Ointressant, osympatiskt och dåligt
Ibiza
Genre: Romantisk komediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Det är inte ofta filmer är så helt åt helvete fel för mig som "Ibiza" är. Till att börja med är jag totalt fel målgrupp för filmen, men som om det inte vore nog finns det ingenting i den som gör den i närheten av att vara intressant eller bra så att man i alla fall kan få en gnutta underhållning trots att den är ämnad för en annan publik.
För att vara snäll är det en usel film.
Harper (Gillian Jacobs) jobbar med någonting (lite otydligt vad, faktiskt) och får i uppdrag av sin chef (Michaela Watkins) att resa från New York till Barcelona för att kontraktera en ny kund till vad-de-nu-gör. Det är ett enkelt uppdrag: Åk dit, var snygg och sexig, dra pitchen och få kunden på kroken. Förstaklassbiljetten är betald - det är bara att åka.
När Harpers två bästa kompisar Leah (Phoebe Robinson) och Nikki (Vanessa Bayer) får höra detta tycker de att Harper kan sälja förstaklassbiljetten och så kan de fixa tre vanliga biljetter i stället och åka ihop och festa och ha det roligt. Leah är frilans så hon kan åka när som helst och Nikki har en hållhake på sin kollega och kan därför ta ledigt bara så där. Så praktiskt. Gänget åker iväg och landar i ett gult Spanien (ja, enklaste sättet att visa att vi är i Spanien är tydligen att smacka på det gula filtret på kameran och så är bollen hemma...) och de börjar festa loss, gå på klubb, knarka och leva rövare.
Någonstans här kommer filmens romantiska element in. Harper träffar superkändis-DJ:n Leo West (Richard Madden) och deras korta möte är (tydligen) så omvälvande att Harper och hennes vänner följer i Leos fotspår när han åker vidare till Ibiza, trots att det betyder att Harper riskerar att missa sitt viktiga säljmöte och därmed sitt jobb.
Det hinner gå ganska långt av filmen innan jag börjar greppa någon sorts flortunn handling i soppan. Karaktärerna är miserabelt ointressanta. Leah ska vara den coola och streetsmarta figuren, Nikki den som är lite "quirky" och småblåst och Harper ska vara den vi ska finna som den sympatiska och den som vi ska identifiera oss med. Det går så där, för alla andra personlighetsdrag dessa och alla andra i filmen har, gör dem till djupt ointressanta personer och jag kan inte föreställa mig en enda person i hela världen som tycker att det här är det bästa som någonsin gjorts.
Filmen kunde ha varit betydligt grövre i sin humor och frågan är om det hade gjort den bättre eller sämre. Det som upprör mig mest är att handlingen är så fattig, så osympatisk och att den romantiska kärnan inte har någon kemi alls.
Så jävla dåligt bara.
För att vara snäll är det en usel film.
Harper (Gillian Jacobs) jobbar med någonting (lite otydligt vad, faktiskt) och får i uppdrag av sin chef (Michaela Watkins) att resa från New York till Barcelona för att kontraktera en ny kund till vad-de-nu-gör. Det är ett enkelt uppdrag: Åk dit, var snygg och sexig, dra pitchen och få kunden på kroken. Förstaklassbiljetten är betald - det är bara att åka.
När Harpers två bästa kompisar Leah (Phoebe Robinson) och Nikki (Vanessa Bayer) får höra detta tycker de att Harper kan sälja förstaklassbiljetten och så kan de fixa tre vanliga biljetter i stället och åka ihop och festa och ha det roligt. Leah är frilans så hon kan åka när som helst och Nikki har en hållhake på sin kollega och kan därför ta ledigt bara så där. Så praktiskt. Gänget åker iväg och landar i ett gult Spanien (ja, enklaste sättet att visa att vi är i Spanien är tydligen att smacka på det gula filtret på kameran och så är bollen hemma...) och de börjar festa loss, gå på klubb, knarka och leva rövare.
Någonstans här kommer filmens romantiska element in. Harper träffar superkändis-DJ:n Leo West (Richard Madden) och deras korta möte är (tydligen) så omvälvande att Harper och hennes vänner följer i Leos fotspår när han åker vidare till Ibiza, trots att det betyder att Harper riskerar att missa sitt viktiga säljmöte och därmed sitt jobb.
Det hinner gå ganska långt av filmen innan jag börjar greppa någon sorts flortunn handling i soppan. Karaktärerna är miserabelt ointressanta. Leah ska vara den coola och streetsmarta figuren, Nikki den som är lite "quirky" och småblåst och Harper ska vara den vi ska finna som den sympatiska och den som vi ska identifiera oss med. Det går så där, för alla andra personlighetsdrag dessa och alla andra i filmen har, gör dem till djupt ointressanta personer och jag kan inte föreställa mig en enda person i hela världen som tycker att det här är det bästa som någonsin gjorts.
Filmen kunde ha varit betydligt grövre i sin humor och frågan är om det hade gjort den bättre eller sämre. Det som upprör mig mest är att handlingen är så fattig, så osympatisk och att den romantiska kärnan inte har någon kemi alls.
Så jävla dåligt bara.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Gillian Jacobs ser ut som en blandning av Liv Tyler och Anne Hathaway. I mina ögon är hon otroligt lik båda på något vis.
2. Will Ferrell och hans vapendragare Adam McKay har varit med och producerat skiten. Varför?
3. Så vitt jag förstår är filmen inte inspelad på Ibiza, utan i Kroatien, vilket upprörde politikerna i Balearerna (den spanska region/provins där Ibiza ligger) som försökte stämma Netflix för att de utnyttjade öns namn och framhävde stereotyper.
2. Will Ferrell och hans vapendragare Adam McKay har varit med och producerat skiten. Varför?
3. Så vitt jag förstår är filmen inte inspelad på Ibiza, utan i Kroatien, vilket upprörde politikerna i Balearerna (den spanska region/provins där Ibiza ligger) som försökte stämma Netflix för att de utnyttjade öns namn och framhävde stereotyper.
ANDERS JAKOBSON (2018-05-28)