En otroligt bra animerad superhjältefilm
Spider-Man: Into the Spider-Verse
Genre: AnimeradFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Oscarsgalans pris för Bästa animerade film brukar vara som vikt för en film signerad Pixar eller Disney. I tolv av de senaste 18 åren har statyetten gått till Disney/Pixar, men i år fick både "Röjar-Ralf kraschar internet" och "Superhjältarna 2" ge vika för Sony och Marvel Studios "Spider-Man: Into the Spider-Verse". När man ser filmen är det lätt att förstå varför. Det är nämligen en otroligt bra animerad superhjältefilm som får till en riktigt bra blandning av realistisk animation och serietidningsestetik.
Jag har sett en del animerade superhjältefilmer under de senaste åren men ingen har kommit i närheten av det spektakulära och lekfulla uttryck som teamet bakom "Spider-Man: Into the Spider-Verse" fått till. Jag ska ärligt säga att jag inte var speciellt intresserad av filmen på förhand men blev glatt överraskad av hur engagerande och bra historien var. Det som också är kul är att vi nu äntligen introduceras för Miles Morales som är Spider-Man i "Ultimate"-universumet. Det spekulerades väldigt mycket att det var Miles Morales som skulle ta över karaktären när Marvel Studios rebootade Spider-Man som en del av Marvel Cinematic Universe, men det blev en yngre Peter Parker i stället. Men nu får vi den första inkarnationen av Miles. Det betyder även att detta är ett parallellt Spider-Man-universum och det är ju faktiskt hela poängen med hela filmen.
Miles (röst av Shameik Moore) är en kille med en afroamerikansk pappa och en latinamerikansk mamma. Pappan är polis, vilket är lite pinsamt för Miles som i stället hellre umgås med sin farbror Aaron som är lite småkriminell och därmed familjens svarta får. Likt Peter Parker blir Miles biten av en radioaktiv spindel, men denna spindel är skapad i laboratorium och Miles får fullt upp med att hantera sina nya krafter. I samband med det blir han vittne till hur Spider-Man slåss mot The Green Goblin samtidigt som superskurken Kingpin startar en kolliderare som skakar om verkligheten och dessutom orsakar en allvarlig skada hos Spider-Man. Den gigantiska Kingpin, i denna film gestaltad som ett riktigt kylskåp med ansikte, slår ihjäl Spider-Man, men innan dess har den döende Peter Parker mer eller mindre lämpat över ansvaret om att ställa allt till rätta till den förvirrade Miles.
Lyckligtvis är Miles inte ensam för en konsekvens av Kingpins maskinstart är att Spider-Man-varianter från olika parallella universum ramlat in i Miles värld och därför kan hjälpa honom att dels hindra maskinen från att startas på nytt och dels få fason på sina krafter och bli den nya Spider-Man. Lite krångligt kanske, men i själva verket är filmen tämligen pedagogisk och introducerar alla olika spindelpersoner på ungefär samma sätt. Jake Johnson gör rösten till Peter B. Parker, en lite äldre och pluffsig Spider-Man som blir Miles huvudsakliga mentor. Hailee Steinfeld gör en variant av Gwen Stacy som är den som fått spindelkrafterna i sitt universum: Spider-Gwen! Nicolas Cage är Spider-Man Noir, en 30-talsvariant av karaktären. Kimiko Glenn är animekaraktären Peni Parker vars robot SP//dr drivs av en radioaktiv spindel. Och så slutligen - och garanterat knäppast - John Mulaney gör rösten till Peter Porker eller Spider-Ham - en spindel som blivit biten av en radioaktiv gris...
Ja, det är knäppt, men det är också lekfullt och riktigt underhållande. Alla dessa olika karaktärer betyder att filmens visuella stil blir varierad med inslag av typisk tecknad film, anime och modern animerad film. Välgjort och snyggt och berättelsen är som jag tidigare skrivit både engagerande och bra. Det enda jag inte riktigt gillar är att bilderna har en sorts medveten förskjutning, ungefär som gamla 3D-bilder såg ut, när man behövde glasögon med ett rött och ett grönt glas för att se dem komma till liv. Här blir resultatet mest att det känns lite suddigt och jobbigt. Men man lär sig hantera det också.
Allt detta gör att "Spider-Man: Into the Spider-Verse" till en riktigt bra film. Det är inte svårt att förstå att den vann en Oscar eller att den rakade in 370 miljoner dollar totalt på biovisningarna och dessutom har en 97-procentig approval rating på Rotten Tomatoes. Så bra är filmen, och att det kommer att ramla ut uppföljare och spin-offs är mer eller mindre garanterat.
Jag har sett en del animerade superhjältefilmer under de senaste åren men ingen har kommit i närheten av det spektakulära och lekfulla uttryck som teamet bakom "Spider-Man: Into the Spider-Verse" fått till. Jag ska ärligt säga att jag inte var speciellt intresserad av filmen på förhand men blev glatt överraskad av hur engagerande och bra historien var. Det som också är kul är att vi nu äntligen introduceras för Miles Morales som är Spider-Man i "Ultimate"-universumet. Det spekulerades väldigt mycket att det var Miles Morales som skulle ta över karaktären när Marvel Studios rebootade Spider-Man som en del av Marvel Cinematic Universe, men det blev en yngre Peter Parker i stället. Men nu får vi den första inkarnationen av Miles. Det betyder även att detta är ett parallellt Spider-Man-universum och det är ju faktiskt hela poängen med hela filmen.
Miles (röst av Shameik Moore) är en kille med en afroamerikansk pappa och en latinamerikansk mamma. Pappan är polis, vilket är lite pinsamt för Miles som i stället hellre umgås med sin farbror Aaron som är lite småkriminell och därmed familjens svarta får. Likt Peter Parker blir Miles biten av en radioaktiv spindel, men denna spindel är skapad i laboratorium och Miles får fullt upp med att hantera sina nya krafter. I samband med det blir han vittne till hur Spider-Man slåss mot The Green Goblin samtidigt som superskurken Kingpin startar en kolliderare som skakar om verkligheten och dessutom orsakar en allvarlig skada hos Spider-Man. Den gigantiska Kingpin, i denna film gestaltad som ett riktigt kylskåp med ansikte, slår ihjäl Spider-Man, men innan dess har den döende Peter Parker mer eller mindre lämpat över ansvaret om att ställa allt till rätta till den förvirrade Miles.
Lyckligtvis är Miles inte ensam för en konsekvens av Kingpins maskinstart är att Spider-Man-varianter från olika parallella universum ramlat in i Miles värld och därför kan hjälpa honom att dels hindra maskinen från att startas på nytt och dels få fason på sina krafter och bli den nya Spider-Man. Lite krångligt kanske, men i själva verket är filmen tämligen pedagogisk och introducerar alla olika spindelpersoner på ungefär samma sätt. Jake Johnson gör rösten till Peter B. Parker, en lite äldre och pluffsig Spider-Man som blir Miles huvudsakliga mentor. Hailee Steinfeld gör en variant av Gwen Stacy som är den som fått spindelkrafterna i sitt universum: Spider-Gwen! Nicolas Cage är Spider-Man Noir, en 30-talsvariant av karaktären. Kimiko Glenn är animekaraktären Peni Parker vars robot SP//dr drivs av en radioaktiv spindel. Och så slutligen - och garanterat knäppast - John Mulaney gör rösten till Peter Porker eller Spider-Ham - en spindel som blivit biten av en radioaktiv gris...
Ja, det är knäppt, men det är också lekfullt och riktigt underhållande. Alla dessa olika karaktärer betyder att filmens visuella stil blir varierad med inslag av typisk tecknad film, anime och modern animerad film. Välgjort och snyggt och berättelsen är som jag tidigare skrivit både engagerande och bra. Det enda jag inte riktigt gillar är att bilderna har en sorts medveten förskjutning, ungefär som gamla 3D-bilder såg ut, när man behövde glasögon med ett rött och ett grönt glas för att se dem komma till liv. Här blir resultatet mest att det känns lite suddigt och jobbigt. Men man lär sig hantera det också.
Allt detta gör att "Spider-Man: Into the Spider-Verse" till en riktigt bra film. Det är inte svårt att förstå att den vann en Oscar eller att den rakade in 370 miljoner dollar totalt på biovisningarna och dessutom har en 97-procentig approval rating på Rotten Tomatoes. Så bra är filmen, och att det kommer att ramla ut uppföljare och spin-offs är mer eller mindre garanterat.
EXTRAMATERIALET
Det är en minst sagt fullpackad skiva vi har att göra med här. Om man väljer att trycka igång "Alternate Universe Mode" när man tittar på filmen får man bortklippt material och kommentarer och lite annat inbakat. Har man tid och ork är det värt att titta på filmen på detta vis. Kortfilmen "Caught in a Ham" som inleder den alternativa versionen finns att se separat. Det är en typisk cartoon/tecknad film som ger oss ett lite äventyr med Spider-Ham som faktiskt leder till hans entré i huvudfilmen.
I övrigt: En rad featuretter ger oss allt och lite till kring filmen. Mycket fokus på Miles Morales och att det var på tiden att karaktären filmades. Vidare tittar vi på alla övriga karaktärer, goda som onda, och möter röstskådespelarna till de flesta. Det blir även tittar på filmens design och stil och på alla insmugna påskägg, samt givetvis en liten hyllning till Spider-Mans skapare Stan Lee och Steve Ditko. Ett kommentarspår finns också för den som vill se filmen på ytterligare ett sätt.
I övrigt: En rad featuretter ger oss allt och lite till kring filmen. Mycket fokus på Miles Morales och att det var på tiden att karaktären filmades. Vidare tittar vi på alla övriga karaktärer, goda som onda, och möter röstskådespelarna till de flesta. Det blir även tittar på filmens design och stil och på alla insmugna påskägg, samt givetvis en liten hyllning till Spider-Mans skapare Stan Lee och Steve Ditko. Ett kommentarspår finns också för den som vill se filmen på ytterligare ett sätt.
TRE SAKER
1. Som i princip alla andra Marvel-filmer som gjorts under senaste åren innehåller filmen en cameo av Stan Lee. Här givetvis animerad med vad som blev hans sista voice over-inspelning. Det blir lite sentimentalt dock då det han säger är väldigt lätt att efterhandstolka med tanke på att Lee gick bort innan filmen hade premiär.
2. Stan Lee dog 12 november 2018, ungefär en månad innan filmens biopremiär. Fem månader tidigare, 6 juli, dog Steve Ditko. Det var Lee och Ditko som skapade Spider-Man tillsammans. Filmen är givetvis dedikerad till de båda serietidningslegendarerna.
3. Det finns en rolig extrascen i eftertexterna som plockar in ytterligare några Spider-Man-varianter.
2. Stan Lee dog 12 november 2018, ungefär en månad innan filmens biopremiär. Fem månader tidigare, 6 juli, dog Steve Ditko. Det var Lee och Ditko som skapade Spider-Man tillsammans. Filmen är givetvis dedikerad till de båda serietidningslegendarerna.
3. Det finns en rolig extrascen i eftertexterna som plockar in ytterligare några Spider-Man-varianter.
ANDERS JAKOBSON (2019-05-13)