Tuffa beslut om liv eller död
Domaren
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Scanbox, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
En liten parentes först angående det här med titlar på filmer. Ni ser ju klart och tydligt att det står "The Judge" på framsidan och det är filmens europeiska titel, som enligt baksidan behållits i Finland medan övriga nordiska länder har satt egna titlar. I original heter den "The Children Act" som får ses som en lite anonym titel, men som ändå berättar vad det handlar om.
Emma Thompson spelar titelns hovrättsdomare, Fiona Maye, som specialiserat sig på familjejuridik och ofta knepiga fall där barn är inblandade. I öppningsscenen tvingas Fiona ta ett svårt beslut i ett fall med ett par sammanvuxna tvillingar. De båda bröderna är på väg att dö, men genom att dela på dem kommer den ena garanterat att få ett normalt liv, medan den andra omedelbart kommer att dö. Indirekt ger Fionas beslut om att dela på dem och rädda den ena sjukvården rätten att mörda det andra barnet. Ett tufft beslut och ett kontroversiellt fall i media.
Fiona är en sådan som aldrig släpper jobbet och det gör att hennes man Jack (Stanley Tucci) ledsnar på situationen. Han säger helt frankt att han vill ha en affär med en annan kvinna. I stället för att gå bakom ryggen på sin fru berättar han det rakt upp och ned. Hon tar det inte bra och kastar mer eller mindre ut honom. Det är en händelse som skakar om hennes liv. Det andra är fallet med leukemisjuka Adam Henry (Fionn Whitehead).
Han och hans familj är Jehovas vittnen och strängt emot den blodtransfusion som kan rädda hans liv. Tiden är knapp och sjukvårdens önskningar ställs emot familjens. Fiona lyssnar på båda parter men beslutar sig att även lyssna på den sängliggande Adam. Vad vill han? Trots Adams starka tro blir han påverkad av Fionas åsikter som handlar om liv inte död, och när hon fattar sitt beslut räddas Adams liv. Men det blir ett märkligt efterspel. Den friskförklarade Adam äcklas av att hans föräldrar tänkte låta honom dö och han tappar tron. I stället söker han kontakt med Fiona via telefonsamtal, brev eller genom att bara dyka upp oanmäld. Fiona måste vara professionell, men Adam och hans närvaro berör och påverkar henne.
Personligen blir jag inte överdrivet gripen av historien och ser den snarare lite ointresserat, men det går inte att blunda för att Emma Thompson är ett stabilt proffs som sällan gör slentrianmässiga insatser utan snarare lyfter vad som helst till något sevärt. "Domaren" är inget undantag och det är framför allt scenerna mot slutet av filmen som hon ger extra liv till den i övrigt ganska strama Fiona. Stanley Tucci är även han en sådan där skådespelare som alltid är bra och här är han lite förpassad till bakgrunden men gör en del minnesvärda insatser ändå. Ynglingen Fionn Whitehead känns som han kan blomma ut fullständigt om några år och bli ett framtidsnamn. Hans gestaltning här är mycket bra.
Fint skådespeleri och ett intressant upplägg, men just den här gången känner jag mig inte speciellt berörd av dramat.
Emma Thompson spelar titelns hovrättsdomare, Fiona Maye, som specialiserat sig på familjejuridik och ofta knepiga fall där barn är inblandade. I öppningsscenen tvingas Fiona ta ett svårt beslut i ett fall med ett par sammanvuxna tvillingar. De båda bröderna är på väg att dö, men genom att dela på dem kommer den ena garanterat att få ett normalt liv, medan den andra omedelbart kommer att dö. Indirekt ger Fionas beslut om att dela på dem och rädda den ena sjukvården rätten att mörda det andra barnet. Ett tufft beslut och ett kontroversiellt fall i media.
Fiona är en sådan som aldrig släpper jobbet och det gör att hennes man Jack (Stanley Tucci) ledsnar på situationen. Han säger helt frankt att han vill ha en affär med en annan kvinna. I stället för att gå bakom ryggen på sin fru berättar han det rakt upp och ned. Hon tar det inte bra och kastar mer eller mindre ut honom. Det är en händelse som skakar om hennes liv. Det andra är fallet med leukemisjuka Adam Henry (Fionn Whitehead).
Han och hans familj är Jehovas vittnen och strängt emot den blodtransfusion som kan rädda hans liv. Tiden är knapp och sjukvårdens önskningar ställs emot familjens. Fiona lyssnar på båda parter men beslutar sig att även lyssna på den sängliggande Adam. Vad vill han? Trots Adams starka tro blir han påverkad av Fionas åsikter som handlar om liv inte död, och när hon fattar sitt beslut räddas Adams liv. Men det blir ett märkligt efterspel. Den friskförklarade Adam äcklas av att hans föräldrar tänkte låta honom dö och han tappar tron. I stället söker han kontakt med Fiona via telefonsamtal, brev eller genom att bara dyka upp oanmäld. Fiona måste vara professionell, men Adam och hans närvaro berör och påverkar henne.
Personligen blir jag inte överdrivet gripen av historien och ser den snarare lite ointresserat, men det går inte att blunda för att Emma Thompson är ett stabilt proffs som sällan gör slentrianmässiga insatser utan snarare lyfter vad som helst till något sevärt. "Domaren" är inget undantag och det är framför allt scenerna mot slutet av filmen som hon ger extra liv till den i övrigt ganska strama Fiona. Stanley Tucci är även han en sådan där skådespelare som alltid är bra och här är han lite förpassad till bakgrunden men gör en del minnesvärda insatser ändå. Ynglingen Fionn Whitehead känns som han kan blomma ut fullständigt om några år och bli ett framtidsnamn. Hans gestaltning här är mycket bra.
Fint skådespeleri och ett intressant upplägg, men just den här gången känner jag mig inte speciellt berörd av dramat.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på romanen "The Children Act" av Ian McEwan som själv skrivit manuset. Han känner vi igen från filmer som "Försoning" och "On Chesil Beach" som också är baserade på hans romaner.
2. För regin svarar Richard Eyre vars mest kända film möjligen är "Notes on a Scandal".
3. Som ni kan se på omslaget är filmen tillåten från 6 och 7 år i Norden. I USA är den barnförbjuden på grund av "strong language", möjligen för repliken "The law is an ass" som tydligen ansågs vara grovt och sexuellt laddat. Jag säger då det...
2. För regin svarar Richard Eyre vars mest kända film möjligen är "Notes on a Scandal".
3. Som ni kan se på omslaget är filmen tillåten från 6 och 7 år i Norden. I USA är den barnförbjuden på grund av "strong language", möjligen för repliken "The law is an ass" som tydligen ansågs vara grovt och sexuellt laddat. Jag säger då det...
ANDERS JAKOBSON (2019-02-15)