gatan samtidigt som kvinnan. Hon är ett spöke av något slag.
Detta kopplas ihop med en rad avrättningar där förövaren på något sätt hackat sig in i sitt offers öga och manipulerat deras synvinkel. Dessutom har förövaren på ett sömlöst och oförklarligt sätt raderat alla spår av sig själv från omliggande register. Låter bekant... Sal och hans kapten (Colm Feore) misstänker att det är den mystiska kvinnan som är mördaren, och på något magiskt sätt lyckas de få en visuell kontakt med henne. Hon är en hacker som jobbar med att radera oönskade minnen ur folks register, och Sal går in i en undercoverroll för att bli kund till henne. Sal kommer allt närmare men samtidigt sätter det honom i en farlig sits. Ska han lösa mordfallen eller bli nästa offer?
Upplägget på "Anon" är intressant och tänkvärt. Under en längre tid har människors integritet blivit en handelsvara. Transparens kan vara både positivt och negativt och i kölvattnet av att personlig information lagras och läcker ut via Google och Facebook är den hundraprocentigt öppna värld som skildras i filmen inte någon fantasi utan en tänkbar framtid.
Filmens bildratio varvar mellan 2.39:1 och 1.78:1 beroende på om det är traditionellt narrativ eller point-of-view. I det senare fallet täcks bilden av utskriven information och det är till en början maffigt kittlande men blir snabbt ett störningsmoment. I och med att det är en del av poängen med filmen är det förstås bara att hacka i sig det, men det blir tjatigt i längden.
Dessvärre lyckas inte filmen landa i en tillräckligt bra deckargåta. Det blir lite segt och det slutgiltiga intrycket är att filmens upplägg och tekniska lösningar är mer intressanta än kriminalfallet och därför blir det bara godkänt till slut.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En litet mardrömsscenario i filmen som det är ganska lätt att sätta sig in i är när Sals minnen hackas och alla spår av hans döda son försvinner. En sorts digital stöld som svider rejält.
2. Filmen är skriven och regisserad av Andrew Niccol som tidigare rört sig i sci-fi-tassemarker med filmer som "Gattaca", "S1m0ne" och "In Time".
3. Titeln syftar förstås på anonym eller anonymitet men är också det namn kvinnan i filmen använder.
2. Filmen är skriven och regisserad av Andrew Niccol som tidigare rört sig i sci-fi-tassemarker med filmer som "Gattaca", "S1m0ne" och "In Time".
3. Titeln syftar förstås på anonym eller anonymitet men är också det namn kvinnan i filmen använder.
ANDERS JAKOBSON (2018-05-07)