Ett lite påtvingat men ändå välkommet slut
Sense8 - Series finale
Genre: Science fiction, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Folkets makt. Ja, det kan man prata om när det nu faktiskt blev en skriven avslutning på tv-serien "Sense8". I samband med säsong 2 sommaren 2017 tryckte Netflix på stoppknappen och när fansen protesterade vilt hävdade Netflix att de hade gjort allt de kunnat för att få till en avslutande produktion. Säsongens slut var inte ens i närheten av att likna ett vettigt slut på en tv-serie som på ett komplicerat vis lyckats berätta en fascinerande historia. Men sen löste det sig på något vis och en avslutande jättefinal beställdes.
På 2,5 timmar avslutas den här serien om åtta olika personer från olika delar av världen som delar samma födelsedag och även knyts ihop i ett kluster på ett (typ) telepatiskt plan. De är sensitiva och kan dela känslor och egenskaper mellan varandra. Under seriens gång har dessa åtta dels fått vetskap om varandra och vad de är för några, dels samarbetat när någon av dem varit i en knipa, dels insett att de inte är ensamma om sina egenskaper, dels förstått att en ondsint organisation, OBB, med kusliga Viskaren i spetsen jagar dem.
När säsong 2 slutade hade OBB fått tag på en av de åtta - Wolfgang (Max Riemelt) - medan de övriga sju (med några hjälpande vanliga människor vid sin sida) hade lyckats tillfångata Viskaren (Terrence Mann) och ett avslutande "krig" stod för dörren. Där tar finalen sin början. De sju - Will (Brian J. Smith), Riley (Tuppence Middleton), Kala (Tina Desai), Nomi (Jamie Clayton), Capheus (Toby Onwumere), Sun (Doona Bae) och Lito (Miguel Ángel Silvestre) - gör sig redo för att utmana OBB en gång för alla, först genom att utföra ett sorts utbyte. Wolfgang mot Viskaren. Men det är många krafter som är igång samtidigt, och vägen har aldrig varit enkel eller rak i "Sense8".
Så är det förstås inte heller denna gång. Det finns en lätt påtvingad känsla av att "nu måste vi få med allt vi hade tänkt berätta i betydligt fler avsnitt än en förlängd final", vilket gör att jag i sammanfattning kan tycka att jag är glad över att serien fick ett slut efter cliffhangern sist i säsong 2, men att slutet kanske inte riktigt lever upp till det jag hade hoppats på. Vad nu det var. Det fanns ursprungligen någon sorts femårsplan för serien och det gör att väldigt mycket klämts in i finalen på både gott och ont. Vissa moment känns mest instoppade utan att de får någon chans att andas och hinna få en mer omfattande poäng, och då är det frågan om det kanske hade varit bättre att stryka lite och tajta till slutet. Sen har "Sense8" alltid varit en komplicerad historia och finalen är inget undantag, trots att många förklarande scener är med.
Efter två timmar är finalen egentligen över och den sista halvtimmen är till en början en sorts nedvarvning som på ett metaforiskt vis sammanfattar serien och alla dess teman. Det här är ju en serie som handlar om att vara udda och att sticka ut från mängden. Karaktärernas övernaturliga egenskaper åsido - de utgörs av en mångfald av personer av olika kön, sexualiteter och raser, som tillsammans enats i något som gjort dem starkare. Och det är ju något som verkligen satt serien på kartan och förmodligen gjort den en historia som betydligt fler olika personer kunnat identifiera sig i än många andra serier.
Mytologin och konspirationsbiten av historien haltar lite. Det är en del logiska luckor och bollar som läggs upp för att smashas in i nätet och inte leda riktigt rätt. Det är lite trist, men även det troligen ett resultat av att finalen tvingats fram på det här viset.
Det kan i framtiden vara en poäng i att se hela serien i ett svep, vilket många kanske gör nu. Då faller kanske finalen sig lite mer naturlig i helheten. Men igen: Skönt att den gjordes så att historien fick avslutas på bestämt vis.
På 2,5 timmar avslutas den här serien om åtta olika personer från olika delar av världen som delar samma födelsedag och även knyts ihop i ett kluster på ett (typ) telepatiskt plan. De är sensitiva och kan dela känslor och egenskaper mellan varandra. Under seriens gång har dessa åtta dels fått vetskap om varandra och vad de är för några, dels samarbetat när någon av dem varit i en knipa, dels insett att de inte är ensamma om sina egenskaper, dels förstått att en ondsint organisation, OBB, med kusliga Viskaren i spetsen jagar dem.
När säsong 2 slutade hade OBB fått tag på en av de åtta - Wolfgang (Max Riemelt) - medan de övriga sju (med några hjälpande vanliga människor vid sin sida) hade lyckats tillfångata Viskaren (Terrence Mann) och ett avslutande "krig" stod för dörren. Där tar finalen sin början. De sju - Will (Brian J. Smith), Riley (Tuppence Middleton), Kala (Tina Desai), Nomi (Jamie Clayton), Capheus (Toby Onwumere), Sun (Doona Bae) och Lito (Miguel Ángel Silvestre) - gör sig redo för att utmana OBB en gång för alla, först genom att utföra ett sorts utbyte. Wolfgang mot Viskaren. Men det är många krafter som är igång samtidigt, och vägen har aldrig varit enkel eller rak i "Sense8".
Så är det förstås inte heller denna gång. Det finns en lätt påtvingad känsla av att "nu måste vi få med allt vi hade tänkt berätta i betydligt fler avsnitt än en förlängd final", vilket gör att jag i sammanfattning kan tycka att jag är glad över att serien fick ett slut efter cliffhangern sist i säsong 2, men att slutet kanske inte riktigt lever upp till det jag hade hoppats på. Vad nu det var. Det fanns ursprungligen någon sorts femårsplan för serien och det gör att väldigt mycket klämts in i finalen på både gott och ont. Vissa moment känns mest instoppade utan att de får någon chans att andas och hinna få en mer omfattande poäng, och då är det frågan om det kanske hade varit bättre att stryka lite och tajta till slutet. Sen har "Sense8" alltid varit en komplicerad historia och finalen är inget undantag, trots att många förklarande scener är med.
Efter två timmar är finalen egentligen över och den sista halvtimmen är till en början en sorts nedvarvning som på ett metaforiskt vis sammanfattar serien och alla dess teman. Det här är ju en serie som handlar om att vara udda och att sticka ut från mängden. Karaktärernas övernaturliga egenskaper åsido - de utgörs av en mångfald av personer av olika kön, sexualiteter och raser, som tillsammans enats i något som gjort dem starkare. Och det är ju något som verkligen satt serien på kartan och förmodligen gjort den en historia som betydligt fler olika personer kunnat identifiera sig i än många andra serier.
Mytologin och konspirationsbiten av historien haltar lite. Det är en del logiska luckor och bollar som läggs upp för att smashas in i nätet och inte leda riktigt rätt. Det är lite trist, men även det troligen ett resultat av att finalen tvingats fram på det här viset.
Det kan i framtiden vara en poäng i att se hela serien i ett svep, vilket många kanske gör nu. Då faller kanske finalen sig lite mer naturlig i helheten. Men igen: Skönt att den gjordes så att historien fick avslutas på bestämt vis.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Finalen bär avsnittstiteln "Amor Vincit Omina" som jag tror - utan att googla - betyder "Kärleken övervinner allt". En sorts sammanfattning av seriens övergripande tema.
2. Finalen, liksom julspecialen som kom efter säsong 1 ska egentligen räknas in i säsong 2, vilket i så fall betyder att serien består av två tolvavsnittssäsonger där den andra rent tidsmässigt innehåller 2,5 avsnitt mer.
3. Spoiler, men ändå: Nog 17 är det med en orgie även i finalen...
2. Finalen, liksom julspecialen som kom efter säsong 1 ska egentligen räknas in i säsong 2, vilket i så fall betyder att serien består av två tolvavsnittssäsonger där den andra rent tidsmässigt innehåller 2,5 avsnitt mer.
3. Spoiler, men ändå: Nog 17 är det med en orgie även i finalen...
ANDERS JAKOBSON (2018-06-11)