Finkultur i blodig fulkulturskrud
Velvet Buzzsaw
Genre: SkräckFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Tänk om det gick att remixa filmer på ett enkelt sätt. Då hade The Anders Jakobson Remix av "Velvet Buzzsaw" sett annorlunda ut. Det är i grunden en ganska annorlunda skräckfilm som dock tappar mig när den släpper på allvaret och lägger in B-filmsmoment. Visserligen gör det kulturkrocken tydlig, men egentligen förstör det bara helheten.
Dan Gilroy står för manus och regi. Som manusförfattare har han en ganska tung meritlista, men som regissör är han ganska ny. Debuten kom med kusliga "Nightcrawler" (2014) i vilken man kunde se både Jake Gyllenhaal och Rene Russo. Det kan man även i "Velvet Buzzsaw" där de fått specialskrivna roller av Gilroy.
Vi befinner oss i Los Angeles konstvärld. Gyllenhaal spelar recensenten och maktfaktorn Morf Vandewalt som kan påverka karriärer både uppåt och nedåt med sina väl valda anmälningar. Russo spelar galleristen Rhodora Haze som drar nytta av Morfs texter. Morf väninna Josephina (Zawe Ashton) är agent för Rhodora och ramlar in i en riktig guldgruva när hennes granne visar sig vara en helt okänd men fantastisk konstnär. Hon upptäcker Vetril Dease när han ligger död utanför sin lägenhet. I lägenheten finns det ohyggliga mängder målningar som Josephina ser kvaliteten i. Hon plockar på sig dem, trots att vi får veta att Dease lämnat tydliga instruktioner på att hans verk ska förstöras vid hans död, och Morf och Rhodora blir fascinerade av verken. Plötsligt blir den okände mannen den hetaste konstnären i staden som alla vill äga, men det är samtidigt något märkligt med hans tavlor.
Skildringen av den fina konstvärlden med sina pretentioner blir lätt satirisk och rolig. Utöver de nämnda karaktärerna ser vi Toni Collette som konstkuratorn Gretchen, John Malkovich som abstrakta konstnären Piers och Tom Sturridge som den konkurrerande galleristen Dondon som lägger beslag på Piers. Här blir det riktigt kul när galleristen Dondon fascineras över en hög med svarta sopsäckar (Piers: "It's not art") och sedan besväras av att Piers lagt nästan ett år på att måla två färgkluttar på en stor duk.
Gyllenhaals Morf känns som filmens huvudperson men det är en ensemblefilm där Gilroy själv drar jämförelser med Robert Altmans "Spelaren". Det är dock Gyllenhaals insats som står ut mest. Han övertygar som den känslostarka och samtidigt iskalla kritikern, och det är även Morf som börjar koppla ihop en rad dödsfall med Deases konst. Det är här det blir lite B-skräck av det hela. Jag är helt inne på tanken om något övernaturligt och ont som bakats in i konstverk och påverkar människor på olika vis, men de splatterfilmsaktiga sätt folk död på känns mer hämtat från gamla italienska slashers som "Stage Fright" eller liknande. Kombinationen är bisarr, men för mig skaver det på helt fel sätt.
Därför skulle jag alltså vilja remixa filmen. Men när det kommer till kritan så måste jag ändå säga att jag gillar filmen på något plan. Idén är kul, miljön fräsch, och karaktärerna och skådespelarna bra. Jag önskar bara att Gilroy inte hade klivit in i fulkulturträsket.
Dan Gilroy står för manus och regi. Som manusförfattare har han en ganska tung meritlista, men som regissör är han ganska ny. Debuten kom med kusliga "Nightcrawler" (2014) i vilken man kunde se både Jake Gyllenhaal och Rene Russo. Det kan man även i "Velvet Buzzsaw" där de fått specialskrivna roller av Gilroy.
Vi befinner oss i Los Angeles konstvärld. Gyllenhaal spelar recensenten och maktfaktorn Morf Vandewalt som kan påverka karriärer både uppåt och nedåt med sina väl valda anmälningar. Russo spelar galleristen Rhodora Haze som drar nytta av Morfs texter. Morf väninna Josephina (Zawe Ashton) är agent för Rhodora och ramlar in i en riktig guldgruva när hennes granne visar sig vara en helt okänd men fantastisk konstnär. Hon upptäcker Vetril Dease när han ligger död utanför sin lägenhet. I lägenheten finns det ohyggliga mängder målningar som Josephina ser kvaliteten i. Hon plockar på sig dem, trots att vi får veta att Dease lämnat tydliga instruktioner på att hans verk ska förstöras vid hans död, och Morf och Rhodora blir fascinerade av verken. Plötsligt blir den okände mannen den hetaste konstnären i staden som alla vill äga, men det är samtidigt något märkligt med hans tavlor.
Skildringen av den fina konstvärlden med sina pretentioner blir lätt satirisk och rolig. Utöver de nämnda karaktärerna ser vi Toni Collette som konstkuratorn Gretchen, John Malkovich som abstrakta konstnären Piers och Tom Sturridge som den konkurrerande galleristen Dondon som lägger beslag på Piers. Här blir det riktigt kul när galleristen Dondon fascineras över en hög med svarta sopsäckar (Piers: "It's not art") och sedan besväras av att Piers lagt nästan ett år på att måla två färgkluttar på en stor duk.
Gyllenhaals Morf känns som filmens huvudperson men det är en ensemblefilm där Gilroy själv drar jämförelser med Robert Altmans "Spelaren". Det är dock Gyllenhaals insats som står ut mest. Han övertygar som den känslostarka och samtidigt iskalla kritikern, och det är även Morf som börjar koppla ihop en rad dödsfall med Deases konst. Det är här det blir lite B-skräck av det hela. Jag är helt inne på tanken om något övernaturligt och ont som bakats in i konstverk och påverkar människor på olika vis, men de splatterfilmsaktiga sätt folk död på känns mer hämtat från gamla italienska slashers som "Stage Fright" eller liknande. Kombinationen är bisarr, men för mig skaver det på helt fel sätt.
Därför skulle jag alltså vilja remixa filmen. Men när det kommer till kritan så måste jag ändå säga att jag gillar filmen på något plan. Idén är kul, miljön fräsch, och karaktärerna och skådespelarna bra. Jag önskar bara att Gilroy inte hade klivit in i fulkulturträsket.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Titeln är lite märkligt vald. Det förklaras i filmen att Rene Russos karaktär var en framgångsrik punkare när det begav sig och bandet hette Velvet Buzzsaw. Hon har även deras logga tatuerad på axeln. Men mer än så är det egentligen inte. Hade jag fått remixa hade titeln ändrats!
2. Dan Gilroy kom på idén till filmen efter att ha gått mer eller mindre ensam i ett stort museum med modern konst. Bland störda konstverk och videoinstallationer slog det honom att miljön var perfekt för en skräckfilm: "Idén om att konstnärer lägger sin själ i sina verk har alltid intresserat mig. Att verken inte bara är handelsvaror. Plötsligt såg jag ett sätt att få ihop allt: att utforska hur dåliga saker kan ske när när konst och kommers tappar balansen. Allting klickade väldigt snabbt."
3. Dan Gilroy var en av många människor inblandade i den mytomspunna "Superman Lives". Dokumentären "The Death of "Superman Lives": What Happened?" är mycket sevärd för den som vill veta mer. (Ligger på YouTube med spanska undertexter...)
2. Dan Gilroy kom på idén till filmen efter att ha gått mer eller mindre ensam i ett stort museum med modern konst. Bland störda konstverk och videoinstallationer slog det honom att miljön var perfekt för en skräckfilm: "Idén om att konstnärer lägger sin själ i sina verk har alltid intresserat mig. Att verken inte bara är handelsvaror. Plötsligt såg jag ett sätt att få ihop allt: att utforska hur dåliga saker kan ske när när konst och kommers tappar balansen. Allting klickade väldigt snabbt."
3. Dan Gilroy var en av många människor inblandade i den mytomspunna "Superman Lives". Dokumentären "The Death of "Superman Lives": What Happened?" är mycket sevärd för den som vill veta mer. (Ligger på YouTube med spanska undertexter...)
ANDERS JAKOBSON (2019-02-07)