Saknaden efter en poäng
Saknaden
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: TriArt, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
När vi kommer in i den här deprimerande historien är det en familj i uppbrott vi får möta. Mannen har redan lämnat för en ny, ung flickvän medan kvinnan har träffat sig en rik, äldre man. Å ena sidan känns det lite tröttsamt att man valt sådana klichéer, men å andra sidan känns det naturligt att de här ytliga personerna söker just det där. Gemensamt för dem båda är att ingen bryr sig om sonen och inte ens det faktum att han en dag försvinner spårlöst verkar få dem att känna så mycket mer för det barn de satt till världen.
Föräldrarna visar upp ett brett register i att vara dåliga föräldrar. Som när Boris blir störd i sitt tv-tittande av sitt nya barn. Han reser sig och tar upp sitt barn i famnen, för att sedan helt iskallt gå och stjälpa av barnet i spjälsängen där hen får stå och skrika efter mamma utan någon uppmärksamhet. Eller som mamma Zenhya som ångrar att hon blev gravid då det förstör delar av hennes liv, som baktalar sitt barn öppet på skönhetssalongen (men skryter om den rika mannen hon landat) och som mer eller mindre anklagar sin son för att hon höll på att dö i barnsäng. Hemska karaktärer stöter man på då och då men det här paret är nog det värsta på länge.
När sonen försvinner tvingas de här två att motvilligt samarbeta för att hitta honom. Någonstans djupt under fasaden märks en saknad som ingen av dem riktigt vill, eller kan, släppa upp till ytan. Deras ointresse för sin son blir ytterligare hinder i utredningen. De kan inte säga när han försvunnit för ingen av dem var hemma och de vet inte vad hans vänner heter så de vet inte vem de ska ringa till och fråga var han är.
Vad som sedan utspelar sig är en lång och utdraget seg sökning efter sonen med hjälp av en lokal version av Missing people och precis när filmen borde gå in i ett riktigt intressant skede förlorar jag i stället intresset. För trots att jag förstår att budskapet är att man behöver hitta balansen mellan att förverkliga sig själv och att ta ansvar i sitt liv så försvinner det någonstans i ett mysterium som dras ut tills det blir så tunt att det mynnar ut i ingenting.
Jag blir inte riktigt klok på den här filmen. Välspelad - javisst. Känslosam - absolut. Men när jag når eftertexterna så undrar jag liksom om det var allt? Var föräldrarna egoistiska skithögar och straffet att deras barn försvann? Budskapet går förlorat på mig trots att jag som blivande förälder mitt i karriären borde vara helt rätt målgrupp.
Föräldrarna visar upp ett brett register i att vara dåliga föräldrar. Som när Boris blir störd i sitt tv-tittande av sitt nya barn. Han reser sig och tar upp sitt barn i famnen, för att sedan helt iskallt gå och stjälpa av barnet i spjälsängen där hen får stå och skrika efter mamma utan någon uppmärksamhet. Eller som mamma Zenhya som ångrar att hon blev gravid då det förstör delar av hennes liv, som baktalar sitt barn öppet på skönhetssalongen (men skryter om den rika mannen hon landat) och som mer eller mindre anklagar sin son för att hon höll på att dö i barnsäng. Hemska karaktärer stöter man på då och då men det här paret är nog det värsta på länge.
När sonen försvinner tvingas de här två att motvilligt samarbeta för att hitta honom. Någonstans djupt under fasaden märks en saknad som ingen av dem riktigt vill, eller kan, släppa upp till ytan. Deras ointresse för sin son blir ytterligare hinder i utredningen. De kan inte säga när han försvunnit för ingen av dem var hemma och de vet inte vad hans vänner heter så de vet inte vem de ska ringa till och fråga var han är.
Vad som sedan utspelar sig är en lång och utdraget seg sökning efter sonen med hjälp av en lokal version av Missing people och precis när filmen borde gå in i ett riktigt intressant skede förlorar jag i stället intresset. För trots att jag förstår att budskapet är att man behöver hitta balansen mellan att förverkliga sig själv och att ta ansvar i sitt liv så försvinner det någonstans i ett mysterium som dras ut tills det blir så tunt att det mynnar ut i ingenting.
Jag blir inte riktigt klok på den här filmen. Välspelad - javisst. Känslosam - absolut. Men när jag når eftertexterna så undrar jag liksom om det var allt? Var föräldrarna egoistiska skithögar och straffet att deras barn försvann? Budskapet går förlorat på mig trots att jag som blivande förälder mitt i karriären borde vara helt rätt målgrupp.
EXTRAMATERIALET
Filmens trailer medföljer.
TRE SAKER
1. Filmens regissör och medförfattare, Andrey Zvyagintsev, slog igenom stort med sin film "Leviathan" 2014, även den en mörk och tung film.
2. Just "Leviathan" innehöll en del kritik mot den ryska regimen vilket gjorde att Andrey inte kunde få finansiering i Ryssland längre och fick vända sig till utländska investerare, i det här fallet fransmän.
3. Filmen blev Rysslands officiella bidrag till Oscarsgalan 2018.
2. Just "Leviathan" innehöll en del kritik mot den ryska regimen vilket gjorde att Andrey inte kunde få finansiering i Ryssland längre och fick vända sig till utländska investerare, i det här fallet fransmän.
3. Filmen blev Rysslands officiella bidrag till Oscarsgalan 2018.
THOMAS HELSING (2018-08-31)