Charmig och realistisk coming-of-age
Lady Bird
Genre: DramakomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2018
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Greta Gerwig har en del sannolikt sett framför kameran i en del indiebetonade filmer, som till exempel "Greenberg", "20th Century Women" och "Maggie’s Plan", men i fallet "Lady Bird" är hon regissör och manusförfattare. Och som ni kan se överst på blu-ray-omslaget så blev resultatet, lyckat om man ska utgå från uppmärksamheten på olika prisgalor.
Det är givetvis inte obefogat - filmen är bra. En charmig historia om tonåringen Christine "Lady Bird" McPhersons (Saoirse Ronan) sista år i high school innan det självständiga livet som collegestudent väntar. Året är 2002 och Lady Bird, för det är så hon vill bli tilltalad, är less på sitt trista liv i Sacramento, Kalifornien. Drömmen är att flytta österut och njuta av New Yorks smältdegel, men det är en dröm som inte får något vidare fäste i familjen. Mamma Marion (Laurie Metcalf) jobbar dubbla skift inom mentalvården för att ekonomin ska gå runt, inte minst när pappa Larry (Tracy Letts) blir arbetslös. I huset finns även Lady Birds adopterade storebror Miguel (Jordan Rodrigues) och hans flickvän Shelly (Marielle Scott) som inte bidrar speciellt mycket och i denna miljö försöker Lady Bird hitta sin identitet.
Under detta sista år engagerar sig Lady Bird och bästa kompisen Julie (Beanie Feldstein) i skolans teatergrupp och blir involverade i en musikal. I den medverkar Danny (Lucas Hedges) som blir Lady Birds första pojkvän. Men trots att allt är så bra händer något som får kärleken att krackelera och i samband med det glider Lady Bird ifrån sin bästis och hittar nya, fräckare vänner.
Det är med andra ord inget oväntat innehåll i filmen, men det är realismen som gör historien bra. Under den första hälften känner jag en stark tv-seriekänsla, där en längre historia med karaktärerna absolut hade kunnat fungera, och efter att ha läst att Gerwigs originalmanus hade behövt sex timmar på sig inser jag att min känsla inte är så konstig. Men under den andra hälften har filmen en tydlig riktning framåt, mot studenten och livet efter high school och i och med det avtar tv-seriekänslan.
Det gör även att en större historia växer fram, nämligen den om relationen mellan Lady Bird och mamma Marion. Laurie Metcalf som många minns från framför allt "Roseanne" är utmärkt i rollen som den passivt aggressive slutkörda mamman och kemin med både Tracy Letts och inte minst Saorsie Ronan som vid 24 års ålder redan är en veteran.
"Lady Bird" är en film jag rekommenderar varmt. Trots uppmärksamheten den fick finns det en viss risk för att den passerar under radarn. Väl värd att kolla upp med andra ord.
Det är givetvis inte obefogat - filmen är bra. En charmig historia om tonåringen Christine "Lady Bird" McPhersons (Saoirse Ronan) sista år i high school innan det självständiga livet som collegestudent väntar. Året är 2002 och Lady Bird, för det är så hon vill bli tilltalad, är less på sitt trista liv i Sacramento, Kalifornien. Drömmen är att flytta österut och njuta av New Yorks smältdegel, men det är en dröm som inte får något vidare fäste i familjen. Mamma Marion (Laurie Metcalf) jobbar dubbla skift inom mentalvården för att ekonomin ska gå runt, inte minst när pappa Larry (Tracy Letts) blir arbetslös. I huset finns även Lady Birds adopterade storebror Miguel (Jordan Rodrigues) och hans flickvän Shelly (Marielle Scott) som inte bidrar speciellt mycket och i denna miljö försöker Lady Bird hitta sin identitet.
Under detta sista år engagerar sig Lady Bird och bästa kompisen Julie (Beanie Feldstein) i skolans teatergrupp och blir involverade i en musikal. I den medverkar Danny (Lucas Hedges) som blir Lady Birds första pojkvän. Men trots att allt är så bra händer något som får kärleken att krackelera och i samband med det glider Lady Bird ifrån sin bästis och hittar nya, fräckare vänner.
Det är med andra ord inget oväntat innehåll i filmen, men det är realismen som gör historien bra. Under den första hälften känner jag en stark tv-seriekänsla, där en längre historia med karaktärerna absolut hade kunnat fungera, och efter att ha läst att Gerwigs originalmanus hade behövt sex timmar på sig inser jag att min känsla inte är så konstig. Men under den andra hälften har filmen en tydlig riktning framåt, mot studenten och livet efter high school och i och med det avtar tv-seriekänslan.
Det gör även att en större historia växer fram, nämligen den om relationen mellan Lady Bird och mamma Marion. Laurie Metcalf som många minns från framför allt "Roseanne" är utmärkt i rollen som den passivt aggressive slutkörda mamman och kemin med både Tracy Letts och inte minst Saorsie Ronan som vid 24 års ålder redan är en veteran.
"Lady Bird" är en film jag rekommenderar varmt. Trots uppmärksamheten den fick finns det en viss risk för att den passerar under radarn. Väl värd att kolla upp med andra ord.
EXTRAMATERIALET
Bakomfilmen har titeln "Realizing Lady Bird" och har fått sitt namn utifrån att Greta Gerwig anser att titeln "director" (regissör) låter som jobbet är "färdigt" på något vis och föredrar "realizer" (förverkligare) för att understryka att det är långt ifrån klart. En kul tanke och en bra bild av hennes attityd under sin första insats som ensam regissör.
Det är en bra kompletterande kvart som ger en inblick i filmens tillkomst med kommentarer från alla inblandade. Som fördjupning till den finns det även ett kommentarspår att lyssna på.
Det är en bra kompletterande kvart som ger en inblick i filmens tillkomst med kommentarer från alla inblandade. Som fördjupning till den finns det även ett kommentarspår att lyssna på.
TRE SAKER
1. Anledningen till att filmen utspelar sig 2002-2003 är dels att Greta Gerwig ville göra en film där ungdomar inte är besatta av sina smartphones och dels för att det var då hon själv tog studenten.
2. I extramaterialet säger hon något i stil med att "allt är sant, men det har inte hänt". Det vill säga att filmen i sak är baserad på hennes liv, men inte så att det är en biografi på något vis.
3. Filmen fick fem tunga Oscarsnomineringar, men det blev inga vinster under galan. Under Golden Globe vann filmen dock för både bästa film och bästa skådespelerska (Saoirse Ronan) i underkategorin "Motion Picture - Musical or Comedy".
2. I extramaterialet säger hon något i stil med att "allt är sant, men det har inte hänt". Det vill säga att filmen i sak är baserad på hennes liv, men inte så att det är en biografi på något vis.
3. Filmen fick fem tunga Oscarsnomineringar, men det blev inga vinster under galan. Under Golden Globe vann filmen dock för både bästa film och bästa skådespelerska (Saoirse Ronan) i underkategorin "Motion Picture - Musical or Comedy".
ANDERS JAKOBSON (2018-10-11)