Godkänd och underhållande krigsskräckis
Overlord
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2019
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Det spekulerade länge i att den Bad Robot-producerade "Overlord" skulle vara ytterligare en film i deras "Cloverfield"-universum, men det visade sig ganska snabbt bara vara ett underlagslöst spekulerande. Ibland räcker det med att filmer görs av samma produktionsbolag för att folk ska dra egna likhetstecken.
"Overlord" är en krigs-skräckfilm. Det är en lite udda kombination som det inte finns överdrivet många exempel av. En är norska "Död snö" som man kan göra en väldigt lös koppling till. Beröringspunkterna är andra världskriget, nazister och monster. Initialt följer vi ett flygplan lastat med amerikanska soldater som ska landa i Tyskland med ett speciellt uppdrag. Det är självaste D-Day, femte juni 1944, och truppen ska förstöra ett radiotorn i närheten av en kyrka. Men de skjuts ned och soldaterna ramlar ned vind för våg. Efter ytterligare lite manfall har vi en fast trupp om fyra soldater kvar. Korpralen Ford (Wyatt Russell) samt Boyce (Jovan Adepo), Tibbet (John Magaro) och Chase (Iain De Caestecker). De stöter på en ung fransk kvinna, Chloe (Mathilde Ollivier), i vars hem till kan hålla sig gömda.
Det ska dock snabbt visa sig att nazisterna som ockuperar platsen bedriver hemska experiment i kyrkan där radiotornet finns. Experiment som förvandlar vanliga människor till odödliga monster, och det blir dessa vidriga motståndare de amerikanska soldaterna ställs mot.
Jag ska poängtera att det inte är någon sorts naziarmé vid har att göra med. Experimenten är i sin linda och vi får egentligen först reda på vad som pågår när en av soldaterna injekteras med ett serum som startar förvandlingen. Här har effektmakarna fått gå loss ordentligt och skapat en förvandling som känns både trovärdig och ruskig. Glädjande nog är de flesta effekterna praktiskt gjorda och det gör förstås det hela betydligt mer beundransvärt.
Som film är "Overlord" godkänd, men inte så mycket mer. Det är en betydligt mer traditionell andra världskrigsfilm än en skräckis, men kombinationen är förstås kittlande på sitt sätt. Med andra ord har jag inte tråkigt när jag ser filmen och roas man av splattriga effekter och scener får man sitt lystmäte vid ett par tillfällen under filmens gång.
"Overlord" är en krigs-skräckfilm. Det är en lite udda kombination som det inte finns överdrivet många exempel av. En är norska "Död snö" som man kan göra en väldigt lös koppling till. Beröringspunkterna är andra världskriget, nazister och monster. Initialt följer vi ett flygplan lastat med amerikanska soldater som ska landa i Tyskland med ett speciellt uppdrag. Det är självaste D-Day, femte juni 1944, och truppen ska förstöra ett radiotorn i närheten av en kyrka. Men de skjuts ned och soldaterna ramlar ned vind för våg. Efter ytterligare lite manfall har vi en fast trupp om fyra soldater kvar. Korpralen Ford (Wyatt Russell) samt Boyce (Jovan Adepo), Tibbet (John Magaro) och Chase (Iain De Caestecker). De stöter på en ung fransk kvinna, Chloe (Mathilde Ollivier), i vars hem till kan hålla sig gömda.
Det ska dock snabbt visa sig att nazisterna som ockuperar platsen bedriver hemska experiment i kyrkan där radiotornet finns. Experiment som förvandlar vanliga människor till odödliga monster, och det blir dessa vidriga motståndare de amerikanska soldaterna ställs mot.
Jag ska poängtera att det inte är någon sorts naziarmé vid har att göra med. Experimenten är i sin linda och vi får egentligen först reda på vad som pågår när en av soldaterna injekteras med ett serum som startar förvandlingen. Här har effektmakarna fått gå loss ordentligt och skapat en förvandling som känns både trovärdig och ruskig. Glädjande nog är de flesta effekterna praktiskt gjorda och det gör förstås det hela betydligt mer beundransvärt.
Som film är "Overlord" godkänd, men inte så mycket mer. Det är en betydligt mer traditionell andra världskrigsfilm än en skräckis, men kombinationen är förstås kittlande på sitt sätt. Med andra ord har jag inte tråkigt när jag ser filmen och roas man av splattriga effekter och scener får man sitt lystmäte vid ett par tillfällen under filmens gång.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial ligger en sex-delad bakomfilm på ungefär 50 minuters speltid som ger en ganska heltäckande och kronologisk skildring av filmen, när man sållar bort det numera så otroligt tröttsamma ryggdunkandet till höger och vänster.
Det är ändå ganska skickligt att göra en bakomfilm med fokus på specialeffekter, kläder, mask, inspelningsplatser, rekvisita och allt sådant där och ändå få till ett kronologiskt narrativ - från filmens inledning till finalen. Bra gjort, och bakomfilmen ger förstås bra bonusinformation. Som till exempel att Wyatt Russell är son tlll Kurt Russell och Goldie Hawn. Släktskapet med pappan är omöjligt att missa när man väl vet det.
Det är ändå ganska skickligt att göra en bakomfilm med fokus på specialeffekter, kläder, mask, inspelningsplatser, rekvisita och allt sådant där och ändå få till ett kronologiskt narrativ - från filmens inledning till finalen. Bra gjort, och bakomfilmen ger förstås bra bonusinformation. Som till exempel att Wyatt Russell är son tlll Kurt Russell och Goldie Hawn. Släktskapet med pappan är omöjligt att missa när man väl vet det.
TRE SAKER
1. Regissören Julius Avery har bara en långfilm på meritlistan tidigare, den för mig okända "Son of a Gun". Men han ska tydligen göra en ny version av "Flash Gordon" här näst.
2. Filmens story är påhittad av Billy Ray som även skrivit manuset ihop med Mark L. Smith. Ray har klart mest på meritlistan, vad sägs om manus till filmer som "The Hunger Games", "Captain Phillips" och "Secret in their eyes"?
3. En tidigare version av Rays manus hade mer fokus på skräckdelen och hade en helt annan tredje akt.
2. Filmens story är påhittad av Billy Ray som även skrivit manuset ihop med Mark L. Smith. Ray har klart mest på meritlistan, vad sägs om manus till filmer som "The Hunger Games", "Captain Phillips" och "Secret in their eyes"?
3. En tidigare version av Rays manus hade mer fokus på skräckdelen och hade en helt annan tredje akt.
ANDERS JAKOBSON (2019-03-22)