Cyrano för mobiltelefonsgenerationen
Sierra Burgess is a Loser
Genre: Romantisk komediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Varje generation behöver sina varianter av klassiska storys. Pjäsen "Cyrano de Bergerac" skrevs för över hundra år sedan, 1897, och har adapterats otaliga gånger på olika vis. Min personliga favorit är filmen "Roxanne" med Steve Martin som hyperintelligent långnäst brandman med ordets gåva. Ungdomsfilmen "Sierra Burgess is a Loser" är en variant på temat, men har även vissa drag av min 80-talsfavorit "Can’t buy me love".
Titelns Sierra Burgess (Shannon Purser) är inte den vanligt formstöpta high school-tjejen. Hon är rödhårig, fräknig, lite knubbig och klär sig på ett sätt som får oväntat många att tro att hon är lesbisk. Men hon är glad, smart, absolut intresserad av killar och framför allt är hon sig själv till 100 procent och bryr sig inte om den vardagliga mobbingen. Hon är dessutom inte främmande för att hjälpa de som har det svårt med sina studier genom att dela med sig av sina kunskaper, och sätter därför upp en lapp med telefonnummerflikar på skolan.
Det tuffa tjejgänget med hejarklacksledaren Veronica (Kristine Froseth) i spetsen river ned lappen och använder numren när töntiga killar försöker fråga ut dem. En av de som tror sig fått Veronicas nummer är fotbollskillen Jamey (Noah Centineo) från en grannskola och han börjar skicka sms till Sierra i tron om att hon är Veronica. Sierra blir trivsamt förvånad över uppvaktningen och när hon förstått hur allting ligger till fortsätter hon spelet. Hon gillar relationen och den vänskap och kärlek som byggs upp via sms och telefonsamtal gör henne gott. Problemen dyker upp när Jamey vill ha videosamtal eller dejta på riktigt.
Mot förmodan lyckas Sierra bli vän med Veronica få henne att spela med till en viss gräns, men en lögn av det här slaget kommer för eller senare att avslöjas och kommer Jamey att gilla Sierra när det visar sig att hon inte är Veronica eller ens ser ut som henne?
Ett litet problem med moderna ungdomsfilmer är att det är extremt svårt att komma ifrån att väldigt mycket i dagens relationer utspelar sig via skärmar. Det var en stor del av norska succén "Skam" och under första hälften av filmen är det väldigt mycket sms och det är ju så där kul att se, men lyckligtvis har filmen så mycket mer än bilder på skärmar. Jag tycker att det är en riktigt trevlig ungdomsfilm av ganska klassiskt snitt vilket betyder att det inte finns några direkta överraskningar i storyn. Utvecklingen är precis enligt mallen och det slutar förstås på det givna sättet.
Jag tycker att det är uppfriskande med ett mobboffer som inte verkar bry sig ett skit om glåporden och alla givna mallar, men samtidigt är det uppenbart att även det är en fasad som kan spricka när det blir för jobbigt. Den för mig okända Shannon Purser gör huvudrollen galant, och "Sierra Burgess is a Loser" är en bra film i sin genre.
Titelns Sierra Burgess (Shannon Purser) är inte den vanligt formstöpta high school-tjejen. Hon är rödhårig, fräknig, lite knubbig och klär sig på ett sätt som får oväntat många att tro att hon är lesbisk. Men hon är glad, smart, absolut intresserad av killar och framför allt är hon sig själv till 100 procent och bryr sig inte om den vardagliga mobbingen. Hon är dessutom inte främmande för att hjälpa de som har det svårt med sina studier genom att dela med sig av sina kunskaper, och sätter därför upp en lapp med telefonnummerflikar på skolan.
Det tuffa tjejgänget med hejarklacksledaren Veronica (Kristine Froseth) i spetsen river ned lappen och använder numren när töntiga killar försöker fråga ut dem. En av de som tror sig fått Veronicas nummer är fotbollskillen Jamey (Noah Centineo) från en grannskola och han börjar skicka sms till Sierra i tron om att hon är Veronica. Sierra blir trivsamt förvånad över uppvaktningen och när hon förstått hur allting ligger till fortsätter hon spelet. Hon gillar relationen och den vänskap och kärlek som byggs upp via sms och telefonsamtal gör henne gott. Problemen dyker upp när Jamey vill ha videosamtal eller dejta på riktigt.
Mot förmodan lyckas Sierra bli vän med Veronica få henne att spela med till en viss gräns, men en lögn av det här slaget kommer för eller senare att avslöjas och kommer Jamey att gilla Sierra när det visar sig att hon inte är Veronica eller ens ser ut som henne?
Ett litet problem med moderna ungdomsfilmer är att det är extremt svårt att komma ifrån att väldigt mycket i dagens relationer utspelar sig via skärmar. Det var en stor del av norska succén "Skam" och under första hälften av filmen är det väldigt mycket sms och det är ju så där kul att se, men lyckligtvis har filmen så mycket mer än bilder på skärmar. Jag tycker att det är en riktigt trevlig ungdomsfilm av ganska klassiskt snitt vilket betyder att det inte finns några direkta överraskningar i storyn. Utvecklingen är precis enligt mallen och det slutar förstås på det givna sättet.
Jag tycker att det är uppfriskande med ett mobboffer som inte verkar bry sig ett skit om glåporden och alla givna mallar, men samtidigt är det uppenbart att även det är en fasad som kan spricka när det blir för jobbigt. Den för mig okända Shannon Purser gör huvudrollen galant, och "Sierra Burgess is a Loser" är en bra film i sin genre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Sierras föräldrar spelas av Alan Ruck och Lea Thompson och för 30 år sedan kunde Thompson absolut figurerat i en sådan här typ av film, kanske i Veronica-rollen.
2. Sierra har en bästa kompis, Dan (RJ Cyler), som är både lite comic relief och en trygg axel att luta sig emot.
3. Filmen slutar med helt onödig "Det här hände sedan"-information om samtliga huvudkaraktärer. Väldigt märkligt och en usel slutknorr på en annars bra film.
2. Sierra har en bästa kompis, Dan (RJ Cyler), som är både lite comic relief och en trygg axel att luta sig emot.
3. Filmen slutar med helt onödig "Det här hände sedan"-information om samtliga huvudkaraktärer. Väldigt märkligt och en usel slutknorr på en annars bra film.
ANDERS JAKOBSON (2018-09-19)