Allt man kan önska sig...och lite till
AC/DC - Plug me In
Genre: MusikFormat: DVD, region 0, 3 skivor
Bolag: Sony, 2007
Ljud: Dolby
Bild: 4:3 och Widescreen
"Plug me in" är den ultimata utgåvan over AC/DC:s mer än 30-åriga karriär. Den första disken tillägnas de år då Bon Scott var bandets sångare. Det första framträdandet är från 1975 och de ser väldigt städade ut där de står på scen. Långt ifrån de svettiga vildar som skuttar över scenen på de senare klippen. Här påminner de mer om de svartvita klippen med The Beatles man sett tidigare.
Värt att nämnas är dock att Angus Young redan här har på sig sin karaktäristiska skoluniform, den som skulle komma att bli hanns kännetecken under hela karriären.
Det är även kul att studera publiken från dessa tidiga klipp. De är inte vad man är van att se, milt sagt. De hoppar inte runt som galningar, de headbangar inte. De sitter där lite lätt tillbakalutade och lyssnar. Vid ett tillfälle är till och med Angus ute bland publiken med gitarren och rockar loss men inte ens då reagerar de.
Man kan också konstatera att AC/CD är ett band där gitarristen Angus och sångaren Bon Scott båda har en förkärlek till att köra med bara överkroppar. Det är oftare de saknar tröja än har det.
Vi får också se en av de sista konserter Bon Scott gjorde med AC/DC innan hans tragiska död i februari 1980.
Den andra disken tillägnas åren 1981 – 2003 då det var Brian Johnson som höll i micken. Rent ljudmässigt är det inte någon större skillnad mellan de olika uppsättningarna, Bon Scott och Brian Johnson har rätt lika röster. Bådas är väldigt ljusa så det kan inte har varit allt för många som upprördes över det nya soundet AC/DC fick i och med sångarbytet.
Även andra disken innehåller liveframträdanden blandat med TV-framträdanden från de olika åren 1981 till 2003. Bland annat får vi se Angus genomföra en stripshow på scen och även om jag dras åt kvinnor är det ett kul inslag. Mer osannolik sexsymbol får man leta efter.
Den tredje DVD:n som följer med den här utgåvan innehåller ytterligare ett 20-tal låtar från hela bandets karriär. Det är allt från svartvita klipp från mitten av 70-talet till nyare från början av 2000-talet. Nu är jag visserligen ingen AC/DC expert men enligt all information om boxen ska mycket av detta vara tidigare outgivet material så det är bara att tacka och ta emot.
Bland annat får vi se ett rätt imponerande gitarrsolo av Angus som, på ett positivt sätt, verkar pågå för evigt. Vi får även se AC/DC live på Houston Summit från 1983 och en rätt kul promofilm för "Stiff Upper Lip"-turnén. Den visar en Angusstaty som löper amok över världen.
Menyerna på DVD:n är baserade på det gamla arkadspelet där man ska skjuta ner rymdmonster. På 80-talet kunde man se dessa spel i köpcentren och för några kronor kunde man spela sig svettig. Att man använder just detta till menyerna är bara att tacka för, det ger verkligen boxen det där lilla extra nostalgiska.
Värt att nämnas är dock att Angus Young redan här har på sig sin karaktäristiska skoluniform, den som skulle komma att bli hanns kännetecken under hela karriären.
Det är även kul att studera publiken från dessa tidiga klipp. De är inte vad man är van att se, milt sagt. De hoppar inte runt som galningar, de headbangar inte. De sitter där lite lätt tillbakalutade och lyssnar. Vid ett tillfälle är till och med Angus ute bland publiken med gitarren och rockar loss men inte ens då reagerar de.
Man kan också konstatera att AC/CD är ett band där gitarristen Angus och sångaren Bon Scott båda har en förkärlek till att köra med bara överkroppar. Det är oftare de saknar tröja än har det.
Vi får också se en av de sista konserter Bon Scott gjorde med AC/DC innan hans tragiska död i februari 1980.
Den andra disken tillägnas åren 1981 – 2003 då det var Brian Johnson som höll i micken. Rent ljudmässigt är det inte någon större skillnad mellan de olika uppsättningarna, Bon Scott och Brian Johnson har rätt lika röster. Bådas är väldigt ljusa så det kan inte har varit allt för många som upprördes över det nya soundet AC/DC fick i och med sångarbytet.
Även andra disken innehåller liveframträdanden blandat med TV-framträdanden från de olika åren 1981 till 2003. Bland annat får vi se Angus genomföra en stripshow på scen och även om jag dras åt kvinnor är det ett kul inslag. Mer osannolik sexsymbol får man leta efter.
Den tredje DVD:n som följer med den här utgåvan innehåller ytterligare ett 20-tal låtar från hela bandets karriär. Det är allt från svartvita klipp från mitten av 70-talet till nyare från början av 2000-talet. Nu är jag visserligen ingen AC/DC expert men enligt all information om boxen ska mycket av detta vara tidigare outgivet material så det är bara att tacka och ta emot.
Bland annat får vi se ett rätt imponerande gitarrsolo av Angus som, på ett positivt sätt, verkar pågå för evigt. Vi får även se AC/DC live på Houston Summit från 1983 och en rätt kul promofilm för "Stiff Upper Lip"-turnén. Den visar en Angusstaty som löper amok över världen.
Menyerna på DVD:n är baserade på det gamla arkadspelet där man ska skjuta ner rymdmonster. På 80-talet kunde man se dessa spel i köpcentren och för några kronor kunde man spela sig svettig. Att man använder just detta till menyerna är bara att tacka för, det ger verkligen boxen det där lilla extra nostalgiska.
EXTRAMATERIALET
Vi får rikligt med extramaterial, på båda diskarna, som innefattar en hel del intervjuer både med enskilda medlemmar i bandet och hela bandet. Vi får även se bröderna Angus och Malcom Young, skaparna av AC/DC, uppträda med Rolling Stones, en osannolik men bra kombination.
Dessutom har båda diskarna Rockboxfunktion där man kan välja ut vilka låtar man vill skapa en låtlista av och en random funktion som gör att låtordningen slumpas. Sen finns också något som heter "Scrapbook". Där bjuds vi på en massa tidningsklipp (disk 1) och biljetter och annan konsert memorabilia (disk 2) som åker förbi på TV:n. Tyvärr är de lite svåra att läsa ibland men ändå rätt kul att se.
Dessutom innehåller boxen ett nytryck av affischen till "Highway to Hell"-turnén som gruppen genomförde 1979 samt en massa nytryckta biljetter och backstagepass till gruppens konserter. Och sist men inte minst får vi även ett litet häfte med massor av bilder och text.
Klart godkänt extramaterial med andra ord.
Dessutom har båda diskarna Rockboxfunktion där man kan välja ut vilka låtar man vill skapa en låtlista av och en random funktion som gör att låtordningen slumpas. Sen finns också något som heter "Scrapbook". Där bjuds vi på en massa tidningsklipp (disk 1) och biljetter och annan konsert memorabilia (disk 2) som åker förbi på TV:n. Tyvärr är de lite svåra att läsa ibland men ändå rätt kul att se.
Dessutom innehåller boxen ett nytryck av affischen till "Highway to Hell"-turnén som gruppen genomförde 1979 samt en massa nytryckta biljetter och backstagepass till gruppens konserter. Och sist men inte minst får vi även ett litet häfte med massor av bilder och text.
Klart godkänt extramaterial med andra ord.
TRE SAKER
1. Den finns även en tvådisksvariant av "Plug me in" som saknar disk tre. Denna trediskutgåva kommer endast att säljas under en begränsad tid och sen är det tvådisken som gäller. Så med andra ord, se till att inhandla tredisken innan den tar slut.
2. Det är lite trist att man inte inkluderat några musikvideos gruppen gjort. De hade varit kul att se.
3. Personligen tycker jag bäst om Brian Johnson-perioden. Jag vet dock inte om det är för att han lät bättre än Bon Scott men de producerade bättre låtar under den tiden… enligt mig.
2. Det är lite trist att man inte inkluderat några musikvideos gruppen gjort. De hade varit kul att se.
3. Personligen tycker jag bäst om Brian Johnson-perioden. Jag vet dock inte om det är för att han lät bättre än Bon Scott men de producerade bättre låtar under den tiden… enligt mig.
HANS-ÅKE LILJA (2007-10-24)