Skicklig och musikalisk humor
Flight of the Conchords: Live in London
Genre: MusikFormat: Streamat
Bolag: HBO, 2018
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Om jag ska tänka på kombinationen musik och humor är det svårt för mig att inte få upp den danska pianisten Victor Borge i huvudet. Ni har säkert sett klipp med honom. Humormässigt handlade det ofta om någon sorts slapstick där Borge ramlade av stolen, spelade för högt (tonmässigt) på pianot så att han var tvungen att flytta på det en halvmeter, eller att han spelar med noterna upp och ned. Anledningen till att det fungerade så väl var att Borge var en extremt duktig musiker som kunde spela i princip vad som helst.
Musikaliteten är A och O om kombinationen ska fungera. Tittar vi i Sveriges utbud hade Povel Ramel också en enorm musikalitet som han kombinerade med knasiga texter och allehanda vrickade idéer. Konceptuellt finns det en likhet mellan Ramel och den Nya Zeeländska duon Flight of the Conchords. Hade de varit komiker som kunde spela lite hade deras humor sannolikt landat sämre. Men de är duktiga musiker som råkar vara sjukt roliga också.
Det har gått tio år sedan deras HBO-serie som i två säsonger och sammanlagt 20 avsnitt berättade storyn om musikduon Flight of the Conchords, Jemaine Clemaine (Jemaine Clement) och Bret McClegnie (Bret McKenzie) och deras fattiga tillvaro i New York. En fiktiv humorserie som låg snubblande nära verkligheten, där deras låtar vävdes in i karaktärernas äventyr. Som musikalisk duo hade Flight of the Conchords existerat sedan 1998 och det här formatet var ett sätt att presentera dem på ett metaaktigt vis. Jag tyckte det var väldigt lyckat när säsongsboxarna ramlade in för recension.
Duon har förstås fortsatt sedan dess. Utanför det gemensamma projektet har medlemmarna fortsatt inom film och tv på olika vis. Jemaine Clement har synts som skådespelare i många sammanhang, som "Dinner for Schmucks", "What we do in the shadows", "Legion - Säsong 1" och i flera animerade filmer, medan Bret McKenzie mer fokuserat på filmmusik där han till och med vann en Oscar för låten "Man or Muppet" från "Mupparna".
Den här specialen inspelad under ett antal kvällar i London sommaren 2018 är en efterlängtad "comeback", om man så vill. I närmare 90 minuter spelar duon, med viss hjälp av Nigel (The New Zealand Symphony Orchestra), en rad finurliga och roliga låtar. En del känns igen från tv-serien, medan andra är nya. Instrumentering och genre skiftas från låt till låt och det blir allt från visa, barock, hiphop, electronica och Bowie-pastisch under kvällens gång. Genomgående för allt är de humoristiska texterna där man emellanåt inte förstår hur de kommit på allt.
Sen är det förstås mellansnacket som är om än ännu mer underhållande. De versioner av sig själva de spelar är torra och harmlösa som myser åt turnélivets höjdpunkter som gratis muffins på hotellrummet. Det är riktigt kul.
Igen: Hade inte Jemaine och Bret varit så skickliga på att skriva och spela musik hade hela konceptet rasat ihop, men här blir det riktigt bra och kul, och för mig personligen en spark i baken för att se om tv-serien, vilket jag borde gjort för länge sedan.
Musikaliteten är A och O om kombinationen ska fungera. Tittar vi i Sveriges utbud hade Povel Ramel också en enorm musikalitet som han kombinerade med knasiga texter och allehanda vrickade idéer. Konceptuellt finns det en likhet mellan Ramel och den Nya Zeeländska duon Flight of the Conchords. Hade de varit komiker som kunde spela lite hade deras humor sannolikt landat sämre. Men de är duktiga musiker som råkar vara sjukt roliga också.
Det har gått tio år sedan deras HBO-serie som i två säsonger och sammanlagt 20 avsnitt berättade storyn om musikduon Flight of the Conchords, Jemaine Clemaine (Jemaine Clement) och Bret McClegnie (Bret McKenzie) och deras fattiga tillvaro i New York. En fiktiv humorserie som låg snubblande nära verkligheten, där deras låtar vävdes in i karaktärernas äventyr. Som musikalisk duo hade Flight of the Conchords existerat sedan 1998 och det här formatet var ett sätt att presentera dem på ett metaaktigt vis. Jag tyckte det var väldigt lyckat när säsongsboxarna ramlade in för recension.
Duon har förstås fortsatt sedan dess. Utanför det gemensamma projektet har medlemmarna fortsatt inom film och tv på olika vis. Jemaine Clement har synts som skådespelare i många sammanhang, som "Dinner for Schmucks", "What we do in the shadows", "Legion - Säsong 1" och i flera animerade filmer, medan Bret McKenzie mer fokuserat på filmmusik där han till och med vann en Oscar för låten "Man or Muppet" från "Mupparna".
Den här specialen inspelad under ett antal kvällar i London sommaren 2018 är en efterlängtad "comeback", om man så vill. I närmare 90 minuter spelar duon, med viss hjälp av Nigel (The New Zealand Symphony Orchestra), en rad finurliga och roliga låtar. En del känns igen från tv-serien, medan andra är nya. Instrumentering och genre skiftas från låt till låt och det blir allt från visa, barock, hiphop, electronica och Bowie-pastisch under kvällens gång. Genomgående för allt är de humoristiska texterna där man emellanåt inte förstår hur de kommit på allt.
Sen är det förstås mellansnacket som är om än ännu mer underhållande. De versioner av sig själva de spelar är torra och harmlösa som myser åt turnélivets höjdpunkter som gratis muffins på hotellrummet. Det är riktigt kul.
Igen: Hade inte Jemaine och Bret varit så skickliga på att skriva och spela musik hade hela konceptet rasat ihop, men här blir det riktigt bra och kul, och för mig personligen en spark i baken för att se om tv-serien, vilket jag borde gjort för länge sedan.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Låten "Bowie in Space" där de imiterar alla olika versioner av David Bowie blir nu rent av lite emotionellt laddad med tanke på att Bowie klev ur tiden för inte allt för länge sedan.
2. Det är kul att notera små förändringar i de välbekanta låtarna. I "The Humans are Dead" gör Jemaine en utmärkt Arnold Schwartzenegger-imitation som inte var med i orginalet.
3. Hur hårt kan man egentligen rocka med blockflöjt? Flight of the Conchords visar det.
2. Det är kul att notera små förändringar i de välbekanta låtarna. I "The Humans are Dead" gör Jemaine en utmärkt Arnold Schwartzenegger-imitation som inte var med i orginalet.
3. Hur hårt kan man egentligen rocka med blockflöjt? Flight of the Conchords visar det.
ANDERS JAKOBSON (2018-10-12)